Ibland blir jag så trött på världslevnaden. Du förstörde aldrig mig när du älskade, när jag älskade, när vi båda älskade. Men du gav upp efter vägen och blev kvar i trädet bakom grinden. Dina armar orkade inte bära dig längre, och du ramlade ner i busken bakom huset. Vi älskade i sandlådan. Morgonen därpå gjorde barnen lera av din sperma, och vi höll varandras händer och skrattade åt deras ovetenskap, åt deras naivitet.
Du tänkte ibland ta en unge och göra den till din. Kanske var din plan att låsa in den i garderoben och manipulera den. Kanske var Master det namn du egentligen ville ha, men aldrig förstod innebörden av. För du visste aldrig att det var det du ville, egentligen. Hon viskade det i ditt öra och efter den natten har du kallat dig själv det i hemlighet. Du har till och med övat in en signatur, en autograf, en namnteckning.MASTER.
Verkligheten hann aldrig ifatt dig, du gömde dig titt som tätt. Världen levde inte länge till och ditt barn i garderoben hade inte fått någon mat på tre dagar nu. Självsvält i annans våld kallade du det, idioti kallade jag det. Men vi kastade bort nyckeln och drack vin i din bruna skinnsoffa. Du kysste mig på halsen och gav mig flaskan. Cigaretterna var redan slut och ditt vardagsrum var rökfyllt, men det gjorde inget för din brandvarnare hade inga batterier. Din tunga var över min hud hela natten och du pumpade i mig rödvin. Lungorna hostade krassligt, men vi ignorerade. Du kysste min högra fot och det var nu allvaret började på riktigt, men du förstod nog inte riktigt. Det var ju du, inte jag, du.
Grannen kom och ringde på dörren morgonen efter och frågade om vinflaskorna på hans gräsmatta. Du skakade bara på huvudet och stängde dörren. Vem fan bryr sig om grannens jävla gräsmatta. Vem fan bryr sig om något alls. Se bara på dig, mig, oss. Vi bryr oss inte om något alls.
Så kom, låt oss knulla på Rådhustorget inatt.