Det är en sval höstdag med hög och klar luft. Solen skiner på havet av röd-gula löv på marken och det glimmar i gräset efter nattens regn och morgonens kvarliggande frost. Lördagen är ännu ung, men Sofia är redan uppe. Hon hade slutat tidigt eftermiddagen innan och därför hunnit med att både handla för hela helgen och städa den lilla lägenheten innan kvällen och därför är hon nu helt ledig och vid gott mod. Trots detta hade hon vaknat tidigt och efter en frukost bestående av kaffe och ostsmörgåsar med tunna skivor gurka känner hon sig upplagd för en tidig skogspromenad. Som liten hade hennes mormor lärt henne alla de vanligaste svampsorterna och var man hittar dem så nu tar hon sin flätade korg som hon hittat på en loppmarknad för några år sedan och ger sig ut. Hon tar bussen en halvtimmes tur till en liten by utanför stan och går därifrån den korta biten till skogen. Hon har gått där några gånger tidigare, men eftersom hon flyttat till staden för bara några månader sedan är detta första gången som hon går där med syftet att plocka svamp och det är också första gången som hon lämnar den upptrampade stigen mellan tallarna. Hon klättrar över ett mindre berg och på den andra sidan i sluttningen ner mot gläntan är marken precis gul av kantareller. Med engagemang nästan lika stort som de små sjuåringarna hon just börjat undervisa böjer hon sig ner och börjar plocka. Utan att se upp rensar hon marken på allt det gula och fyller korgen med lätthet. Hon nynnar förnöjt på en sång barnen sjungit i skolan hela veckan och känner vardagens bekymmer försvinna medan hon tänker på den goda svampstuvningen som hon ska göra när hon kommer hem. Solen värmer svagt och efter en stund knäpper hon upp den bruna kappan och blottar sin ljusa skjorta.
På himlen flyger streck av fåglar på väg söderut när Sofia plockat alla kantarellerna. Klockan har passerat halv tio med några minuter och hon rätar på ryggen med en lätt suck och fortsätter mot gläntan där solen skiner från klarblå himmel. Det är blött och marken verkar bli mjukare ju längre ner mot gläntan hon kommer, hon ser en stund tacksamt ner på sina gröna stövlar av seglarmodell innan hon fortsätter neråt. På andra sidan den solbelysta gläntan hägrar vad som verkar vara bra svampmarker. Korgen hon bär i handen är nästan full redan, men hennes envishet hindrar henne att gå tillbaka till bussen innan den är helt full. Den äldre mannen som körde bussen, en pratsam herre med en humor och öppenhet som man sällen ser numer, hade ju sagt att han gärna ville se resultatet av hennes tidiga promenad och hon hoppas att det ska vara han som kör bussen hem också. Plötsligt snubblar hon till mitt i ett kliv och känner hur marken under hennes fötter gungar till, när hon sätter ner den andra foten för att återfå balansen ger den gröna mossan och gräset under hennes fötter efter och hon sjunker. Marken stabiliserar sig inte förrän hon sjunkit ner nästan till midjan i vätan. Det leriga och iskalla vattnet har fyllt hennes stövlar och hon är genomblöt. När hon försöker kravla sig ur mossen blöter hon också ner sin vita blus och den nyinköpta kappan blir tung av vattnet.
Ett hundskall bryter skogens tystnad och får henne att ännu en gång fruktlöst försöka ta sig ur mossen. Hon tycker att hon ändå tagit sig närmare den fasta marken, men kanske är det bara inbillning för att hon så mycket hoppas att det ska vara så. Hon söker efter hunden med flackande blick och hoppets tänds en aning. En hund kommer ju sällen ensam. Det knakar till i ett buskage en bit bort och en brun hund med svagt krullig päls kommer utspringande. Den skäller fortfarande, men tystnar och stannar när den plötsligt får syn på henne. Liksom tvekande kliver den närmare, stannar alldeles i kanten av mossen så att den lagom kommer åt att nosa på hennes blöta kappa. Försiktigt sträcker hon fram en kall hand och stryker den på halsen. Pälsen är alldeles mjuk och varm. Återigen knakar det till en bit bort och ut från den täta tallskogen kommer en man. Stannar upp när han får syn på dem.
