Du är fast i ett mörker, naken och bunden. Känslan av att vara fånge i dig själv förstärks av latexmasken över ditt huvud, tight med bara ett hål för din mun. Skamsen sitter du spänt och fryser, utblottad, ensam och övergiven? Tiden har verkat att försvinna, 30-, 15-, 10 min hur lång tid har det gått sen jag hörde någon röra sig i rummet?
Allt du hör är den hårda musiken som spelas från en stereo i vardagsrummet. Du försöker säga något, men ger upp snabbt då gaggen som sitter i din mun hindrar alla ord som vill komma ut. Tankarna om vad som kommer hända gör dig lika rädd/osäker som förväntansfull.
I ett försök på att röra på dig känner du hur paniken sakta börja växa i dig, du är verkligen fast, längtan efter smärtan får paniken att dämpa sig något. Din frihet finns i att bli totalt dominerad, smärtan och förnedringen får dig att känna dig fri, fri från tankar, känslor och allt annat bara försvinner. Musiken från vardags rummet dör tvärt, och du hör fotsteg komma närmre och närmre....