En kväll...
Det var allt jag behövde, en kväll. Där och då hade jag kunnat be dig om den, nu ligger jag här ensam i dunklet, förgråad av tiden, tänkandes på en enda kväll. Åh! Vad jag hade gjort med dig, din surt fördärvade kvinna. Låtit välviljan vittra sig obarmhärtigt inför varandra. Dragit, slitit, slagit och greppat! Stönandes in i syrebristens vackra dimension.Först hade jag tagit dig med mig, bortom ljusen av staden, där hade jag, utan ord eller uttryck, tryckt ner min helgedom, långt och djupt i salivens mörka dunge. Min smutsiga lem i din alkohol skrumpna hals. Tills jag hör ljudet vi alla egentligen längtar efter, de krampade kväljningarna från strupen. Jag hade redan innan, försatt din hals i ett vildsint blodförstoppande...