Gråkallt och surregn i en novemberdag fylld med fukt och dis. Han klev på bussen som vanligt, det var tretton års rutin vid det här laget, och doften av blöta kläder där inne blandades med aromerna från morgonduschade kroppar, parfymer och rakvatten. Ändå var han inte på dåligt humör, snarare förväntansfull. Det var tredje månaden nu och han tittade just ditåt och jo, där satt hon, på sin vanliga plats. Han mindes första gången, då var det ännu lite sommarvärme kvar och hon smälte rakt in i hans hjärna första gången han såg henne. Ibland blir det så där; som om genetiken slumpat ut just den personen; inget konkret att ta på egentligen men bara full kraft rakt in i själen och omedelbar hjärtklappning. Hon såg ut som kvinnorna han brukade se i Jämtland när han var yngre och alltid var där under somrarna hos mormor. Kvinnorna i Jämtland var speciella; de hade en resning och sensuell kvinnlighet som han inte kunder erinra sig, att han stött på någon annanstans. Den här kvinnan, som nu satt på sin vanliga plats i bussen med huvudet lutat mot den regndränkta rutan, var just sådan. Hon hade riktigt långt och mörkt hår och hon klädde sig alltid perfekt, så som han såg det. Perfekt betydde en omsorg utan snobberi; hon behövde inga dyra kläder för att skapa en harmonisk helhet och då han såg henne för första gången, när det ännu fanns sommar kvar, noterade han också hennes omsorg om sina fötter. Hon hade vackra fötter; liten storlek men kraftfulla, ådriga vrister och tre tåringar. Tånaglarna var välskötta och för det mesta målade i svart. Hon hade välformade benmuskler och ganska stora bröst men inte för stora. Hennes mun var vacker med ganska fylliga läppar och kring mungiporna spelade små, fina rynkor som vittnade om humor. Det var nästan fånigt, tänkte han där han stod i den sura bussens grådaskiga ljus, att han kunde se de små egenheterna i den här kvinnans utseende bättre än hos sin hustru! Han kände sig lite skamset varm om kinderna vid tanken.
Hon hade mörka ögon men han hade ännu inte kunnat se om de var mörkt gråblå eller om de var bruna. Han hade mött hennes blick kanske tjugo-trettio gånger och hon hade gett honom ett leende, väldigt diskret, efter kanske tio blickkontakter. Han undrade om hon brukade se sig om efter honom? Han hoppades det. Nu mötte hon hans blick och han kände sig som en stirrande fåne. Men hon log, det gjorde hon. Hon log lite inåtvänt och retsamt och drog sin ena hand genom håret när hon vred huvudet så att hon tittade ut. I det där lilla leendet skymtade han hennes tungspets och han kände hur hjärtat slog lite hårdare och hur han blev lite andfådd. Hon satte fart på hans fantasier så lätt; bara ett litet leende och så drog hans ursprungliga biologi i gång. Otroligt.
Ändå, att bara stå där. Han funderade på ett närmande men kände sig fumligt oförmögen. Att stöta på en kvinna låg långt tillbaka i tiden; de flesta kvinnor han känt något för, under snart tjugo års äktenskap, var sådana han träffat i samband med arbetssituationer eller utbildningar.
Dessutom var hon säkert tio år yngre. Hon kanske inte log åt honom, kanske flinade hon bara åt en inbilsk gubbe. Hennes hållplats var nu och busschauffören stannade lika skickligt som han körde i övrigt: som om han hade träben. Hon tumlade fram mot bakdörren och stannade ganska nära honom. Han kände en sekundsnabb fläkt av parfymdoft. Bra, hon använde inte en söt och tung doft; den här var fräsch och lätt….melon och sandelträ? Lite citrus? Folk bökade sig burdust mot bakdörren, samma hysteri som vanligt. Hon vände sitt ansikte mot honom precis innan hon gick ut.
- Marie. Receptionen på Siemens.
