Trött på utseende, flåsande dålig kondition
och med en nyfunnen energi snörade jag på gymnastikskor och gav mig ut i den
jumma sommarkvällen. Det skulle kanske inte stilla den smygande ångesten över
att åldras, och det skulle inte ge synlig effekt för en eventuell betraktare,
men bra tänkte jag må och glad tänkte jag känna mig.
Första tunga stegen var sega, och det tog
åtskilliga till innan kroppens eget minne kom ihåg tonårens träningar och
löprundor. Efter första kilometern kändes det ganska bra och stegen rullade på,
men det visade sig snart att det inte skulle hålla i sig. Efter att ha svängt
av nerför grusvägen kom insikten att det var dags för en paus. Snabba tankar
för att hitta ett bra ställe för ett depåstopp, nästan omedelbart dök bilden av
den lilla badplatsen upp. Vid den här tiden var den inte bara liten och
undanskymd utan garanterat nära folktom.
Helt slut och med svettens pärlande droppar
letande sig från tinningen, längs halsen och in under tröjryggen, la jag mig
utmattad och raklång på den ljumma klippan ett par meter från vattnet. Först
efter en minut eller så öppnade jag ögonen och insåg att det inte fanns en själ
i närheten, tystnaden sänkte sig och vattnet låg alldeles stilla och blankt i
kvällssolen. Jag reste mig till sittande och tog in den vackra omgivningen,
dofterna och den helande stillheten.
Med ett litet ryck vacknade jag till ur
tröttheten och den överväldigande sköheten som bara naturen kan bjuda, ett
svalkande dopp var vad min kropp behövde. En snabb blick runt, öronen på
helspänn, ingen inom synhåll och inte ett ljud som antydde att någon skulle
vara på väg eller i närheten. Lika bra att passa på, det blev inte ens en hög
av kläderna och sommarkvällen svalkade inget förrän vattnet omslöt mig. Ett dyk
och två simtag tog mig ut till lite djupare vatten och en svalare ström.
Lekande dök jag omkring, testade olika simsätt och slappnade av. Utan att tänka
på det hade jag kommit en bit från stranden och platsen för mina kläder så det
var lika bra att börja närma sig land igen.
Bara några simtag innan fötterna åter
skulle nå botten och jag kunde ta mig upp, hörde jag en röst. Två röster, ett
skratt och många ord, men inget som antydde att dom hade upptäckt sällskapet
och än kunde jag inte heller se vem det var. Men det dröjde inte länge förrän
två tjejer dök upp i kanten på badplatsen och eftersom klipporna låg öde och
bästa platsen även var platsen jag använt såg jag att stegen styrde närmare.
Tjejerna var något äldre än mig och den ena, yngre av dom två, hade dragit hemliga
blickar från mig under tidigare soliga
och mer tätbefolkade stranddagar. Blickar som hade hoppats fånga lite
mer när hon bytte om eller när hon solade.
Helt utan att upptäcka kläderna och
solobadaren, slog dom sig ner bara en meter från kläderna och fortsatte
samtalet. Skratten och orden ljöd underbart ut över det stilla havet och jag
kunde ana en svag berusning av sommaren i glädjen dom spred. Som vaknandet ur
en dröm började jag frysa lite och kände att det var dags att söka värme igen.
Men hur skulle detta gå till utan att skrämma slag på eller skämma ut mig, inte
bara för att man var spritt språngande utan även eftersom vatten har en icke så
smickrande effekt på storleken och manligheten.
Insikten kom att det måste väckas en
diskret uppmärksamhet och sedan snabbt och ogenerat kläs på, säga hej med ett
självsäkert leende, och lika snabbt önska en underbar kväll samtidigt som dom
första joggingstegen tar mig därifrån. Med ett par extra plaskande simtag
väckte jag lite extra uppmärksamhet och snart tog jag det första steget längs
botten mot land. Men den äldre av dom två var snabb itanken och trots en viss
förvåning gav en snabb upptäckt i klädhögen och en blick på personen i vattnet
en insikt till handling. Hon grep efter en handduk i sin väska och vinkade åt
mig att ta det lugnt, "Jag kommer" sa hon.
Jag slog av på takten och med säkra steg
läng klipporna närmade hon sig min uppstigningsplats samtidigt som hon bredde
ut handduken för att inte genera mig och för att underlätta min något
besvärliga situation och uppstigning. Trots att hon artigt vek undan blicken
när hon lämnade över handduken kunde jag se att frestelsen var för stor och ett
litet leende och en snabb blick avslöjade att hon varit tvungen att kika. Jag
insåg att hon tänkte samma som jag tidigare tänkt och sa i ett försök att
skämta bort det, "vattnet har den effekten på mig". Jag insåg hur
dumt, fånigt och pinsamt mina ord lät men hon svarade snabbt, "friktion i
handuken värmer, så ordnar det nog till sig". Färgen i mitt ansikte och
mitt leende avslöjade att jag inte hade den blekaste aning om vad jag skulle
säga efter det. Den yngre av dom två sa, "se nu till att bli rigtigt varm
innan du lämnar tillbaka handduken". Jag vet inte om det va inbillning
eller om jag såg antydan till en blinkning men värmen kom betydligt fortare än
vanligt.
Precis som den äldre hade sagt, värmde
friktionen av froten och tankarna hjälpte till, och snart stod jag inför
problemet att det va på väg att bli ytterligare pinsamheter om jag inte snabbt
fick bytt om. Då yttrade sig den äldre igen, "hur går det? Blir du
varmare? Får jag se om det har haft effekt?". Jag blev helt chockad, och
även den yngre om jag kunde läsa av hennes generade min, och som itrans sänkte
jag sakta handuken och lät handen glida över för att ytterligare förlänga
smekningen och samtidigt sträcka mig efter kläderna. Med ett stort leende, inte
för att hon såg något stort, tittade hon på sin kompis, vände blicken mot mig
och frågade med en sammetslen röst, "kan vi inte få se när du få upp värmen
mer?". Utan att riktigt förstå vad som hände, släppte jag kläderna,
plockade upp handuken och började smeka och värma mig med den.
Handukssmekningarna och blickarna,
tillsammans med lite fnissande viskningar mellan vännerna hade effekt och
gjorde mig snart stuvare. "Inte sluta än!" uppmanade den äldre medan
hennes vän generat tittade på och gömde sig lite. "Det är dags att släppa
lös odjuret och visa" skojade hon. I dimman av genering och upphetsning
släppte jag handuken och fortsatte smikningarna med händerna och det dröjde
inte länge förrän spänningen i situationen hade gjort mig stenhård och tagit
mig väldigt nära klimax. Uppmärksamt såg den äldre vad som var nära
förestående, "kom gärna, det gillar jag, men valet är ditt". Helt
utan tanke tog jag mig hela vägen och la min sats rakt ut framför mig och
stönade ut i orgasmen. När jag sansat mig och vände blicken mot tjejerna såg
jag nöjda leenden och röda kinder, blossande av upphetsning och stunden.
Efter en lång tystnad sa den äldre med ett
vackert och kanske drömmande leende, "mer än så blir det inte, men kanske
löpningar och promenade sammanfaller igen". Med ett nöjt, brett leende
smög jag iväg hemåt, lämnade min publik. Jag visste att denna fantastiska dröm
aldrig skulle varken upprepa sig eller dyka upp i bättre tappning, men jag kan
inte låta bli att hoppas lite varje gång jag snörar på gympaskorna.