Människokroppen var trång och obekväm. Den stank av svett och parfym. Kliade överallt och drev honom till vansinne.
Men så var det alltid i början. Innan han hade vant sig vid människan och drivit ut den äckliga själen. Fått kontroll över den.
Och så alla de där känslorna som fanns inuti. Hur stort utrymme de tog i anspråk. Det var skrattretande. Människor var bara veka varelser som var underlägsna honom och därför inte värd hans uppmärksamhet egentligen. Men de var roliga att leka med. Han älskade att se dem lida. Deras misslyckade försök att rädda sig från att dö.
Han betraktade sig själv i spegeln. Människokroppen hade svart tovigt hår på skallen som spretade åt alla håll. Han tyckte inte om hår. Han lyfte handen och grep tag i det. Ryckte loss stora hårtussar som han lät falla till badrumsgolvet. Han förundrades över blodet som började rinna. Den röda färgen som rann längsmed skallen och ned över ansiktet. Smärtan fascinerade honom.
I vanliga fall kände han ingen smärta, men hos människor kände han det varenda gång. Och det roade honom, eftersom att han visste att människan kände det också. Kände det men kunde inte göra någonting åt det. Kunde inte hindra honom från att rycka och slita sönder. De var fängslade i sina kroppar. Oförmögna att göra någonting annat än att se på och utstå smärtan som han utsatte dem för.
Det var underbart.
Han lämnade badrummet och gick ut i vardagsrummet. Betraktade den lilla flickan och kvinnan som låg på golvet. Eller resterna av dem, som låg utspridda överallt; över golvet, de vita möblerna och de ljusa väggarna. Det var blod, kött och hjärnsubstans. Kroppsdelar där benpipor stack ut.
Han var mycket belåten med sig själv. När han var färdig med den nuvarande kroppen skulle allt vara komplett. Men det skulle dröja ett tag till dess. Han var ännu inte färdig med sina göromål, men det fanns gott om tid och det här var definitivt en bra början.
Ute i köket hittade han köksknivar. På det rektangulära köksbordet stod en liten ask fylld med tandpetare. De olika möjligheterna gjorde honom förväntansfull. Han målade upp olika bilder i sitt huvud. Fick beslutsångest över allt han hade att välja mellan.
Han tog upp en tandpetare ur den lilla asken. Höll den mellan tummen och pekfingret. Den var smal och spetsig i båda ändarna. Trä. Han stoppade in den i den högra näsborren. När den stötte på motstånd tryckte han in den. Smärtan som uppstod spred sig till halva ansiktet. Ilade på ett sådant sätt att ögat förblindades av tårar och ansiktet kändes som att det skulle trilla av. Han log.
Tog upp en till tandpetare och gjorde samma sak med den andra näsborren. Blod strömmade ut från näsan och hindrade luften från att ta sig in. Inte för att han behövde andas. Men människans kropp behövde luft för att fortsätta leva, och han ville inte gärna att kroppen skulle dö riktigt än. Han ville dra ut på det så länge som möjligt.
Den tredje tandpetaren höll han framför det vänstra ögat. Stirrade på den. Förde den närmare. Kände den vassa spetsen när den rörde vid ögonvitan. Smärtan var omedelbar. På ren automatik knep han ihop ögat, men tvingade sig själv att öppna det igen. Pressade sedan in tandpetaren så långt han förmådde. Det hördes ett blött krasande ljud. Som när man håller i en apelsin och kramar om den så hårt att saften rinner ut över fingrarna.
Skrattet som lämnade hans mun gick knappt att hejda. Hela kroppen skakade. Han kände smaken av blod i munnen och han njöt. Ville stoppa in en tandpetare i det andra ögat också, men lät bli.
Han lät asken med tandpetare falla till golvet. Tandpetarna föll ut och han höll handen ovanför. Fokuserade. De rätade snabbt upp sig som små spikar. Han lyfte foten och trampade på dem. Kände hur de trängde igenom huden och in i foten. Han skrattade ännu mer. Det kittlades.
Sedan lät han dem vara. Tog upp en av köksknivarna och rörde vid den sylvassa eggen med fingret. Funderade. Hur skulle människor se ut om de inte hade någon hud på kroppen? Han skalade av lite från pekfingret. Det såg så naket ut. Det såg ut som plast. Blodet såg ut som målarfärg. Han fortsatte att skala. Huden hängde i slamsor kring fingret och fick det att se ut som en missbildad köttväxt.
Han skalade av de andra fingrarna på samma sätt. Huden såg ut som fransarna på en matta. Han lade ifrån sig kniven och började dra loss huden istället. Luktade på det. Det luktade rått kött. Sedan stoppade han in en bit i munnen och började tugga. Det var segt, ungefär som bläckfisk, eller gummi. Han tyckte om det.
Han återvände till badrummet. Det gjorde ont i fötterna när tandpetarna trängde sig djupare in. Men han ignorerade det. Ställde sig framför spegeln och betraktade sig själv. Människokroppen såg inte längre ut som en människa. Ansiktet var täckt med blod, och någon gulaktig vätska som runnit ut från ögat. Han var stolt över sig själv och det han hittills hade åstadkommit.
Den gula vätskan rann ner längs kinden och mungipan. Han sträckte ut tungan och slickade upp lite av det. Det var tjockt och slemmigt. Smakade inget vidare.
Han tog av sig kläderna. Såg ner på den nakna kroppen. Penisen var slapp och dinglade mellan benen. Han tog den i handen. Drog i den och kände hur den växte. När han släppte taget stod den rakt ut, och han upplevde en tydlig känsla av upphetsning. Och han fortsatte en stund till. Tills den sprutade ut en vit varm vätska. Då tryckte han hårt med handen. När det började göra ont kramade han om den ännu hårdare. Ville se vad som hände om han kramade sönder den. Skulle det komma ut ännu mer vätska då?
I badrumsskåpet hittade han en nagelsax. Han höll den i handen en stund och tittade sedan ner på penisen. Saxen var vass. Han klippte lite i förhuden. Det gjorde ont. Han höll i änden på saxen. Riktade upp penisen så att han såg hålet. Körde sedan in den vassa spetsen. Och skrattade högt.