Det var en helt vanlig morgon på det anrika slottet Klitteholm. I det västra galleriet höll grefven själv på och provknullade tre nya frillor, en lite yngre och rent av tanig skapelse samt två med lite mer hull med betydligt fler år på nacken. Han stönade högt, dels av njutning men även av beslutsvånda. Yngre är ju alltid trevligt, resonerade han tyst för sig själv, men erfarenhet är inte heller fel. Ja, det var sannerligen inget lätt val och med detta lämnar vi honom för nu.
I odlingarna bakom orangeriet höll grefvinnan på med sin favoritsyssla, hon skötte om sina älskade sparrisknoppar. En efter en fick de sig en omgång av hennes smekande händer och som vanligt "märkte hon inte" att de båda yngsta drängarna gömt sig i odlingssängarna med snopparna i vädret bland sparrisarna. Detta var en tyst överenskommelse som de vårdade i djupaste förtroende och som skänkte ömsesidig glädje.
Lillprinsen, ja han var naturligtvis inte prins men kallades så av personalen, hängde med pigorna i bakstugan. Avsiktligt råkade de blusarna glipa och visa generösa glimtar av nakna bröst när de angrep degarna med kavlar, och nog putades det lite extra med rumporna när plåtarna skulle in i den stora ugnen. Lillprinsen lutade sig stum och högröd framåt för att dölja sitt tillstånd och råkade då stoppa snorren rakt i ett tråg med jäsande deg. Degen slöt sig som den mjukaste av fittor kring hans lem och hans säd blandades snart med det övriga mjölet i tråget. Grefvinnan bedyrade senare uppskattande till husmor att det där brödet var det saftigaste och mest smakrika hon fått.
I smedjan stod smeden med bar överkropp, svettig och vältränad och bearbetade det glödande järnet, väl medveten om att han drog till sig beundrade blickar från lillprinsens storasyster. Hon stod innanför fönstret i sitt tornrum på andra sidan gården och var lika naken på underkroppen som han var på överkroppen. Hon lutande sig mot fönstersmygen, svankade och pullade sin hårlösa och plaskvåta kärleksgrotta med en frenesi som smeden inte var i närheten av.
Då, plötsligt och totalt oväntat eftersom hon borde vara ensam i det låsta rummet, kände hon något hårt som tryckte bakifrån mot musen och sen gled in utan motstånd, trots sin ansenliga storlek. Hennes första tanke var att det i storleken kändes som en liten tax men det kunde det så klart inte vara. Så, vad var det då hon kände???
a) skaftet på en hillebard som råkat ramla från väggen, eller;
b) en gammal blind slottsråtta som alltid tog fel hål, eller;
c) slottsspöket Helmer som såg sin chans efter två hundra års celibat...
Cliffhanger! Vad tror du?