"Mitt eget lilla mörker" - en novell om att bli våldtagen

?Skönt att allt är fixat nu, jag trodde nästan att det skulle skita sig där ett tag? säger han och sätter ner glasen på bordet och placerar sig i fåtöljen som står mittemot mig.

?Ja, det var skönt. Jag var något stressad där ett tag? instämmer jag med en suck.

?Men nu kan du ju andas ut? svarar han med en lugnande röst och klappar mig lätt på axeln

?Ja, men först måste jag göra mig i ordning lite ? säger jag och sträcker mig emot min gamla innebandyväska som står intryckt i hörnet bredvid soffan.

Jag tar upp ett linne och börjar gå emot toaletten för att byta om. På vägen dit tänker jag på hur rädd jag varit tidigare den dagen. Hur magen hade skjutits högt upp i halsen då jag åkte på den lilla skogsvägen i en fartfylld bil. Vi hade åkt med honom. En dåre hade jag kallat honom. Han är den där gubben som finns i varje liten förort. Den där som alla tjejer fruktar och alla killar hatar.

Han är den som inga föräldrar vill se sina barn med och han är den som alla aktar sig för. Jag rös i hela kroppen av att bara tänka på honom. Han skulle köra oss till Mölndal där vi skulle hämta vårt vin. Han hade hela vägen dit trakasserat mig och desperat försökt att få in en träff med sin hand på min kropp. Jag rös återigen till i hela kroppen, äcklad av hans smutsiga händer men jag hade vant mig. Det är lika bra att bara backa undan. Det hade man lärt sig. Alla vet hur han är.

Jag tar upp en kjol ur väskan och tänker på hur snett vissa människor hamnat. Hur ens liv kan förändras så mycket inom loppet på bara några sekunder.

Han heter Ingvar och är 22 år gammal. Hans mamma hade dött i överdos framför honom när han var liten och han är långt nere i både knark och alkohol. Det är så synd om vissa människor. Borde man då ha förståelse för deras handlingar? Jag vet inte, men jag har en viss respekt för honom ändå. Jag vågade inte säga emot fast jag såg att han var full när han kom och hämtade oss, så jag satte mig i bilen ändå.

Väl tillbaka i rummet kastar jag en klänning på Timmy som har somnat på sängen. Han vaknar med ett ryck och tar tag i klänningen.

?Den här ska jag prova!? skriker han och är nu vaknare än någonsin.

?Haha ja!? tjoar Kim och rycker tag i ännu en klänning och börjar dra den över sina smala höfter.

Vi skrattar högljutt när de osmidigt börjar posera framför min kamera där jag sitter på golvet och följer deras rörelser. Hastigt sveper jag det sista av vinet i min blåa plastmugg och Kim fyller glatt på med mer. Jag ryser till. Det var beskt och äckligt. Så som smuggelvin brukar smaka. Vi dansar till den mycket gamla musiken som strömmar ut genom Kims högtalare. Dricker av vinet och boxen blir allt lättare och lättare.

Jag kryper ner i sängen bredvid Timmy. Han börjar hålla om mig och jag håller om honom med. Vi ligger och håller om varandra i en stund men det dröjer inte länge innan vi kysser varandra.

Det var skönt, det kändes tryggt. Att bara ligga där när han höll om mig. En trygghet jag inte känt på länge. Jag känner hur huvudet bara snurrar mer och mer. Det börjar svartna lite men jag kämpar med att hålla mig vaken.

Kim ber oss hoppa in och han puttar mig närmare Timmy och kryper ner bredvid mig.

Han ligger så tätt. För tätt. Jag vill inte ha honom där men vad ska jag göra, vill inte vara otrevlig och jag har ingen kraft till att prata. Där i mitt eget lilla mörker ligger jag och håller om Timmy. Jag mår illa. Men jag vill inte spy. Så jag blundar och andas djupt för att få bort det. Då känner jag hur Kims hand håller om mig över magen där vi ligger alla tre.

?Nej sluta? ber jag honom med en svag men bestämd röst. Det kändes inte bra. Det kändes inte rätt.

?Jo men kom igen nu Sofia. Det är ju bara kul? säger han med en tyst förförande röst i mitt öra. Jag känner hans andedräkt. Han luktar sprit och jag mår illa av bara doften.

Jag puttar bort hans händer men han tar dem dit igen. Jag blir sur, vad håller han på med? Ilskan kokar inom mig men ändå kan jag inte få ut ett ord. Jag tittar in i Timmys ögon, hans blick är svag och han verkar inte inse vad som höll på att hända. Han fortsätter kyssa mig och vänder mig sedan mot Kim. Kim kysser mig hårt och börjar långsamt dra i mina trosor.

?Sluta snälla. Jag vill inte? säger jag bestämt och förväntar mig att han ska sluta. Han är min vän, han ska sluta. Han måste sluta.

Men mitt i den tanken drar han ner sina byxor. Jag blir rädd och förstår ingenting. Jag kan inte koppla tankarna helt, mitt huvud snurrar allt för mycket. Kim för in handen under min kjol och drar hastigt ner mina trosor. Min värld blir återigen svart, min syn försvinner men jag kan fortfarande känna.

Jag vill gråta, jag vill springa. Bara springa hem och lägga mig på min mammas knä. Där skulle jag gråta medans mammas lugnande hand klappar mig på huvudet. Men det gick inte, jag försökte i protest röra mig men min kropp var för tung. Jag orkade inte röra en muskel, jag var för svag. Jag vill bort här ifrån. Varför förstår de mig inte när jag försöker prata. Eller vill de inte lyssna. Jag säger nej flera gånger men jag tycks inte höras. Jag vet inte längre vad jag gör och min styrka finns inte längre där. Det blir svart.

Jag ger upp min omöjliga kamp, bryter ihop inombords och ser ett svagt ljus när jag hör Kim fråga Timmy med en oberörd röst ?vill du ta över??