- Jaså, det är här du är, säger han lite barskt åt hunden innan han kliver fram.
Han ser ut nästan som en kopia av hennes favoritskådespelare Johnny Depp slår det henne då han står där och betraktar henne med mörkbruna bekymrade ögon. Så tar han av sig sina handskar och slänger dem ifrån sig på marken och geväret han burit på axeln lutar han försiktigt mot ett träd en bit bort. Han sträcker ut båda sina händer mot henne och ber henne ta stöd med fötterna mot en sten bredvid. Hon lyder och efter stund är hon åter uppe i tryggheten på land.
- Tack, säger hon och ler.
- Ja, jag kunde ju knappast ha lämnat dig där, flinar han och sträcker artigt fram en hand. Martin heter jag förresten.
Hon skrattar och presenterar sig hon också. Huttrande ser hon sig om efter korgen, finner den en bit ifrån där hon satt fast, den har vält och kantarellerna ligger spridda över marken.
- Du fryser, säger Martin och tar hastigt av sig den gröna jackan och sveper den om hennes axlar så snabbt att hon inte hinner invända.
Så böjer han sig ner och börjar plocka upp svamparna från marken och lägga dem tillbaka i korgen. Han är kanske tio år äldre än hon, mörk, händerna stora och grova och axlarna breda. Ingen liten vekling som karlarna på jobbet, tänker hon och ler för sig själv.
- Jag ska köra dig hem, säger han när han reser sig upp och räcker henne korgen.
- Nej, inte ska du behöva…
- Har du en bil parkerad här någonstans eller hade du tänkt ta bussen?
- Buss…
- Dåså, jag kör dig. Eller hade du tänkt sitta och frysa i de där kläderna hela vägen?
Snabbt ser hon ner på sina genomblöta och leriga kläder. Den vita blusen är nästan helt genomblöt den också och två knappar har gått upp så att den bara knappt döljer BH:n. Generat drar hon hans tjocka jacka tätare om överkroppen och vågar inte riktigt möta hans blick då hon tackar ja till erbjudandet. Han lägger en hand om hennes midja för att leda henne och med hunden trippande fem meter framför dem går de mot den lilla stigen hon för knappt två timmar sedan lämnade. Han pekar medan de går, berättar var gränserna mellan hans och grannens skog går. Hon lyssnar smått imponerad och måste erkänna sin egen okunskap, att hon trodde att skogen var kommunalt ägd. Martin fnyser.
- Nejdu, tror du den vore så välskött om den ägdes av kommunen? skrattar han.
Hon ler tvekande och rycker på axlarna.
- Skog som skog, säger hon. Är det så mycket att sköta det?
- Stadsbor, suckar han med ett flin samtidigt som de ser bilen en bit bort mellan träden.
Han öppnar dörren åt henne, breder ut en filt åt henne att sitta på i framsätet bredvid honom, släpper in hunden i sin bur i baksätet och sedan bär det av på den smala och skumpiga skogsstigen. Hon huttrar fortfarande i de blöta kläderna trots att han dragit på värmen i bilen och omtänksamt sveper filten om hennes ben en aning medan han kör. Hon håller korgen i knät nästan som gamla tanter håller sina handväskor på bussen, plockar lite förstrött bland svamparna med ena handen, synar dem.
- Nu får du berätta hur jag ska köra, säger han då de efter en stund svänger ut på vägen.
Sofia rusar in i badrummet då de kommer hem, lämnar honom ensam i hallen. Vad håller jag på med egentligen, tänker hon då hon drar av sig de blöta kläderna och slänger dem i badkaret för att om möjligt hålla resten av badrummet rent. Stövlarna hamnar också där, uppochned för att all väta ska kunna rinna ur. Låta honom köra säkert flera mil extra bara för min egen dumhet, jag kunde ju faktiskt ha tagit bussen. Hon får på sig några gamla slitna jeans och en urtvättad t-shirt innan hon återvänder ut hallen.
- Förlåt, jag är ju en usel värdinna som låter dig stå på det där sättet. Ta av dig. Vill du ha kaffe?
