Den första tiden i Veronikas bil satt vi i tysthet. Uppbrott är jobbiga och att hela tiden komma närmare och närmare slutet skapade en tung stämning. Vi hade kommit varandra nära under de två år vi träffats för att byta kroppsvätskor. Om sex och närhet var vår ursäkt för att ses så hade vi lyckats smyga varandra in på livet. I en annan tid hade vi nog blivit ett par till slut. Nu såg verkligheten annorlunda ut. Jag hade mina barn och deras mamma i Gävle och var således inte flyttbar. Veronika hade fått jobb i Linköping. Det var bara att bita i det sura äpplet och vara tacksam för det vi hade varit med om tillsammans.
Jag följde med på resan ner för att sedan ta tåget tillbaka. Nu satt jag bakom ratten för att V skulle få vila ögonen.
- Äh, va faan nu vill jag knulla! kom det från hennes mun. Stanna där borta. Hon pekade på en rastplats med en lastbil parkerad.
- Säkert...?
- Mmhmm...
Jag stannade bilen en bit bakom långtradaren. Utanför satt en yrkesföraren och fikade. Jag kände en hand mellan mina ben. Vera smekte mig och reaktionen från min kuk lät inte vänta på sig. Det blev snabbt trångt i jeansen. Jag knäppte upp knapparna, lyfte på rumpan och lyckades krångla ner byxor och kalsonger tillräckligt för att släppa ut kuken i frihet. Vera började ge mig en av sina sista och, passande nog, skönaste avsugningarna någonsin. Hon sög djupt och smekte pungen samtidigt, precis som hon lärt sig att jag älskade.
- Om du vill knulla är det nog läge att lugna dig lite, fick jag fram.
- Äh, jag suger upp dig igen om det behövs. Kom för mig nu!
Jag stönade allt ljudligare. Hade inte en aning om gubben där framme anade vad vi sysslade med. Troligtvis gjorde han det. Men jag kunde inte bry mig. Jag flämtade fram att jag skulle komma. Vera hade alltid älskat att kladda med sperma, så hon förvånade mig ganska rejält nu. När jag precis skulle spruta slutade hon suga och började istället att runka mig. Jag kom hårt rätt in i hennes gapande mun. Och hon svalde! Antar att det var något slags avskedpresent. Inte mig emot, även om jag såklart älskade att se henne kladda med min sperma också.
- Nästa sats vill jag ska rinna ut i trosorna på väg till Linköping, sa hon med ett leende.
- Vad du vill baby, skrattade jag.
- Okej, vad säger du om att gå ner ditåt och se om vi hittar ett lämpligt ställe att fortsätta? Hon pekade mot en liten stig som slingrade sig ner och in i skogen.
Vi lämnade bilen och hann nog nätt och jämnt komma utom synhåll från vägen när Vera sa "Här!" och pekade mot en stor sten. Hon hjälpte mig av med byxorna och greppade min kuk som inte hade slaknat helt. När även Vera var byxlös började pulla hennes fuktiga fitta. Hon stönade ljudigt.
- Kom igen och knulla mig mot stenen nu! Jag vill skrämma bort alla eventuella otäcka djur!
Jag blev ett med Veronika och tillsammans släppte vi loss den kraft som finns i mänsklig kåthet. Vi stönade, skrattade, stönade högre och högre. Det var något befriande med hela situationen. Där var vi mitt i skogen och jag knullade henne som ett djur. Vera skrek ut sin orgasm och var det en björn inom tre kilometer vände den nog riktning. Jag kände hur mina skinkor krampade och jag gav henne de sista långsamma stötarna innan jag kom, hårdare än föregående gång. Vi sjönk ihop framför stenen och hämtade andan.
När vi kom tillbaka till rastplatsen såg vi att lastbilen fortfarande stod kvar. Dess ägare reste på sig när han såg oss. Han börjdade gå mot lastbilen och log.
Veronika blinkade och svängde ut. Vi enades om att det var bland de topp fem knullstunderna vi haft. Samtidigt minskade avståndet till slutstationen minut för minut.