Hey there little Red Riding Hood

*** Okej, den här novellen är inte "snäll", vet du med dig att du bara gillar vaniljsex så kan du sluta läsa här. **

Hey there little Red Riding Hood...

Kapitel 1.

Du skyddar dig inte ens längre, det skulle ta för lång tid. Du måste bara komma undan. Hjärtat dunkar så hårt i ditt bröst att det känns som att det skulle kunna explodera vilken sekund som helst. Du flämtar och gråter om vart annat. Du vågar inte ens vända på huvudet längre för att se om Han är bakom dig fortfarande. Men du känner Honom, känner Hans närvaro, rovdjursögonen som borrar sig in i din rygg, kramar åt om din själ, bränner dina lungor så du inte kan andas.

All tidsuppfattning är som bortblåst, såvitt du vet har du sprungit hela ditt liv. Kanske är det så, kanske har hela ditt liv handlat om det här, springandes genom skogen med rovdjuret i dina hasor, hungrigt, dreglande, redo att slita dig i stycken och förtära dig helt och hållet. Var det du själv som kallade på det, genom alla nätter där du legat svettig i ditt flickrum, naken under täcket med fingrarna begravda djupt i din fitta, ryggen spänd som en fiolsträng redo att brista. Bitandes hårt i den andra handen för att inte skrika ut din vällust. Bilderna blixtrar genom ditt inre, för du är övertygad om att slutet är nära nu, snart är allting över men du är inte riktigt framme vid den insikten än. En liten bit till orkar du, bara några steg till. Bara en liten bit till, det måste finnas någonting att klamra sig fast vid längre fram.

Skogen glesnar, inte mycket, bara tillräckligt för att månen ska skina igenom trädtopparna, lysa upp en smal stig som börjat forma sig under dina fötter. Du tackar någon högre makt, vilken vet du inte, det var längesen du slutade tro, men någon vill dig gott, någon vill hjälpa dig komma undan. Någonstans ifrån kommer en liten strimmar av hopp, ett ljus i mörkret. Du tror inte att det är sant, men det finns ett ljus där längre fram. En stuga, eller mer ett skjul, längre fram där stigen tar slut. Med en sista kraftansträngning springer du den sista biten mot gläntan men det är försent. Du förstår det nu, det du förträngde, det du vägrade tro på, alla dina mardrömmar samlade i en svart gestalt som kliver fram ur skuggorna. Den står där, mellan dig och ljuset från skjulet, en svart oformlig massa som i månljuset får ofantliga proportioner. Men du ser ögonen, de hungriga rovdjursögonen som lystet äter sig in i dig och du faller ner på knä, sätter händerna i marken och gråten går inte att hejda. Du som inte trodde att det fanns några tårar kvar. Samtidigt sprider sig en egendomlig lättnad igenom dig, du vet att du är framme, att det här är slutpunkten.

Du reser dig upp men med huvudet böjt mot marken. Inte för en sekund överväger du att göra motstånd när kopplet sätts runt din hals, du står där, lydigt, nedslagen, besegrad. När Han rycker till lätt i kopplet följer du honom mot skjulet, in genom dörren och in till ditt öde.

Skjulets innandöme är höljt i dunkel, doften som slår emot dig är tung. En doft som är svår att placera men du känner igen den, någonstans i ditt inre reagerar du på den med en känsla av trygghet. Silhuetten av Honom, Han som håller i kopplet förvrids i den svaga nakna glödlampans sken, du vågar inte riktigt titta upp men din nyfikenhet kan inte låta bli att snegla. Lätt framåtböjd, en kraftig rygg och en stark arm som håller i kopplet. Din kropp värker av trötthet, andningen är ansträngd efter flykten genom skogen, golvplankorna är grova och hårda mot dina nakna knän. Helst av allt skulle du vilja sjunka ihop på golvet där du är men instinktivt vet du att konsekvenserna av det skulle bli ödesdigra.

Det som du först trodde var ett skjul känns mer som en stuga nu, för du inser att du är påväg in genom ännu en dörr, en värme som slår emot dig från en gammal gjutjärnskamin, rummet är aningen ljusare än det första, eller så är det dina ögon som har vant sig vid mörkret. Men när gestalten plötsligt rycker i kopplet så ditt huvud vrids upp så ber du till alla gudar du aldrig trott på att du var blind. Eller är det din utmattade hjärna som spelar dig ett spratt? Det spelar ingen roll i nuläget, när hela din kropp fryser till is av synen du möter, ett ansikte så mörkt, så rovdjurslikt, med ögon som verkar slita din själ i småbitar och får dig att vilja kasta dig bakåt i ren panik, men din kropp lyder inte, den är verkligen som frusen till is. En mun som öppnas i ett varglikt leende, tänder som blottas som om dom lovade att slita dig i stycken.

