Jakten på att få det man vill ha är något som inte tar slut innan man tar sitt sista andetag.
Du vill ha det goda käket, möbler som känns trevliga i rummen, prylar som stämmer överens med dina preferenser. En såndär som jag är vill ha fräsig dator, konsol, rymligt kök, ett tema i varje rum. En fin människa att känna attraktion med och uppleva sexuella äventyr tillsammans.
Alla pratar om hur viktigt det är med att ha ett jobb, oavsett vad det är - jag har provat det mesta i bottenskrapet. Dvs jag har jobbat med att sälja skräp via telefon från bolag, knackat dörr för att sälja larm, säljar och laga möbler på Erikshjälpen och till sist men mest värdefull faktiskt - jobbat på äldreboenden.
Nu studerar jag på universitet med målsättningen att kunna välja ett jobb jag vill ha istället. Och ja, det går faktiskt väldigt bra där.
Bekvämlighet, det talas ofta om apatisk befolkning som ständigt slavar framför massmedia och tv - tappar all form av handlingskraft och mental intelligens. - Personligen tror jag inte så mycket på det. Internet, konsten att kunna kommunicera med människor världen över ger perspektiv. Inte trodde jag att dataspel skulle leda till så en djup utveckling när jag började som 8 åring... Det är intressant att spela spel, för man kan få kontakt med vem som helst när det är online, senaste snubben jag talade med är ifrån UK och jobbar inom kemi i ett labb. Inte direkt källarpojken som aldrig hört talas om vad arbete är.
I min tillfälliga uppfattning, ser jag det som såhär: Människor och mål förändras, det är måhända inte alltid stora förändringar, det kan handla om metoder eller vad man väljer att tolka som uppfyllda mål. Personlighetsförändringar kan vara en illusion, egenuppfattade förändringar på grund av något som hänt som gör att man vill bli annorlunda, man vill "växa upp". Detta kan vara hårfina beteenden som enkelt raseras av nya förändringar.
Man vill så mycket, men vill man kämpa för det?
Många drömmer om saker som är helt orealistiska enl de själva eller omgivningen. Man kollar videor och läser om människor som lyckats med det man själv vill nå upp till - ironiskt nog är det ofta slumpmässiga händelser som givit möjligheter man inte förväntade sig som öppnat upp - kontakter framför allt. Men för att kunna nå dessa möjligheter så kan man såklart inte ge upp.
Jag vill gärna pyssla med spelindustrin även om jag inte är en programmerare, ska jag ge upp? Svar nej. Men jag kan åtminstone först se till att åstadkomma viss stabilitet innan jag ger mig in i det igen. Vem vet... kanske skriver jag en häftig bok istället som kan ge mig en genväg in. Men viktigast av allt så kan jag kommunicera med de allra flesta. En gåva jag inte kan tacka annat än äldreboenden för, detta jobb satte mig i kontakt med grovt dementa människor som man fick ha guds tålamod med. En dement människa är känslig, de må glömma saker som sagts men känslorna består. Blir man ledsen över något så kvarstår det även om man glömt varför, något jag som vårdbiträde fick hantera med att göra mitt allra bästa att hålla människornas humör på topp.
Man vill så mycket.
Hur mycket vill du?