Vi sitter på flyget passagerarna runt omkring mig sover. Sanna sitter bredvid mig och läser en bok om trädgårdar. Själv sitter jag bara å tänker på Australien och 19 åringen. Jag vill verkligen inte hem till Sverige och jag vill inte bo med Sanna eller ens va med henne. Hon höll mig inlåst senast och hon kommer säkert göra samma sak nu igen.
”Vad tycker du vi ska ha för blommor i trädgården?”, frågar sanna
”Va?! vi har väl ingen trädgård, vi bor ju i en liten lägenhet i stockholm”, säger jag undrande
”nej, jag har sålt lägenheten och köpt oss en liten fin stuga vid skärgården”, säger sanna drömmande
”hmmm, tänk om sanna har blivit förändrad hon kanske inte alls är en psykopatkärring längre” , tänker jag
”Vi ska ha rosor, ett träd med päron och lite blåbär” säger jag glatt
Resan hem till sverige känns inte längre lika jobbig. Det finns hopp om livet. Sanna och jag ska bo i ett hus vid skärgården, och jag kommer känna mig så fri. Efter några timmar är vi framme på Arlanda. Vi tar bussen ut mot vårat nya hem.
”Är inte huset fint?!” utbrister Sanna
”jo det är helt underbart, här kommer vi att trivas”, säger jag glatt
”jag går in i stugan och gör oss lite nattsmörgåsar innan vi går och lägger oss”, säger sanna
Trädgården är så vacker och vid vattnet ligger det en liten brygga. Vid bryggan en liten roddbåt. Jag börjar genast planera en framtid här med sanna. Tänk att hon köpt ett sånt fint ställe till oss. De små australienska dansande tonårsflickorna är långt borta i tankarna. Nu ska jag slå mig till ro här med sanna tills jag blir ännu äldre än vad jag är. Då ropar sanna innifrån stugan:
”kom ulph nu är det klart”
Jag rusar in till stugan och där ser jag Sanna sittandes i soffan. Hon är helt fantastisk! Hon har precis duschat och har bara en röd handduk runt kroppen. Ett fat fullt med smörgåsar står på Soffbordet. Ostsmörgåsar,kaviarsmörgåsar och korvsmörgåsar, hon har verkligen ansträngt sig till det yttersta för min skull. Jag blir så glad att jag kastar mig ner i soffan där sanna sitter.
Vi sitter uppe nästan hela natten och pratar och skrattar. Jag berättar om alla knasiga händelser i tyskland och holland. Hon lägger sin hand mot min panna och säger: ”du är verkligen min man,ulph”
Sen kastar hon sig över mig och vi kysser varandra hejdlöst, aktiviteten fortgår in till sovrummet, där vi har en het kärleksakt.
”Du kan väl inte motstå att vara med mig resten av livet nu va?”, ler sanna
”Nej verkligen inte !” ler jag tillbaks utmattad som en hund
Efter ett tag somnar Sanna sött i min famn. Det har varit en lång dag med mycket äventyr, men trots allt känns det rätt tryggt här med sanna. Det är då det händer. Något som ska göra att allting tar en tvär vändning. Jag börjar höra ett kraffsande ljud mot ytterdörren. Jag blir livrädd, vad kan det vara?! Hjärtat bultar fortare och fortare. Jag hör hur något flåsar och frustar utanför dörren. I panik väcker jag sanna.
”Sanna! det är något vid ytterdörren,” säger jag skrajjset till sanna
”jaha, vänta lite ska du få se.....” ler sanna hemlighetsfullt
Sanna går mot ytterdörren och jag ligger under täcket och skakar. plötsligt hörs det ett högt morrande och skällande. En hund tänker jag , en hund, sanna vet att jag är livrädd för hundar.
”Kom och hälsa på våran Karo, han är inget farlig, han brukar vara ute på natten och jaga grävling”, säger sanna med ett hemskt leende
”varför har du skaffat hund?!” säger jag väldigt irriterat
”Kan du inte lista ut det? det är ju för att du aldrig ska våga dig ut ifrån stugan, Det ska vara du och jag för evigt !”, skrattar sanna högt
Sanna har inte alls ändrat sig, hon är samma hemska monster som förr, och jag gick i fällan. Hunden morrar och skäller ilsket samtigt som jag försöker tänka ut en plan för att ta mig från stugan. Det ligger en liten roddbåt vid bryggan, om jag är tillräckligt snabb kanske jag kan ta mig ut genom sovrumsfönstret och springa ner till bryggan.
Jag tar sats och kastar mig ut genom fönstret helt naken. Sanna ropar: ”Karo attackera! Bit honom!”. Karo jagar efter mig med en väldig fart hans väldiga käftar gläffser efter mig.
Jag lyckas precis kasta mig i roddbåten innan karo hinner ifatt. Snabbt binder jag loss den lilla roddbåten.
Karo står kvar på bryggan och morrar och skäller hans sylvassa tänder blänker i månens sken.
”Bra jobbat!”, säger sanna och klappar karo på ryggen
”Ulph, kommer inte komma så långt, jag har nämnligen tagit bort årorna från båten ”, ler sanna med sitt mest hemskaste leende någonsin
Jag letar panikslaget efter årorna, men de finns inte där. Helt naken i en roddbåt som driver ut mot det mörka havet. Det börjar bli kallt, jag känner hur det börjar regna. Långt bort i fjärran hörs åskans muller. Inne vid land står Sanna och Karo.
” Må gud straffa dig en gång till!” vrålar hon i ekande skratt
Kall och frusen faller jag ihop i roddbåten som jagas av ett stort oväder.
Sanna och Karo går åter in i stugvärmen.
”Vilken tur att vi hann in i stugan innan ovädret kom, här har du lite smulor från smörgåsarna, ulph åt visst inte upp allt,” säger sanna till karo och klappar honom