-Du är min nu, min lilla leksak, som jag har väntat på dig..

Hans röst är djup, avgrundsjup men ändå känner du igen den från någonstans, även om du inte vet varifrån.

-De trodde att de kunde gömma dig, få dig att glömma var du hör hemma, men jag vet, jag vet att du har drömt om mig, drömt om det här, drömt om att få släppa taget och ge dig själv till mig.

Orden får dig att skälva, du vet att Han har rätt, det har du egentligen vetat hela tiden. Men varför kan du inte minnas? Varför kan du inte förstå vem Han är? Du letar febrilt i minnet men det är meningslöst, det är för mycket, allt du minns är skogen, rösten, ögonen..

-Hör du inte!

Orden som kommer precis innan örfilen får dig att återvända till rummet precis innan handflatan träffar din kind, smärtan är ögonblicklig, den brännande svidande känslan mot din kind och tårarna kommer utan att du vill det.

-Jag sa ställ dig upp..

Ett hårt ryck i kopplet och du lyckas sakta sakta ta dig upp på skälvande ben, precis under lampan står du så, vänd mot braskaminen. Du känner att Han är bakom dig, precis bakom dig, du känner värmen från Hans andedräkt mot ditt ena öra, hur Hans händer tar tag i dina bröst och klämmer om dem hårt.

-Min lilla flicka, min fina lilla flicka, äntligen är du hemma igen...

Du flämtar till när Hans händer drar dig till Honom, Han är lång, längre än dig, ditt huvud snuddar vid Hans haka och du känner Hans skägg mot din hårbotten. Hans händer klämmer och masserar dina bröst hårt och obevekligt, fingrarna söker sig mot glipan i röda tröja, när de möter din hud går det en skälvning genom din kropp. Fingrarna greppar tag om varsin sida och med ett kraftigt ryck slits knapparna av och studsar iväg över de golvets nakna brädor. Omedvetet pressar du dig mot Honom, det är som att någonting i din kropp sakta sakta börjar ta över.

Det lilla ljus som tar sig ut från braskaminens galler får skuggor att spela över dina bröst och Hans stora tatuerade händer. Det enda som skiljer handflatorna och fingrarna från dem är din svarta spetsbh, din favorit som du så sällan använder men just idag, fast den skaver, så har du den på dig. Du hinner reflektera snabbt över just det märkliga i det samtidigt som du hör dig själv undslippa dig ett svagt stön när Hans fingrar hittar dina bröstvårtor genom tyget.

-Jag visste väl det, hör du honom säga, du älskar det här, precis som jag visste. Även fast du varit borta från mig har du vuxit upp till den lilla slyna jag visste att du skulle bli.

Hans ord får dig att stöna till igen, din kropp börjar mer och mer ge vika och du känner att du kommer att låta Honom göra vad som helst, använda dig som den leksak du alltid velat vara. Aldrig tidigare har du låtit någon kontrollera dig fullt ut, trots alla dina drömmar men nu vill du, du vill falla över kanten.

-Knäpp upp din kjol för mig.

Orden kommer som en pisksnärt och genast rör sig dina händer mot spännet, händerna som hängde längst ut på dina armar medan Han tog för sig av dig vaknar nu till liv, fingrarna skakar så mycket att det blir svårt för dig att hitta rätt men snart glider den sakta ner för dina ben och landar i en hög på golvet. Trosorna med svalorna glänser till i mörkret och Hans ena hand är genast där, mellan dina ben, hårdhänt smekandes mellan dina ben. Ditt stön kommer genast, högre nu och du känner hur våt du är. Den andra handen söker sig mot din hals, tar ett hårt tag om den och du känner hur du får svårare att andas, dina stön kvävs men det får hela din kropp att skaka och ditt underliv att vrida sig mot Hans hand i jakt på mer, mer, mer.

Handen mot din hals släpper taget, flämtande sjunker din blick ner mot Hans hand som fortfarande pressar sig mot dina trosor, ständigt smekande, tills Hans andra hand är där igen, hållandes en kniv som blixtrar i skenet från lågorna.

-Du har klätt upp dig så fint för mig, det är nästan synd att förstöra det, men alla måste vi offra någonting för att nå högre.

Det går inte att ta miste på skadeglädjen i Hans röst, hur mycket Han njuter av det som nu kommer att ske. Med kniven fortfarande i handen pressar Han din ena axel framåt så du svankar och du känner att han är hård.

-Stå stilla nu min lilla docka, jag vill inte skada dig, inte ännu..