Hon förfärar sig över att hon just bjudit denne stilige man på kaffe, så framfusigt… Han drar av sig de gröna stövlarna och tar kepsen av huvudet, kammar till det nästan svarta håret med fingrarna och kliver ogenerat ut i köket. Hon betraktar hans breda rygg när hon följer honom, känner sig lite pirrig när hon ser den och hans stora hand som griper efter en av stolarna och drar ut den. Med nästan darrande händer sätter hon på kaffet och tar fram fikabröd ur frysen.
- Ursäkta om jag är till för mycket besvär, men skulle man kunna få en smörgås till kaffet också?
Hon nickar.
- Jag har varit ute i skogen sedan före sju, ursäktar han sig. Och just när det var fikadags var det en ung dam som gått ner sig i en mosse och behövde min hjälp.
Hon kan inte låta bli att skratta medan hon plockar fram både bröd, smör och pålägg. Hon skivar både gurka och paprika också och lägger upp på ett fat. Han betraktar hennes händer med de långa välvårdade naglarna. Nästan löjligt smala och vita händer, tänker han. Inte underligt att de var så kalla när han tog i dem, kan inte vara mycket mer än skinn och ben. Detta är då inte ett material till fru på hans gård, i alla fall inte förrän hon ätit upp sig ordentligt på fet husmanskost. Men hon verkar trevlig, om än något blyg och bortkommen.
Klockan har hunnit passera ett när Martin reser sig. De har pratat med större och större lätthet om allt möjligt medan de druckit sitt kaffe och han hade gärna stannat längre, men nu måste han ut till hunden som väntar i bilen och sedan tillbaka ut i skogen igen.
- Man får inte slösa med dagarna då älgen är lovlig, ler han. Och än har jag inte lyckats skjuta någon.
Sofia tackar igen för all hjälp och följer honom ut i hallen. Hon känner sig ännu mer pirrig i hans sällskap nu än vad hon gjorde tidigare. Han är långt trevligare än hon trodde och blir snyggare för varje minut känns det som. Likheten med Johnny Depp är slående och det fascinerar henne.
- Man får tacka så mycket för kaffet, säger han. Och för det väldigt trevliga och söta sällskapet.
Hon rodnar och sänker blicken i mattan. Utan förvarning kramar han henne, en stor och varm kram som varar så länge att hon börjar undra om han inte tänker släppa taget om henne alls. Försiktigt stryker han henne över ryggen med ena handen och hon ryser. Så släpper han henne och hon vet inte om hon är lättad över det eller om hon saknar hans beröring. De säger hejdå och hon låser dörren efter honom när han går, rusar sedan till fönstret i det ljusa vardagsrummet för att se honom när han kommer ut från porten. Han går med stora kliv och håller jackan slängd över ena axeln. Plötsligt stannar han och ser upp mot fönstren. Ser han efter mig? tänker hon och känner hur en värme sprider sig genom kroppen. Utan att riktigt ha tänkt sig för så vinkar hon. Han ser det inte, solen ligger på för mycket och hennes fönster är ju ändå på tredje våningen, och snart har han försvunnit runt huset till parkeringen. Sofia går raka vägen ut i badrummet, börjar ta hand om de blöta kläderna, startar en tvättmaskin och ställer in de blöta stövlarna i torkskåpet som den äldre damen som bodde i lägenheten tidigare så passande köpt och ställt dit. Sedan klär hon av sig och kliver själv in i duschen. Hon sätter sig ner i badkaret och låter det varma vattnet rinna över hennes kropp medan hon sakta tvålar in sig. Samtidigt som hon lite grann skäms över att ha varit så klantig att hon klev rakt ner i en mosse på det där sättet och lämnade ut sig så totalt åt en främmande man så är hon på något vis glad att det hände. En så spännande lördag som denna har hon inte haft på bra länge. Och så var han ju så snygg, det återkommer hon till flera gånger i sina funderingar. Sexig rentav. Det är något visst med jägare, det har hon alltid tyckt och ser de sedan dessutom ut som Johnny Depp är det ju ännu bättre. Hon känner hur hon blir fuktig när hon tänker på det och försiktigt smeker hon ner tvålen över sina små bröst och den platta magen. Bröstvårtorna styvnar under hennes händer och hon fingrar försiktigt på dem, suckar förnöjt. Med slutna ögon fantiserar hon om hur hans stora händer skulle kännas mot hennes hud och sakta för hon duschen ner mellan sina ben, låter duschstrålen försiktigt träffa det känsligaste stället. Hon stönar svagt, vrider sig lite så att hon lättare ska komma åt att med ena foten reglera duschstrålens hårdhet och när hon är nöjd lägger hon upp benen på badkarskanten och sjunker längre ner. Med en hand intensivt smekandes brösten och den andra styrandes duschstrålen nere mellan sina ben blundar hon hårt och när hon kommer med ett stön som får det att eka i det lilla badrummet så är det till tanken på hans stora händer och starka armar.
