Skogens många blad kändes fuktiga och och marken var ljummen och härligt våt under mina fötter, jag anade att hon delade min djupa känsla för den stund vi skapat och det fantastiska mål vi hade i sikte.
Vi gick djupare in i skogen i vår jakt efter en hemlig och stillsam plats, vår egna hemliga plats, bortom den ordinära världen. Vi visste att den skulle dyka upp och i den sekunden skulle vi båda känna det, för så nära var våra själar hopflätade.
Djupare och djupare in i den månskensupplysta natten vandrade vi under vår fuktiga skogs månljus...
Våra händer letade sig mot varandra och jag kände en underbar elektrisk stöt i hela kroppen när våra fingrar äntligen möttes för första gången, efter alla dessa brev, all denna tvekan och ängslan, hade dessa två själars magnetiska kraft dragit dem samman. Det kändes så rätt
Djupare och djupare....
Den allt smalare stigen togs mer och mer över av naturens växtlighet, våra blickar möttes för en sekund och jag insåg att vi båda kände spänningen öka, blodet rusa snabbare i våra vener. Det var som om våra hjärtan allt mer bultade i takt med vår omgivning och vi smälte mer och mer in i den tysta natten.
Våra sinnen var helt fokuserade på stunden, ingenting störde våra tankar och ingen av oss kände ens en gnutta av nervositet, vi var två vilsna själar som äntligen hade träffat varandra...
Vi stannade upp i en glänta, både två på samma gång, vi visste att här, här är det perfekt. En liten bäck porlade stilla förbi, marken var prydd av mjuk och härligt naturtäcke och underligt vackra blommor, allt kändes underligt vackert inatt, som om energin emellan oss sammanstrålat med naturen.
Vi tog av oss kläderna och bådas ögon glödde, de riktigt lös av åtrå vid åsynen av våra kroppar som glänste i månljuset..
Jag drog henne närmre mig och så stod vi stod ett tag och njöt av våra varma kroppars beröring i den fuktiga varma sommarnatten.
Vi kysste varandras halsar, jag sög på hennes fylliga läppar och våra tungor möttes i ett härligt virrvarr, det smakade gudomligt. Samtidigt lät vi fingrarna långsamt utforska varandras kroppar i vad som kändes som en evighet.
När jag återfick medvetandet om stunden var vi nere på den mjuka marken och jag smekte henne ner mot magen, hon ändades djupare och gnydde lätt när mina utforskande fingrar nådde hennes fuktiga sköte. Jag blev stenhård av hennes andetag, underbara läten och underbart våta underliv.
Medans fingrarna lekte i takt med hennes rörelser började hon sakta runka mig. Vi var nu skållheta av kåthet.
Vi bytte ställning till 69:an, hennes underbara läppar kändes ännu skönare där nere och hennes safter var starkare och mer underbara.
Vi rullade runt och hon var nu ovanpå mig, hennes svettiga kropp lös i månskenet och hennes ögon brann av vällust medans hon red mig och hennes safter rann längs min lem medans jag smekte hennes bröst, hon böjde sig fram och jag sög in hennes styva bröstvårtor i munnen.
Vi var i syndens paradis...
Här kunde vi stöna hur högt vi ville och fritt idka hur förbjudna akter som helst, men ingenting skulle någonsin vara lika perfekt som den här stunden.
Det sista jag mindes var att jag låg ovanpå henne, djupare och djupare in i henne, med tungorna korsade kom jag inne i hennes djupaste vrå samtidigt som hela hennes kropp skakade och hon stönade högt av vällust, elektriciteten var tillbaks starkare än någonsin och den var underbar.
Våra kroppsvätskor blandades i en totalt förening och allt vi kände var lycka och total glädje och fullständighet, jag gled sakta ut ur henne och började slicka henne för att sedan komma tillbaks och låta henne smaka på min tunga som var fylld av de safter som äntligen sammanslutit våra kroppar, vi somnade med kropparna nära varandra, under vår fuktiga skogs månljus var vi en.
När vi vaknade av solens strålar och naturens underbara ljud var våra kroppar fortfarande sammanflätade och ingen av oss ville släppa taget om den andre, vi ville frysa tiden här och nu vi önskade inget mer än att förbli förevigade i ett vackert konstverk, precis i denna sekund, precis såhär, vi insåg att vackrare än såhär kommer våra flyktiga liv aldrig att bli.
I den stunden var vi kompletta och ingenting mer spelade någon roll, inget mer ville vi ha, vi visste att vårt eviga sökande efter något mer inte bara var stillat för stunden, det var äntligen över.
Jag fick ett plötsligt intryck av att vilja ta mitt liv, hela mitt liv hade jag längtat efter detta solsken och nu var toppen nådd och ingenting skulle någonsin kunna göra ett större intryck på mina sinnen. Mina ögon sökte sig till hennes och jag insåg att hon kände lika dant...