Den här lilla berättelsen handlar om en händelse som inte skulle noteras om den inte
kändes så konstig. Konstigheten kommer från att den känns som tiden skulle gått baklänges.
När jag tänker tillbaka kommer jag bara ihåg slutet och bit för bit rullas den upp bakåt.
Vi hade analsex den sista gången. Du ville ha min kuk där bak. Jag tvekade och du sade
kom då, vänta inte. Älskar du inte mig frågade du ännu. Jo det förstås men, sade jag och avslutade meningen tvärt.
Ja jag ville ju inte ha analsex du visste det men vi hade det i alla fall. Du märkte att jag inte alls
tyckte om det utan rent av blev äcklad.
Så det var slutet på sagan och sista gången jag såg dig.
Jag älskade dig, var i alla fall störtkär i dig. Men det slutade så där, nu finns du ingenstans.
Ingen har hört var du finns, ingen vet.
Dan före hade vi haft livets underbaraste sex. Vi började redan när vi vaknade och vi höll på hela dagen
med korta pauser för att äta och dricka. Du sade att du haft minst 10 orgasmer och verkade också så lycklig.
Själv levde jag på molnkanten hela dagen och kom i ett par jätteorgasmer. Därefter fortsatte vi bara.
Vi hade i veckor levt bara för vår kärlek vi var ju på resa i Europa och livet var som en dröm.
Nu efter 10 år i mitt långtråkiga jobb och en grå vardag undrar jag om det inte kunnat gå på något annat sätt.