Stålet är kallt mot din hud när Han försiktigt lirkar in spetsen under ditt ena bh-band och skär av det, för att sedan göra samma sak med det andra. Slutligen låter Han kniven skära av bandet som går tvärs över din rygg och stilla som ett höstlöv faller bh:n mot golvet. Trots värmen i rummet så knottrar sig din hud och dina bröstvårtor är styva som aldrig tidigare.

-Vad säger du om att offra dina trosor?

Frågan är retoriskt ställd, det vet du. Det finns ingen återvändo längre. Sakta, nickar du men det är inte nog.

-Jag hör inte dockan, är du villig att offra dina trosor?

Det ja som kommer ur dina läppar är svagt men ändå låter det som ett skrik i det tysta rummet. Med ett lågt skratt drar den masserande handen ut dina trosor åt sidan och med ett snabbt snitt skärs de av men Han håller dem kvar mot din fitta, din nakenhet är i Hans våld. Kniven försvinner ur den högra handen och den söker sig återigen till dina bröst, nu är det inget som hindrar fingrarna längre. Han nyper, vrider och klämmer om dina bröstvårtor och de gnyende ljud som kommer över dina läppar växer i styrka till stön. Trosorna pressas nästan in i din fitta medan du känner orgasmen komma krypande. Han känner det, skrattar till, fortsätter att leka med din kropp tills du är så nära, så otroligt nära att komma då Han slutar abrupt.

-Trodde du verkligen att jag skulle låta dig komma så lätt? Har du verkligen gjort dig förtjänt av det?

Nästan våldsamt sliter Han ut trosorna ur din fitta, med ett stadigt grepp om din hals står du där helt naken när Han för trosorna till ditt ansikte. De glänser ännu mer nu, rodnande inser du hur våt du egentligen har blivit av Hans behandling. Han pressar dem mot ditt ansikte, du känner doften av dig själv. När Han greppar din hakna öppnas din mun och dina trosor pressas in i den, smaken av din egen fitta fyller dig och du kan inte låta bli att leka med det genomblöta tyget med tungan.

-Jag tror att du är redo att börja leka på allvar min lilla flicka.

Med ett hårt tag om ditt hår drar Han ditt huvud bakåt och med den andra handen om din midja för han dig mot ett träbord, alldeles lagom högt för att du ska kunna böjas över det med raka ben. Han trycker ner dig och det grova trät skaver mot din nakna kropp men det gör dig bara ännu kåtare. Ditt inre har inte glömt orgasmen du blev lurad på och den tar varje ursäkt att försöka trycka dig över gränsen. Villigt låter du Honom spänna fast dina ben med en spreader-bar, händerna fästs med handbojor i varsitt bordsben. Naken och utlämnad står du där, trosorna fortfarande i din mun. Han går runt dig, betraktar dig, du kan inte se Hans ansikte men du vet att Han ler. Du känner hur det rinner från din fitta längs insidan av dina lår, allt du vill är att Han ska hjälpa dig komma, men du vet att det inte kommer att bli så lätt.

-Nu är du där du hör hemma, min, bara min lilla leksak. Du har vuxit upp och blivit stor medan du varit borta från mig, men större har du inte blivit än att du måste få känna på hur det går för olydiga flickor. Allt du gjort under dessa år, allt du tänkt, allt du fantiserat om, allt det vet jag och det jag ska göra nu borde jag gjort för längesen, men de höll dig borta från mig.. Men nu..

Med en hård smäll slår Han rottingen i bordet vid sidan av din ena hand, du ser den, lång och smal, den ser genomskinlig ut...

- nu är det dags för dig att lära dig din läxa..

Han försvinner runt dig och du kan känna hans händer sära på dina skinkor, blottandes din fitta och röv för Honom.

-Som jag har väntat. Hans andedräkt är helt nära din fitta och snabbt drar han tungan över den. Men jag kan vänta en liten stund till.

Han släpper dina skinkor och så kommer det första rappet. Den plötsliga smärtan får din kropp att spänna sig som en fiolsträng och du gnyr kvävt genom trosorna. Knappt hinner du förbereda dig innan nästa slag kommer, lika hårt dom det första och på det följer ännu ett och ännu ett tills du tappar räkningen.

-Nej, det här duger inte.

Han går runt dig, lägger handen under din haka och lyfter ditt ansikte uppåt. Han tittar ner på dig med huvudet lite på sned, betraktandes ditt ansikte som är fläckat av tårar och rinnande smink. Han lirkar ut trosorna ur din mun och snyftningarna hörs tydligt eka i rummet. Han torkar dig lätt med ena handryggen.

-En sådan vacker liten docka jag har.

Han släpper ditt ansikte och går runt dig igen, smeker din värkande rumpa med rottingen, känner prövande med den andra handen på din fitta och genast stönar du till.