Det mörknar tidigt på kvällen så här på hösten och redan strax före sex tänder Sofia lamporna i lägenheten. Det har inte blivit mycket gjort sedan Martin gick tidigare på dagen, inte ens svampstuvningen har hon kommit sig för med att göra. Svamparna har visserligen blivit rensade, men de ligger fortfarande kvar på tidningen i köket. Hon har liksom tappat motivationen för det och istället har hon suttit större delen av eftermiddagen i soffan i vardagsrummet och läst eller bara drömt. Funderat på förmiddagens händelser och på Martin. Hon skäms nästan inför sig själv att erkänna att någonting hos honom gör henne enormt tänd. Utseendet är bara en del av det, det är också hans sätt att verka veta vad han vill och samtidigt vara väldigt artig. Och så hennes böjelse för jägare då som hon inte vet vad den kommer ifrån, men som kändes väldigt påtaglig när de satt där i hennes kök och pratade och han berättade om älgar och rådjur som han skjutit. Det bottnar väl i den gamla jägar- och samlartiden som hon och barnen pratat en del om i skolan, när männen skulle jaga för att försörja sin familj. Det är något väldigt manligt över det funderar hon. Hon tänder just lampan i köket när det ringer på dörren. Eftersom hon inte alls väntar något besök rättar hon till den grå tröjan och knäpper översta knappen i det ganska nyinköpta jeansen som hon av bekvämlighet haft uppknäppt när hon gick där ensam. Med ena handen rättar hon till de axellånga ljusbruna håret en aning samtidigt som hon låser upp dörren och öppnar.
- Godkväll min nödställda, säger Martin med ett stort brett leende.
- Men du nu igen?! får hon ur sig, men ursäktar sig snabbt för det oartiga kommentaren och ber honom förvånat att komma in.
Han har en påse i handen som han håller upp lite mot henne med ett stolt leende.
- Har du ätit älg någon gång?
- Nej… Eller jag tror inte det. Möjligen hos farmor någon gång, men då var det i så fall minst tio år sedan.
- Jag tänkte nämligen att du skulle göra det ikväll. För du har inte hunnit äta något än va?
Hon skakar på huvudet och han som hunnit få av sig sina svarta skor och skinnjackan ger henne en snabb kram innan han kliver ut i köket med påsen i handen. Självklart som om han själv bodde där tar han fram en skärbräda som hänger över bänken och på den lägger han innehållet i den medhavda påsen, en ganska stor bit kött. Förvånat ser hon på medan han ser sig om efter verktyg.
- Är det ok att jag letar lite i lådorna? undrar han samtidigt som han drar ut den andra lådan och får fatt i en stor kniv.
- Ja, eftersom du redan gjort det så är det ju tur att jag inte har något emot det.
Sofia undrar om hon ska bli arg över hans sätt att fara fram, men det är någonting i det som gör henne ännu mer nyfiken på honom. En kille ska i hennes ögon vara lite framåt och självständig, inte så mesig som hennes tidigare pojkvän var där hon nästan fick be honom om att krama henne för att det skulle bli av. Martin berättar glatt om hur han åkte tillbaka till skogen och nästan genast kom åt att skjuta den här älgen.
- Och då tänkte jag genast på dig, säger han. Tänkte att jag ju faktiskt kunde överraska dig med middag ikväll.
