Dom träffades på en av internets alla raggsidor, utan att dom egentligen skulle ragga.
Många mail blev det, om precis allt man kan tänka sig.
Mailen blev längre och längre, intensivare och en och annan ansiktsbild damp ner på varandras datorer.
Det var något i mailet som gjorde dom nyfikna på varandra. Var det utseendet? Var det orden? Vad var det för spänning?
Dom skrivna orden utbyttes med tiden mot telefonnummer och på söndagseftermiddagarna satt dom i varsina soffor och pratade med varandra. Även telefonpratande bler allt mer intensivt.
Efter ett par veckor kom då den stora dagen. Dom hade bestämt sig för att träffas, hemma hos honom. Han skulle hämta upp henne på Centralen. Hon satt på tåget, närmade sig stationen. Han stod snart på perrongen, och båda var ju såklart nervösa. Du vet den där känslan av att svetten rinner, utan att den gör det.
Hon tittar ut genom sitt fönster på tåget, och han letar efter en liten plats där han lätt blir upptäckt för denna nya bekantskap. Han kollar frenetiskt på sin klocka...nu är det bara minutrar kvar.
Till slut rullar tåget in, till tjutande bromsar. Folk väller ut på perrongen som myror i en myrstack. Bland dom sista, kommer en ensam tjej, med en väska, och en sökande blick. Blickarna möts och dom omsluts i en varm kram. Efter ett kort ordbyte går dom ut å tar en taxi hem till killens lägenhet.
Han låser upp, hon kliver in försiktigt. Dom hänger av sig, och naturluigtvis kollar dom runt i lägenheten. Dom tar varsitt glas...men bara vatten till henne å cola till honom. Dom sätter sig i soffan. Småpratar lite. TV:n står på. Han är lite nrvös och springer fram å tillbaka i lägenheten. Efter ett tag kan han äntligen slå sig till ro i soffan.