-Men se där, jag har visst gjort dig ännu kåtare än tidigare.

För ditt inre kan du se honom le, det där rovdjursleendet som du redan lärt dig älska och frukta.

-Mer..

Förvånad över din egen röst, vad är det som har hänt med dig, var det verkligen du som sa det?

-Vad sa du dockan min?

-Mer..

Starkare nu, med längtan i din röst, för det var verkligen din röst du hörde och du känner hur du lyfter din rumpa mot Honom, mot rottingen, mot smärtan som ger dig en känsla av värme som du längtat efter i hela ditt liv.

Rappet kommer snabbt och nu när inte trosorna hindrar dig skriker du rätt ut, för varje rapp skriker du högre och högre. Du skakar, knyter dina händer så att knogarna vitnar, flämtar, stönar och skriker omvartannat. Nu kan du inte kontrollera dig längre.

-Mer, mer, mer.. Förstör mig..

Slagen upphör, Han går runt dig igen, lyfter ditt ansikte och tittar ner. Nu kan du tydligt se det, det triumferande leendet.

-Du är verkligen min lilla flicka trots allt de har gjort. Men allt i sinom tid, det är dags för dig att lära dig vad mer jag tänker ha dig till.

Han släpper ditt huvud, omtöcknad ligger du där på bordet, skälvande, väntande. Vad kommer att hända nu? Du bryr dig egentligen inte, hela din värld har vänts upp och ner, inom loppet av.. Ja vad är det? Minuter? Timmar? Dagar? Det spelar ingen roll, du vet att du är Hans, det är det enda som betyder något. Hädanefter är din plats vid Hans sida och allt Han vill göra med dig kommer du tacksamt att ta emot.

Det är då du känner den, du vet instinktivt att det är Hans kuk, det kan omöjligen vara något annat, stor, varm och hård håller Han den mot din skälvande fitta. Alldeles stilla snuddar den vid dig. Du försöker pressa dig mot Honom men Han har satt ena foten på stången mellan dina vrister och du kan inte röra dig närmare Honom, inte ens en millimeter.

-Be snällt..

Hans röst är lika hård som tidigare men med ett litet, litet stänk av ömhet.

-Va?

Slaget kommer ögonblickligen, handflatan över din rumpa som knappt lugnat sig från rottingens dans.

-Be snällt om att få bli knullad. Be som den lilla slampan du är.

Din röst bär knappt, så nära att komma är du.

-Snälla, knulla mig, knulla min lilla slynfitta, knulla mig hårt.

Belöningen kommer omedelbart, hela kuken trycks in i dig på en gång, djupt fyller den dig och du stönar högt. Han tar tag om dina höfter och knullar dig hårdare än du någonsin blivit knullad förut. Din kropp rister och skakar mot bordet, trät som skaver mot dina bröstvårtor. Hans stön blandas med dina i det halvskumma rummet och lyckan som far igenom dig med varje stöt är annorlunda än allt annat du känt tidigare. Orgasmen som var så nära tidigare kommer nu med full kraft, den slår dig nästan medvetslös. Du försöker halvhjärtat dra dig undan men Han är obeveklig, Han fortsätter bara att knulla dig och du kommer om och om igen. Hans stön liknar mer ett djurs nu och du känner hur hans tumme pressas mot din analöppning, villigt öppnar den sig för Honom och känslan av Honom i bägge dina hål samtidigt får dig att krampa av orgasm. Starkare än du någonsin kommit förut.

Han begraver sin kuk fullständigt i dig när Han vrålar ut sin orgasm. Sperman som fyller dig verkar aldrig ta slut och du kommer en sista gång med Honom liggandes över dig, hans flämtanden i ditt öra. Stilla ligger ni så en stund, du på det nakna träbordet, Han över dig, tung, varm.

Tillslut drar han sig ur dig och du känner hur sperman blandad med dina fittsafter rinner ner längs insidan av ditt lår. Han släpper loss dina ben, sedan dina armar men du är oförmögen att röra dig.

Han tar dig under armarna och lyfter upp dig till stående, för dig bort till en säng som du inte såg tidigare och lägger dig ner där för att sedan lägga sig bredvid dig. Han drar dig till sig och du kurar ihop dig mot Honom och lägger huvudet på hans bröst.

-Välkommen hem min lilla docka, hans röst är nu varm och öm. Det är här du ska bo nu.

Då slår det dig, alla minnen kommer som en störtflod genom din hjärna och du minns. Du minns grälen, flyttbilen, den nya skolan, alla frågor som aldrig fick några svar. Allt är glasklart nu. Du ler för dig själv, frågar dig själv hur du kunde glömma. Du känner hur dina ögon tåras igen, av glädje och lycka när du svarar Honom.

-Tack Pappa