Den smala slingriga skogsbilvägen hade hon inte kört på många år. Fullmånen avtecknade häftiga skuggor i skogen och hon behövde inte använda helljuset. Fullmånens sken hade alltid fascinerat henne. Hon hade alltid förundrats över hur den stora runda reflekterande gubben på himlen kunde återskapa ljus nog att för att se klart mitt i natten.
Hon kom fram till den enda parkeringen på ön. Det fanns en bil parkerad där. Det visste hon. Han hade nyss ringt och frågat om hon var nära. Hon stängde av bilens motor. Tog ett djupt andetag och öppnade bildörren. De enda ljud hon kunde urskilja var naturens egna. Hon bytte skor, de tunna stövlarna som hon använt när hon kört bil skulle bli kalla att ha i djupsnön.
Han kom mot henne när hon gick på stigen genom skogen ned mot sjön. Det var ett vackert ställe han hade valt ut. Det fanns förvisso bara vackra ställen på ön och det var inte så många andra som slogs om platserna på ön denna fullmånsnatt i januari.
Korven kokade i triangiaköket, han var väl förberedd. De satte sig på hans liggunderlag och åt sina korvar . Båda beundrade utsikten och pratade helt fritt om minnen som väcktes till liv. Inte gemensamma minnen, sådana hade de inte särskilt många. Utan om minnen som fullmånen, stadens ljus i fjärran och tystnaden skapade i huvudet.
Några timmar senare bestämde hon sig för att åka hem. Dunjackor mellan varandra, mössor, handskar, täckbyxor. Båda var rejält påpälsade i januarinatten. Hon kröp in i hans famn så väl hon kunde och tittade honom rakt in i ögonen. ”Tack för att du ringde och bjöd mig på energikicken, jag tar mig inte ut på egen hand trots att jag älskar det”, viskade hon. ”Hade jag vetat att du skulle komma hade jag tagit ett annat tält och extra sovsäckar”, svarade han. Han höll henne kvar i famnen. De satt helt tysta och stilla.
”Hur kan jag vara kåt, mitt i januari, mitt i natten, utomhus…” frågade han svävande rakt ut i luften. Hon svarade honom, lika svävande och rakt ut i luften. ”Det undrar jag med… hur jag kan vara… ”.
”Jag är stenhård, så som du alltid får mig… ” svarade han och såg henne rakt in i ögonen med kåt blick. Hon såg honom tillbaka in i ögonen, kände hur bara en enda sak tänkte i hennes kropp. Febrilt. ”Hur kreativa är vi” frågade hon. ”Vi två är kreativa” svarade han.
Inte långt senare hade hon ett stenhårt stånd i sin trång, varma och våta fitta. Fullmånen gjorde dem sällskap. Den bara himlen såg på. Stadens ljus var fjärran. Allt som fanns var tystnaden. Och deras flämtande och kåta viskningar. Han juckade bestämt i henne. Varje millimeter av honom kändes och hon var nära att komma hela tiden. Han likaså.
Hon önskade av honom alla kläder, kände hur hon ville slita av sig sina egna kläder. Hans händer på hennes bara kropp. Han letade sig igenom alla kläder och fick in handen under bh:n.
Kylan fick någonstans förståndet att vakna till liv. Hon slet inte av sig kläderna, hon ändrade inte ställning för att känna honom ännu mera. Hon såg istället till att röra sig i den ställning de hade hittat. De kommunicerade om kåtheten, råheten och åtrån. Inväntade varandra och kom.
De fick på sig kläderna igen. Skrattande och fyllda av ny energi tittade de på varandra och skakade på huvudet. De packade ihop alla saker och han följde henne till bilen. Själv tog han fram tandborsten och gjorde sig nattklar. Hon bytte skoterskor till stövlar och satte sig i bilen. De skiljdes vid parkeringen. Han gick mot tältet, hon åkte mot stadens brus. Med ett nytt minne av mannen som uppmärksamma läsare förknippar med Afrika.