Jag hade bett henne döda mig hundratals gånger. Varje dag sedan jag såg mig själv som i en dröm, såg att jag var fången i drömmen. Jag stod i ett rum och såg på ett fotografi som hängde på väggen. Det såg vackert ut, en sommardag på landet, en skogsdunge och en stuga som stötte sig på en röd cykel av märket royal. Så jag klev in i fotografiet, det var ingen konst, och jävlar vad luften smakade gott, det var underbart, jag kände mig som en hund springandes över gärdet med vinden kring öronen som ett par galna snäckskal. Gräset var en aning daggvått som efter gryningen och jag rörde mig över det med förnimmelsen av att det alltid varit så och alltid skulle vara. Jag simmade liksom genom luften som vid ett ljummet kvällsdopp. Det var alltid sol och dagg och vindspel här.
Jag lånade cykeln och gav mig iväg, det knastrade så ljuvligt under mig, som en liten brasa, kedjan skramlade med pakethållaren vilken satt löst, skruvarna var slappa. Svärmar av knott och maskrosfrön klyvde jag med min röda royal, solen vilade som ett rakblad vid tinningen, skinandes rakt igenom mina öron ut i skogen den täta grönskan sjungande, mer skugga - jag brydde mig inte ett skit. En orm låg och räckte ut tungan mot mig på vägen, jag måste tvärnita och titta på den en stund, den var vacker, svart med vita fläckar glänsande ihopringlad i fasa med två svarta ögon.
Jag klev på, steg in i ormen, det var inte så skoj som att cykla. Där var det inte lätt. Just som jag trodde med all säkerhet att jag inte var galen, så blev jag det. Nåväl, jag var på väg. Rullade blodiga cigaretter, gnagde på mina tänder, svalde alla och till sist mig själv.
Där stod jag på en brygga. I vattnet simmade abborrar. Min mun var full av mjölktänder, jag hade blöta badbyxor och skrubbsår på knäna. Sjön tindrade, jag tänkte på knivar, min snopp styvnade. Jag höll om den med två fingrar och började runka. Jag var ensam och det kändes så skönt, nästan som att flyga, fast bättre, det var själen som svävade medan jag drog min förhud fram och tillbaka under det våta fibret som aldrig ville torka. Solen kysste mig, slickade mig i örat. Jag kände elden växa, mina länder glöda, sjön skimrade av tusen åter tusen blänkande knivar. Det var så mina ben vek sig under mig, jag kände bryggan svikta alltsom jag närmade mig nollpunkten. Med tummen och pekfingret jagade jag blodet fram och tillbaka från mitt ollon till mitt vilda lilla hjärta. Jag höll på att svimma. Jag var ingenting. Jag var en hemlighet, jag var på väg att sprängas. En motorbåt åkte förbi i fjärran. Jag runkade fortare, fortare än jag någonsin runkat, jag kände det, nollpunkten var nära, snart skulle jag springa över knivarna. Jag klämde hårdare, höll andan, med min andra hand kramade och slet jag i min pung och tryckte på bajsbryggan.
Det gick inte längre att stå upprätt, jag måste lägga mig ner, och blunda, solen lade glödande mynt över mina ögonlock. Jag såg världen brinna, förgås i ett hav av eld, medan jag stelnade från nacken till tårna och runkade med ljusets hastighet. Allting snurrade. Det var för evigt. Jag kände hur min knivkuk hård som guld förvandlades till ljus, det spred sig över mitt skrev som en källa av bländande njutning, min kropp spändes i en båge, blott mitt huvud och mina tår rörde vid bryggan. Hon kysste mitt ollon, jag runkade långsammare och långsammare, solen hade hela min kuk, pung o allt i sin mun, jag drog ner mina badbyxor och stönade så fåglar lyfte från träden. Jag kommer! Jag kommer! Jag spänner varenda muskel, mitt skrev är ljuset, det rusar i mig, jag exploderar, sprutar min säd in i solen och solen sväljer och slickar sig om läpparna medan jag hoppar naken i sjön och simmar med knivarna. Och solen rodnade. Hon hade sugit min lilla pojksnopp och jag hade runkat i hennes mun och sprutat min vita själ där tills hon rodnade. Hon svalde. Solen svalde. Nästa gång var det min tur.