Martin skär köttet i bitar som om han inte gjort annat medan Sofia skalar och förbereder potatisen. Hon känner sig nästan främmande i sitt eget kök och det är hela tiden Martin som tar initiativet. Rätt vad det är har han hittat svamparna som hon plockade och vant rört ihop en svampsås.
- Man får ju in vanan av att bo ensam, säger han. Fast ärligt så lagar jag nog inte så mycket mat egentligen. Blir alldeles för mycket färdigmat och pizza.
- Ja, det syns ju åtminstone inte, får hon ur sig utan att riktigt att tänka sig för och sneglar ofrivilligt mot hans vältränade mage.
Han ser hennes blick och ler för sig själv. Byter snabbt ämne då han märker hur generad hon blir.
Älgköttet har blivit till filéer som nu steker i pannan, Sofia har fått ihop hasselbackspotatis som står i ugnen och svampsåsen kokar just upp på spisen. De har dukat bordet med finporslinet och utan att riktigt fundera över det tar hon fram vinglasen från den översta hyllan i vitrinskåpet som hon fick av sina föräldrar i 25-årspresent för några månader sedan. Vinglasen är knappast använda och det är rena turen att hon också hittar en flaska rött vin i skåpet. Den åker fram av bara farten. Martin flinar brett och pekar på flaskan.
- Men vad har du för avsikter egentligen? skrattar han. Har du inte tänkt att jag ska åka hem ikväll eller?
Hon stannar upp. Inser sitt misstag. Känner rodnandet sprida sig i ansiktet.
- Jag tänkte ju inte så långt förstås, får ställa tillbaka den igen då.
- Nej, men det är gott med vin. Jag kan ju sova på soffan om vi inte…
Hon rodnar än mer och låter flaskan stå kvar. Hon skulle vilja fråga exakt vad han menade med det där, vad han har för förväntningar på kvällen egentligen, men vågar inte. Kanske är hon rädd för vad han ska svara eller kanske bara för vad hon själv hoppas? Ja, vad nu det är förstås. Hon skäms nästan vid tanken på hur hon tänkt på honom under dagen och för vad hon gjorde sedan han gått. Det är tur att han inte vet någonting om det, tänker hon och tänder de vita ljusen på borden. Maten är i stort sett klar och Martin öppnar vinflaskan och serverar dem av det. Tacksamt skålar hon med honom innan de sätter sig vid bordet och ser fram emot alkoholens inverkan trots att hon växt upp i ett nästan helt nyktert hem. Det är en ofrånkomlig sanning att alkohol gör det lättare för henne att öppna sig och inget kunde vara mer välkommet än det just nu.
När maten är äten och vinflaskan tömd till sista droppen har Sofias blyghet äntligen släppt och hon reser sig raskt från bordet.
- Disken kan väl stå en stund, säger hon. Kom så sätter vi oss i soffan en stund.
Utan att riktigt tänka på vad hon gör tar hon honom i armen och nästan drar honom upp från stolen och in till soffan. Martin flinar åt henne när hon med en lätt tryckning mot hans arm motar ner honom i soffan och sedan själv dimper ner med en lätt duns bredvid honom.
- Det är en fin lägenhet, konstaterar han. Men jag föredrar nog i alla ett rött hus på landet.
- Jo, men hyreslägenheter har sina bekvämligheter. Och tänk bara att kunna gå till affären på mindre än fem minuter.
- Så att man faller för frestelsen att gå dit i tid och otid och köpa en massa onyttigt som man blir tjock av, skrattar han, men kommer nästan genast av sig. Ja, inte för att det skulle synas på dig alltså.
Han granskar hennes smala ben och midja en extra gång som för att vara på den säkra sidan och känner hur han rodnar lätt.
- Vem vet, jag kanske följer valkarna väl med de här åtsittande byxorna…
Hon för upp tröjan en bit så att lite ljus hud skymtas när hon drar lätt i byxlinningen. Fascinerat ser han på och flinar brett.
- Inte en chans! Man känner väl igen en trådsmal tjej när man ser henne!
Sofia reser sig, går bort till bokhyllan och skivsamlingen som hon förvarar där. Bläddrar lite bland skivorna.
