Platsen är en vanlig högst medioker tandläkarstol, ni vet de där fällbara ryggarna, nersänkbara sitsarna och skinnbekläda ytorna. Inget märkvärdigt med den, högst medioker. Tandläkaren i fråga var det heller inget uppseendeveckande, annorlunda eller i huvudtaget intressant med. En ordinär helt vanlig tandläkare, vill säga, en ovanligt machosistisk tönt. Pluggat i ett halvt decennium för att gräva i andra människors munhålor. Och med den halvtimmes långa ritualliknande proceduren kring att upprätthålla munhygienen (morgon och kväll) som en direkt följd av dessa allt för djuplodade kunskaper i ämnet. Durkan Klan är det från födseln tilldelade namnet på våran tandläkare. På skylten står det Kennet Ringblom. Efternamnet tagit från sin svensk-ungerska fru. Förnamnet från tomma luften. Bördan av att döpas till Durkan Klan är inte svår att föreställa sig. Och även om han på intet sätt någonsin haft fysiken för att förväxlas med en mongoliskt stamkrigare så valde han i tidiga tonåren att avverka Durkan, skrynkla ihop det och sända ut det i prydlig omloppsbana. Men som många tonåringar och kanske framförallt fäderna till dessa tonåringar har upplevt så är inte alltid tonåringars beslut särskilt genomtänkta eller på något sätt i närheten av rationella. Att påtvinga dessa etiketer på Kennet Klans beslut känns lite överdramatiskt om inte fultständigt felaktigt men med en diplomats tvål lena stämma kan vi utan att växa uppsåt konstatera att det var ett något klantigt beslut. Fram till att han hittade sin svensk-ungerska krigardrottning gick han alltså under de olyckliga initialerna K.K. Alternativen är oändligt. KramKompis. KlassKompis för att nämna några av de ohyggligt milda namn han fick av studie vännerna under det förberedande året. Men när väll tandläkarelinjen drog igång hände det grejer. Sadistiskt, ondskefulla och påhittiga jävlar de där tandläkarna. Evolution. KramKompis blev KnullKompis och KlassKompis blev KukKramare. Ja utan att uppehålla oss vid de närmast oändliga antalet av mer eller mindre kränkande namn kombinationer kring initialerna K.K kan vi nöja oss med att konstatera att det var klanigt. Möjligtvis kan man här kanske passa på att skylla på miljön för att på något sätt berättiga det smeknamn Kennet Ringblom sedan gav sig själv på sin smekmånad. Jag är inte mycket för att skylla på miljö och KukarnasRollsRoyce kommer alltid att vara osmakligt. Kanske var det också där som hans svensk- ungerska Anita Ringblom som hon följaktligen heter insåg att Kennet var exakt den typ av töntiga försörjning hon behövde för att upprätthålla det sociala nätvärk hon skaffat sig i och med sin tredje make. Kennet är fortfarande lyckligt ovetande om att Anita varken är mer eller för den delen mindre än en utnyttjande, peningsugande ungersk-svensk krigar drottning med starka tendenser till nymofomani. Men det här är egentligen oväsentligt, det rör sig som sagt om en ypperligt ordinär tandläkare och om det fanns något Cecilia de la Rivera reagerat på innan den där ödestigna frågan så var det möjligtvis Kennets ovanligt långa och mörka hårstrån som bettäcker knogarna. Rent av vidrigt, tänkte Cecilia för sig själv. Man skulle kunna tycka att det var en rätt harmlösa fråga och ur synvinkeln från en internationellt opartisk kongress skulle frågan med största sannolikhet bedömas som ypperligt harmlös. Nu förfaller det sig så att Cecilia i likhet med oss flesta inte innehar ett sådant vidsträckt förhållningsätt till omvärlden och i förhållande till sig själv är hon relativt partisk. Men gnisslar du tänder i sömnen? Hör nog till en sådan där standard fråga tandläkare får lära sig att fråga någon gång under de fem år de spenderar med att lära sig att lagga munnar. Men inte kan man förvänta sig att Kennet som inte ens förstår att hans fru är otrogen i detta nu ska förstå vad frågor av denna karaktär kan ställa till med i känslomässigt labila hjärncentran. Första sekunden hade varigt lindrig, innan den ondskefulla logiken kickat in var allt bra. Nej men hur ska jag vetta det, jag sover ju. Drömmer om exotiska paradis i rödsprängt solsken. Men. Det Stora Menet. Men hade någon sovigt bredvid hade jag kunnat fråga honom, eller varför inte henne. Den tanken hade där på randen till den kosmiska inre explosion av känslor som Cecilia stod och vinglade vid, överraskat henne på ett oväntat sällsamt vis. En nyans som snabbt pressades ihop av mörka köttvägar och dog ut. Nu råkar det förfalla sig så olyckligt att Cecilia de la Rivera endast delat säng med någon annan kolbaserade varelse utan tassar ett fåtal gånger. Faktum är att incidenterna går att räkna på handen och detta var exakt vad Cecilia till Kennets stora förvåning började göra. Under mumlande tystnad så klart. Allt detta samtidigt som en inre galax av komprimerat levande utvidgades som en trögflytande siraps spiral. Längre och längre sträcktes den ut.
