När jag var yngre var det lätt att bli kär, förälskad, förtjust.
Begreppen var också helt oklara.
Det var ju bara tjuren i mig som ville framåt.
Den kunde ju inte tänka på varför och vad händer sen.
Idag vet jag mer.
Världen är full av vackra kvinnor så jag kan ju inte ens
tänka mig att vända mig om efter dem alla.
Jag blir inte kär mer, inte förtjust heller. Ingen är så vacker
att den fångar min uppmärksamhet. Ingen.
Trodde jag.
Idag vet jag bättre.
Hon kastade bara en blick på mig och jag var förlorad.
Nu är jag fångad i nätet och har suttit på molnkanten
en tid.
Ramlar jag eller hur går det vidare? Och hon. Hur gör hon?
Eller vi?