Det var i mitten av december. Två familjer var på väg mot en liten by uppe i fjällen, de hade hyrt en stuga där. Andreas jobbade på ett slakteri och hade fått ledigt hela veckan, hans flickvän Sandra hade praktik inom vården men hade ringt och sjukanmält sig för hela veckan. Björn och hans fru Linda var båda arbetslösa, de två hade en femårig son ihop, Viktor. Björn och Linda hoppas på att ge sonen Viktor en riktig mysig jul uppe i fjällstugan.
Resan hade börjat tidigt på morgonen och nu var det snart kväll. Det hade börjat skymma och varje väg de svängde in på blev smalare och smalare. Alla passagerare i bilen var trötta av resan. Andreas var den enda som hade körkort så han fick vara chafför.
-Är vi framme snart ? frågade Viktor och pustade
-Ja, snart är vi framme, bara två mil kvar, svarade Linda lugnande
-Är det lika mörkt där om det är här ? frågade Viktor och tittade ut i mörkret
-Nej då, dit vi ska är det mycket ljusare och framförallt varmare än här, svarade Andreas och försökte vrida upp värmen i bilen.
Till slut somnade Viktor, uttråkad av den långa resan. Plötsligt bromsade Andreas kraftig samtidigt som alla i bilen hoppade till.
-Neeej! vrålade Andreas och stannade bilen vid vägkanten.
-Vad gör du? frågade Sandra yrvaket.
-Såg ni inte djuret jag bromsade för? undrade Andreas .
-Nej, jag såg inget, svarade Björn som hade suttit och halvsovit.
-Måste ha varit en varg...jag tror att jag träffade den, sa Andreas.
-Men om den är skadad måste vi avliva den direkt, sånt är väl du bra på, sa Björn till Andreas.
Andreas nickade och öppnade dörren och klev ur bilen, han gick till fronten av bilen och där på marken låg en liten varg. Vargen hade fått ena frambenet avslitet. Björn vevade ner rutan och frågade Andreas om han såg något.
-Ja,en vargunge, hans framben är avslitet, jag måste avliva den, se till så att inte Viktor vaknar, sa Andreas samtidigt som han tog fram en yxa från bagageutrymmet.
Andreas gick fram till vargen som låg och plågades av smärta. Han satte sig ner vid vargen och höll den hårt mot marken, sen höjde han yxan och högg av det andra frambenet. Vargen ylade och försökte slita sig loss. Ingen av de som satt i bilen kunde se vad Andreas höll på med.
-Hörde ni ? vargen ylade, nu är nog vargen död, sa Björn till Linda och Sandra
Men Andreas var inte färdig med vargen, med ett kraftigt hugg kapade han båda bakbenen på vargen. Vargens blod pumpade ut från kroppen och Andreas försökte torka av vargblodet som stänkte på hans byxor. Björn vevade ner bilrutan igen och frågade: ”kommer du snart? det börjar bli kallt i bilen”
Andreas svarade inte utan han hade fullt upp med att ha ihjäl vargen. Med fyra krafiga hugg så högg han av huvudet på vargen. Han reste sig upp och sparkade ner delarna från vargen i diktet.
Andreas klev in i bilen och startade och körde vidare. Både Linda och Sandra va imponerade av Andreas mod, ingen av dem hade vågat gå ut till vargen.
-Sånt där,det till hör mitt jobb, log Andreas
-Titta där ska vi nog svänga in, sa björn och pekade på en skylt där det stod Fjällby
-Ja, äntligen är vi framme, ropade Linda så att Viktor vaknade
Efter en stunds letande hittade de deras stuga. Alla klev ur bilen och sträckte på sig, Viktor sprang direkt till en stor snöhög och började hoppa och leka.
-Kom genast hit! det är försent att leka nu, ropade Linda
Viktor sprang till hans mamma,men stannade upp och tittade på snön på backen.
-Vad är det för djurspår? undrade Viktor
Björn gick fram till Viktor och tittade på spåren,men han kunde inte urskilja vilket djur det var.
-Varg, det där är vargspår, sa Andreas
-Vargar är farliga,sa Viktor skrajjset
-Nej då, de är precis som i din bamsetidning, svarta vargen, inget att vara rädd för, sa Linda för att lugna Viktor och sig själv.