Henna. Skolresa i fyran. Stinkande, rökskadat tält och stickande fuktiga yllefiltar. För att inte tala om Henna som stank mest av dem alla. Fetto Henna. Svullo Henna. Odör Henna eller mobbarnas absoluta favorit. SvulloRullandeHenna. Redan då hade Cecilia reagerat på hur ypperligt kassa dessa smeknamn var. Men det hade varigt en hemsk natt för SvulloRullandeHenna rullade verkligen. Detta var på många sätt så nära närkontakt Cecilia kommigt någon annan människa under dygnets senare timmar som en direkt följd av att hennes föräldrar inte besudlade sig med något så lågt som att mysa. Det skulle dröja fem år till nästa gång.
Thomas. Eller Thomas Adolf Fucking Mini Hitler som hon kallade denne tysk avlade enstöring. Hon hade precis börjat första året på gymnasiet och eftersom hon spenderat åren i grundskolan i en relativt liten skola i en relativt liten stad hade hon inte exponerats för sex på det visset alla andra tjejerna på gymnasiet tycktes ha gjort. Vilket ledde till att Cecilia blot sexton år kände sig som en riktigt mosfitta till nunna. Om ni nu inte har förstått det så var Cecilia de la Riveras föräldrar ovanligt stränga i sitt sätt som en direktföljd av hängiven tro på en de större religionerna och dennes gud. Men där en gång under första året av studier öppnade sig helt plötsligt en tillfälle som Cecilia kände sig nödgad till att utnyttja. Cecilia de la Rivera förlorade sin oskuld i ett nerklottrat das längst med en promenadstig i gymnasieskolans omgärdande skogsdunge. Själva proceduren kring att förlora oskulden var inte riktigt i samklang med den Cecilia i sitt inre målat upp. För Thomas infriades alla förväntningar. Det var ett klassiskt förstagångs in och ut äventyr. Ett äventyr som skulle bli väldigt känt. Cecilia de la Rivera gick från igen torkad mossfittnunna till slampa. Detta ledde till ett intensivt uppvaktande från skolans kuk och fin berikade elever. Men Cecilia hade från och med das äventyret börjat odla upp ett vist agg mott elever med kukar och finnar. Ett agg som under några år via mikroevolition skulle matrealisera sig till ett renodlat hatt.
Maria, Frida och Hanna. Student kryssningen. En liten klastrofobisk hytt under bildäcket. En kväll Cecilia inte minns mycket av. Lösryckta minnes fragment. Men än väldigt detaljerad bild av sitt fysiska tillstånd dagen efteråt lyckas hon alltid framkalla.
Den namnlöse. Ja även Cecilia de la Rivera har haft en man utan namn. Eller självklart hade han ett namn, något så motbjudande som Rickard Johanson faktiskt, men detta hade då Cecilia av fulständigt förståliga anledningar glömt. Hon hade precis skaffat sig sin första lägenhet endast ett stenkast ifrån den Ica affär där hon satt i kassan och mekaniskt log hela dagarna. Och det var något av allt detta kombinerat till en sällsamt emotionell cocktail, egen lägenhet, nytt jobb och fullständig frihet som gjorde att hon den kvällen glömde det hatt hon länge hyst mot kuk berikade människor. Hon var trotts allt en människa och människor blir då och då kåta. Detta skulle Cecilia i likhet med många människor som inte berikats med kuk inte erkänna under nyktra förhållanden. Men det är ett faktum. Det enda goda hon hade säga om denna namnlösa Rickard Johansson var att han inte var så berikad att det gjorde ont, att det påminde lite mer om de hon i sitt inre förväntat sig av sex och att han på morgonen var långt, långt borta.
Robin någonting, att hon inte mindes hans efternamn trotts att hon redan memorerat hans telefonnummer berodde helt enkelt på att man i normala sociala sammanhang sällan nämner sitt efternamn. (En regel Cecilia de la Rivera så här i parantes ofta bryter i mot av den enkla anledning att hon gillar känslan av att i rask takt avfyra sig fulständig namn) Hur som helst träffades de helt oromantiskt på krogen. Och på något sätt som Cecilia inte riktigt kan förmå sig själv att förklara slutade det med att han följde med henne hem. Faktorerna som sedan ledde till att Cecilia och Robin faktiskt inte hade sex är många. Sinnesstämning, känslomässigt bagars, historia, listan kan göras lång men stora mänger alkohol kombinerat med sen timme blir sällan bra sex och även om nu inte Cecilia upplevt bra sex så hade lyckligtvis Robin vissa standars kring det där med sex. De vaknade som en skedd. Rummet var kyligt. De fortsatte att kramas. Åt frukost. Den inre galaxen av komprimerat levande utvidgades. Tänjs ut till sitt allra yttersta. Små hål spricker upp i sirapen bestående av minnes materia. Robin skulle jobba men han lovade att ringa på kvällen. Han ringde aldrig. Det var en vecka sedan. Han hade kunnat vetta, han hade kunnat vetta om jag gnisslar tänder, tänkte Cecilia som inte riktigt förstod vad som nu skulle hända. Men galax spiralen imploderade. Pof. Ett svischande lätte och sedan Pang. Som en aggressiv råttfälla smällde den ihop. Komprimerades till en rispig pentagon. Revbenen smulades för en mikrosekund samman. Rusade genom kroppen för att fly ut genom ryggen. Hon känner igen känslan nu. Oväntat tänker hon. Här av alla ställen. Här i en fulständigt ordinär tandläkarstol bredvid en äckligt hårberikad tandläkare. Och så kom det sig att Cecilia de la Rivera satte sig upp i tandläkarstollen och började gråta.