Sedan gick hon ut. Hon såg allvarlig ut. Han kom sig inte för med att säga något alls. Dörrarna drog igen och chaufförjäveln rivstartade bussen. För en sekund kände han, att han borde gå fram till chauffören och ge honom en fet smäll. Insåg snabbt att det beteendet rimmade illa med hans ställning som auktoriserad revisor och påminde sig om sin familj.
- Varför slog du honom, pappa?
- Han körde ifrån mitt vänsterprassel, fattar du väl!
Nej, så kunde han ju inte hålla på. Väx upp, för fan, tänkte han. Gå till ditt jobb och tjäna dina pengar och till helgen kan vi grilla, om det hade varit sommar förstås. Men det är det ju inte.
Eftersom hon satt i receptionen hela dagarna på ett företag där alla ville göra karriär, så passerade alla tänkbara charmörer på väg in till sina affärsmöten. Vissa hade stil på riktigt, med snygga kostymer och en förmåga att bära upp dem utan att vara stela och styltiga; andra trodde att de bar upp sina billiga kostymer och avslöjade bristen på stil med billiga strumpor och oputsade skor. Inte för att hon primärt tyckte om kostymnissar; de flesta såg identiskt lika ut med skyltfönsterfärdiga matchningar och herrfrisörfärdiga frisyrer. Livet som singel var inte helt fel men ofta ganska enahanda, tyckte hon. Första tiden kändes det som att världen låg öppen framför henne men med tiden så falnade den känslan och ersattes allt oftare av en känsla att inte riktigt orka piffa och ta sig ut; lättare då att såsa hemma i mjukiskläder framför tv:n och sedan rynka på näsan åt sin egen spegelbild vid tandborstningen. Visst, hon tränade fortfarande men det blev allt mer sällan som hon fixade till sig innan träningen. De flesta killarna på gymet var egentligen inte vältränade utan ägnade för mycket tid åt att bara träna armar och bröst och sedan stod de där framför spegeln som maraboustorkar med stor överkropp och pinniga ben och tycktes tro att det skulle räcka till för att hon skulle komma springande som en annan löphynda. Senaste träffarna med Stefan hade också känts urvattnade och dessutom drack han alltid för mycket. Slutsumman blev alltid att han verkade njuta mer än hon och sedan låg han där och snarkade och luktade vin och vitlök. Ibland ville hon bara dra till honom hårt och kasta ut honom mitt i natten men å andra sidan var hans kuk den enda hon för tillfället hade att njuta och det var sannerligen inget fel på den. Så banalt var det men vad fan, tänkte hon, som singel får man ju vara lite pragmatisk!
Sedan var det ju han på bussen, förstås. Det var svårt att säga vad det egentligen var som hon fäste sig vid; inte för att han inte såg bra ut men samtidigt verkade han lite blyg eller åtminstone inte så där jätteframåt. Hon gillade hans stil och även om hon noterat ringen på fingret redan första dagen så var det inte utan att hon ganska snart började titta efter, varje gång vid hans hållplats, att han verkligen klev på. Han hade snygga händer med kraftiga ådror på handryggarna och han var lång, säkert mer än 190. Det som var mest märkligt var hans ögon; han hade en mild blick men när hon hade iakttagit honom lite i smyg så kunde hon se, att det ena ögat såg glatt ut och det andra lite sorgset. Kanske var det den detaljen som på något sätt gav ett djup i auran kring honom; att han hela tiden visade både sin glada och sorgsna sida utan att alls vara medveten om det. Hans kropp såg inte dum ut och hon förmodade, att han åtminstone i sin ungdom hade idrottat mycket. Till skillnad från vad som var fallet med en av kostymnördarna som alltid lutade sig fram över receptionsdisken och skulle vara charmig, så kunde hon mycket väl föreställa sig den här mannen i sängen, eldigt knullande med en salig kvinna. Den tanken gjorde henne alltid lite småblöt och pirrig. Samtidigt hade tiden nu egentligen börjat tära på den där sköna anspänningen och den här sura morgonen med sitt regn och höstljus så kände hon, när hon gav honom leendet med en skymt av sin tunga (det funkade alltid!), att det var dags för ett initiativ. Hon kände sig nästan säker på att han var nyfiken på henne och att han fann henne attraktiv men samtidigt kände ho sig lite osäker på hur han skulle reagera. Ibland var det nästan skönare att gå omkring och suga ur en fantasi riktigt länge i stället för att riskera att fantasin skulle visa sig vara just bara en fantasi och ingen realitet. Men precis som portionssnus, som hon använde för mycket av, så försvinner aromen när man suger för länge och därför beslutade hon sig för att gå till handling innan fantasipåsen bara var en urkramad, substanslös trasa. En gång tidigare hade hon prövat att bara droppa förnamn och arbetsplats så där i förbifarten och visserligen funkade det inte den gången (karlen började beskriva vägen till Siemens!) men som hon såg det var det ett rätt sexigt sätt att visa upp den olåsta dörren så hon körde samma försök igen. Skam den som ger sig!
