Vi har träffats nu i snart 3 år, hon är singel och de har jag oxå varit de en tid,känns som de har varit så nästan alltid,fast jag har haft mina små träffar ,värken hon eller jag har behov av att ha ett fast förhållande o känna denna fängslade kännslan där man nästan kvävs av att vara beroende av ena annan eller den beroende av mig! vi är som två vild hästar som har funnit varandra men ändå vägrat att bli någons ägare! vi har inget mönster i våra möten för så vill vi inte ha de, utan vi ses när vi känner för de o båda har möjlighet och lust! de e just detta som gör de hela så underbart o vårt fria förhållande så starkt o passionerat, vi e som gjorda för varandra men endå inte på de sättet som dom flesta rutat in i att vara ett starkt kärleks band tills döden skiljer oss. när vi ses så känns de som att vi e ett riktigt par , vi lagar en god måltid tillsammans, öppnar vårat speciella favorit vin som vi alltid gör, pratar om hur våra veckor har varit ; nästan som ett gift par hade gjort om vi hade haft olika yrken där den ena har varit tvungen att resa väg för ett tag,