Jag sitter å tänker på allt man hör alla lovande ord.
Som försvinner bort lika lätt som saker på ett bord.
Man får höra hur bra bäst och hur älskad man är.
Men sen märker man att man är inte värd mer än ett bär.
Jag har fått leva å lära att det ska vara såhär.
Att man inte ska lita på allt man hör.
För man vet att det dör.
Förr eller senare.
Att inte kunna lita på allt man hör får mig å bli klenare.
Att inte veta vart man står.
Vilken väg man går.
Att inte kunna lita på nån får mig känna mig vilsen.
Det måste få ett slut.
För jag är fast i en trång skog och vill ut.
Finns det nån som kan hjälpa mig bort från detta?
Det måste finnas nån på denna jord.
Som kan hålla och lova sina ord.
Jag söker och hoppas mig fina.
Nått som inte är en enda stor dimma.
Nått som kan få mitt hjärta å brinna.
Jag vill sluta tvivla å börja lita annars kommer jag helt att försvinna.