På natten drömde han om henne. De befann sig inte på en buss men det var något slags fordon ändå, det var väldigt ljust och hon satt på ett ensamt säte mitt i ljuset och han stod framför henne. Hon hade en sommarklänning som var uppknäppt lite slarvigt långt ner över de fylliga brösten och den böljade långt upp över låren där hon satt med benen ganska brett isär. Han kunde skymta hennes helt genomskinliga trosor och hennes sköte var alldeles svullet och fukten dröp genom det tunna nylonet. Hon hade sandaler med tunna remmar som förstärkte vadernas mjuka linjespel och hon satt med vristerna sträckta så att ådrorna slingrade sig som rännilar av hett guld över dem. Hennes tånaglar var svartmålade som han sett henne i verkligheten men i drömmen var de långa och utstuderade. Hon satt där och retade honom med ett lite triumferande småleende och hon lät tungan löpa över sina läppar; långsamt fram och tillbaka och hon kisade av välbehag när hon böjde huvudet bakåt och blottade sin muskulösa hals. Han var andlös av sprängande upphetsning och kände hur kuken stod som ett järnspett i byxorna. Hon vände blicken mot hans skrev och log ett retsamt leende medan hon särade ordentligt på benen och blottade sitt genomblöta, svullna sköte bakom de tunna nylontrosorna. Hon drog upp fötterna på stolskanten och satt med brett skrevande ben och putade med sin fitta mot trosorna, som blev alldeles utspända. Plötsligt sprack trosorna och hennes fitta formligen vällde ut ur dem. Den var blank och blöt och jättesvullen; den droppade sin saft på golvet. Han kände ett sug genom magen ner i sin hårda kuk och hur den, utan att han ens hade rört den, pumpade ur sig en enorm, varm sats som rann ner längs framsidan av hans lår. Han blundade och……..
Vad fan var klockan? Han halvreste sig yrvaket i sängen. Hon på bussen…fast det var ingen buss. Klockan…halv fem? På morgonen? Ja, för fan. En dröm alltså. Vilket sprut. Han kände för säkerhets skull ner mot skrevet. Jaha, alltså inte bara i drömmen. Helt kladdigt, fast i drömmen var det mer, säkert två deciliter. Fan också. Monica låg bredvid och snusade fast hon brukade ju alltid vakna när han gick på toa och då ville hon kramas och hade nog inte väntat sig att hennes auktoriserade revisor skulle ligga nedkladdad av nattligt sömnsprut som en annan pubertetsslyngel. Han fick helt enkelt torka sig med påslakanet och sedan vända sig med kladdet åt sin sida och låta det torka in. Ändå två timmar till klockan skulle ringa. Och fläckarna kommer att bli en kommentar i tvättstugan men då är laddningen kring det redan borta. Så långt in i honom satt hon alltså. Marie. Receptionen på Siemens.
2 be continued…. Mats