En djup känsla av sympati tog min själ i omedelbar besittning. Det finns inget bättre sätt att förklara det för dig, än att säga att jag upplever det som om dit okända hjärta lade sig i mitt bröst för att evigt vila där- medan jag tänkte mig att mitt hjärta över gick till dig. Från den stunden älskade jag dig. Ja, det känns nu som att det var då - den där ljuva, drömska aftonen som den mänskliga kärlekens ursprungliga gryning bröt igenom min andes mörka iskyla. Sedan den tiden har jag aldrig sett eller hört ditt namn utan en rysning, till hälften består av lycka, hälften av oro. Den svagaste viskningen som hade någonting med dig att göra väckte inom mig ett darrande sjätte sinne, löst sammansatt av rädsla, exstatisk lycka och en vild, oförklarig stämmning som inte liknade någonting så mycket som medvenheten om skuld.
Min älskling, du är som en ros
en nyutsprungen, skär, ja, som
den ljuvaste musik,
min älskade, du är!