Jag skämdes aldrig. Hon hade lagt sin hand vid mig, sina gyllene läppar och värmen från hennes inre omkring min glödande pojksnopp. Vi älskade varandra. Medan hon slickade min sperma från sina läppar tömde jag lungorna på luft och sjönk som en sten till bottnen av sjön. Hennes fingrar sökte mig i mörkret, hon släpade sitt gyllene hår ovanför mitt huvud, jag kände hennes längtan, men jag ville vara ensam. Jag ville återskapa min utlösning, detalj för detalj, satt jag på bottnen bland dy och sjögräs, stenar, blänkande föremål och blyga kräftor. Jag hörde motorbåtar ryta som monster i fjärran och solen ropa efter mig med en dövstums stämma, med en droppe säd på hakan, hennes hår kittlade mina axlar... Jag lade mig på mage i en sluttning och stirrade ut i den gröna tystnaden uppfylld av liv och jag runkade upp snoppen på nytt, tänkte på min älskade där uppe, på hennes varma mun och hennes brinnande ögon och jag blev hårdare än nånsin förut, jag var så kåt, så jävla kåt, och tryckte ner mitt stånd i dyn och började knulla sjöbottnen, dy och slam i ett moln omkring mig. Jag drunknade. Jag dog. Strömmen tog mig till ytan, tillbaka till början. Omkring min snopp satt en guldring, den hade varit min mors, förlorad för längesedan och begravd i dyn.
Min älskade gick som en kvinna över sjön, över knivarna, hon kysste ringen och den solkatten sprang ut i rymden, den springer än. Hon gränslade mig och red mig, gråtandes, hon red mitt kalla lik så hårt att jag sprutade oupphörligen i döden. Hennes stönande sprängde moln, ringen omkring min kukrot gnuggandes hennes gyllene klitta, hon knullade mig gammal! Grått hår spred sig från mitt huvud som vildvin över stock och sten och blåbärsris och min döda kuk växte till en manslängds. Jag var en jävla häst! Och till slut så kom hon, kom så jorden skälvde, applåderade. Hon kom länge och safterna bara flödade ifrån henne. Hon grät och red sakta, sakta, tryckte in hela mig så jag rörde solens hjärta med mitt blodiga ollon, och min döda kropp kom med hennes, jag dränkte hennes hjärta med sperma, fyllde henne så solens kvinna, solen manifesterad, grät sperma, den flödade genom henne en mjölkvit våg av vällust, rann från hennes mun över hennes gyllene bröst och hon smörjde in sig helt rullandes sina höfter, varenda muskel i extas som bara en gyllene gud kan röra sig medan min kropp mumifierades och smälte samman med klippan under oss. Hon red mig där, hon kom tills natten föll, sedan lämnade hon mig åt glömskan och försvann ut i sjön, rodnandes som tusen nyknullade oskulder, hennes gyllene fitta droppande säd och solblod i vattnet.
Det var så det skulle vara, så det var tänkt sedan tidernas begynnelse, sedan den allra första dagen var det sagt att jag skulle knulla solen tills hon blödde guld, varje dag, ja varje dag skulle det kåta eldklotet rida min likstela hästkuk och min guldring blänka solkatter ut i rymden, oändligt många lejonungar som rytande facklor lysande i de mest fjärran mörkaste hörnen av universum, springandes från stjärna till stjärna till sin moders sång till friheten, till kuk och fitta och odödlig kärlek. Det var skapelsen. Det var en dröm, ett drömspel, ett drypande vått drömspel! Drömmen är kärlek, gudomlig kärlek. Kärleken är drömmen om livet. Vi älskade varandra, solen och jag, och vi älskar varandra ännu, trots att jag är stjärndamm, liksom vi älskar våra barn solkatterna. Vi älskar skapelsen, vi tillber den, offrar oss själva till den, för mest av allt älskar vi att knulla, knulla som fucking galningar, för alltid.