De båda familjerna gick in i den lilla trästugan. Björn och Andreas försökte tända eld i öppna spisen för att få upp värme. Viktor satt och läste en av sina bamsetidningar, i köket gjorde Linda och Sandra räksmörgåsar. Klockan var runt 11 på kvällen och hela byn var nedsläckt. De satt vid köksbordet och åt av smörgåsarna.
-De verkar gå å lägga sig sent här sa, Björn och tittade ut genom fönstret
-Jo, vi måste nog oxå gå och lägga oss snart, sa Linda
-Men om vargen kommer vad ska vi göra då?,frågade Viktor nervöst
-Ingen varg kommer någonsin ta sig till stugan, det kan jag lova, sa Andreas tryggt
-Jasså, hur kan du vara så säker på det? ifrågasatte Sandra
Andreas gick ifrån köksbordet och tog på sig sina kläder.
-Ska du gå ut nu? undrade Sandra
-Ja, jag ska bara ut till bilen och göra rent yxan, den blev lite blodig förut, svarade Andreas tyst så att inte viktor skulle höra.
Linda gick med Viktor till hans säng, han tog på sig pyjamasen och la sig i sängen. Linda tog fram en sagobok och började läsa för Viktor. Björn och Sandra satt vid köksbordet och åt upp resterna av maten. När allt var uppätet gick de till Tvń, men inget av det som visades var av något intresse. Linda föreslog att de båda skulle gå och lägga sig, just då kom Andreas in igen. Andreas höll yxan i handen och frågade Björn: ”Vill du följa med ut i skogen ett tag?”
Björn tittade konstigt på Andreas, sedan tittade han på Sandra och svarade: ”Ja, varför inte.”
Han gick till hallen och tog på sig sin varma vinterjacka,mössa och sina tjocka handskar.
-Vi blir nog borta ett tag, så sitt inte uppe och vänta på oss, säg till Linda att vi är ute i skogen, sa Andreas
-Men vad ska vi göra i skogen nu så här sent? frågade Björn förvirrat
-Lugn, det kommer du få reda på snart, svarade Andreas
En kuslig känsla gick genom Björns kropp. Hade Andreas blivit galen?
Vad skulle de göra i skogen sent på natten med en yxa...
Andreas tog fram två ficklampor och ett långt tjockt rep. De tände sina ficklampor och gick in i skogen. Det enda som de såg var dit ficklamporna lös men ibland kunde de skymta månen ovanför grantopparna. I den vita snön fanns det spår från både djur och människor.
-Är vi inte lite väl långt inne i skogen nu? frågade Björn med darrande röst
-Nej då, för det vi ska göra är olagligt och du får lova att inte säga det till någon, svarade Andreas
-Olagligt? det vill jag inte vara med på, sa Björn bestämt.
-Jag gör det här för Viktors skull, du har väl sett hur rädd han har blivit för vargen, sa Andreas
Plötsligt stannar Andreas upp, sen går han framåt med små ljudlösa steg. Björn stirrar med stora uppspända ögon. Andreas viftar med ena handen att Björn ska följa efter. Björn släcker sin lampa för att de inte ska bli upptäcka. Andreas ögon lyser av upprymdhet. Äntligen,tänker han
-Den här blir bra, om du håller honom hårt så gör jag ett första hugg, viskar Andreas
-Du är inte klok, viskar Björn argsint
Andreas svingar yxan och gör ett hårt hugg, det knastrar till. Ljudet får Björn att må illa.
Efter flertalet hugg är Andreas nöjd, han tar sitt tjocka rep och binder runt offret. Tillsammans släpar de offret genom hela skogen. Björn är livrädd att någon ska se deras illdåd.
-Imorgon får vi skotta igen alla spår,inget får leda det här till oss. säger Björn.
Björn och Andreas är åter tillbaka i stugan, de har släpat in offret i stugan och ställt den framför den öppna spisen.
-Nu vore det väl konstigt om inte Viktor glömmer allt om elaka vargar, ler Andreas
-Du är itne klok, suckar Björn
Dagen där på vaknar lilla Viktor tidigt och går upp från sängen. Med små steg tassar han ut i köket. Plötsligt får han se den, han rusar in till Linda och skriker:
”Mamma det är något framför öppna spisen!!”
Linda går upp från sin säng, klär på sig sina kläder. Men förväntansfulla steg går hon mot den öppna spisen.
-Ooooh my gooood, skriker Linda
Viktor springer och gömmer sig
-En jättedildo i trä, har Andreas gjort den här bara för mig skull, vrålar hon högt
Linda sätter sig på dildon och rider sig till en skön orgsm.
the end