- Duger det med något klassiskt? undrar hon. Jag antar att killar från landet bara lyssnar på dansband, men någonting sådant har jag inte tyvärr.
- Dansband finns det en och annan skiva med där hemma, alldeles sant, men klassiskt duger fint. Egentligen blir det mest vad som spelas på radio för min del, är ju inte hemma och lyssnar igenom skivsamlingen så ofta, jobbar ju bara…
Sofia sätta på en CD och står kvar en stund och gungar sakta i takt med musiken.
- Jag är törstig, säger hon sedan. Dricker du whisky?
Hon är en rolig tjej, tänker han. Först var hon så blyg och försiktig, verkade vara en småförnäm stadstjej som aldrig tog en droppa alkohol mer än möjligen ett glas vin med väninnorna ibland. Och nu sitter hon där med ett stort whiskyglas i handen och håret som hon tidigare hade prydligt uppsatt i nacken har hon släppt fritt så att det lätt vågigt ligger ner över hennes axlar. Om hon var tyst tidigare så pratar hon nu snabbt och glatt om allt möjligt och verkar plötsligt allt annat än blyg och försiktig stadsflicka. Kanske finns här ändå potential för en lanttjej? funderar han och känner sig till sin egen förvåning nästan säker på att han vill testa vad det kan bli av dem. Från början var han bara lite nyfiken, nu börjar han bli allvarligt intresserad av att faktiskt umgås med henne mer än detta enstaka tillfälle. Sofia har flyttat sig så att hon nu sitter ganska nära honom, han känner värmen från hennes lår liksom stråla mot hans och hennes doft av parfym och whisky kittlar hans näsa.
- Man kan ju lätt förstå varför vin är så populärt på dejter, säger hon plötsligt med ett generat leende och han ser intresserat på henne. Det verkar ju ha en viss effekt på alla tjejer.
De redan av vinet rosiga kinderna blir ännu rödare och hon slår ner blicken. Prövande flyttar han sig aningen närmare och till hans förvåning flyttar hon sig inte.
- Du menar väl inte att ni blir lite tända av det? ler han djärvt.
Hon nickar snabbt, men lyfter inte på blicken och verkar liksom krympa ihop en aning bredvid honom när hon gjort det som om hon försöker gömma sig. Då tar han en chansning, lägger den ena handen om hennes böjda nacke och lägger den andra lätt på hennes lår, bara aningen för högt upp för att gesten ska vara enbart vänskaplig. Förvånat lyfter hon på huvudet och då böjer han sig fram. Kysser henne snabbt och lätt alldeles vid mungipan. Bara en snabb beröring, men hon hinner känna att hans läppar är alldeles otroligt mjuka och varma och de lämnar en lätt fuktig känsla efter sig som är allt annat än obehaglig.
- Förlåt mig, jag kunde inte låta bli. Du är bara så vacker när du sitter där… För min del är det mest sällskapet som har den typen av inverkan… Du misstycker inte om jag gör om det?
Hon sitter helt stilla och han tar hennes tystnad som ett nej och böjer sig fram. Låter sina läppar försiktigt smaka på hennes mjuka kind, några lätta kyssar innan han ännu mer försiktigt
nuddar hennes mun. Hennes reaktion låter inte vänta på sig. Med en lätt suck besvarar hon hans kyss och när hans hand sakta börjar smeka hennes lår flyttar hon sig sakta närmare honom.
Efter en stunds kyssande drar han sig ifrån henne, reser sig sakta ur soffan.
- Du har inte ett sovrum eller nått? säger han och blinkar med de varma ögonen mot henne.
Hon pekar stum mot den stängda dörren invid bokhyllan en bit ifrån dem. Martin böjer sig ner, lyfter upp henne ur soffan som om hon vägde ingenting och hon slår ena armen om hans hals och med den andra öppnar hon dörren när de kommer dit. Ett fönster står på glänt där inne och en svag höstvind slår emot dem. Det doftar av stadens avgaser, men också av gatans träd och halvruttna löv. Ett svagt regn slår mot rutan och små stänk slår in genom fönstret och prickar fönsterbrädan. Martin lägger försiktigt ner henne på rygg på sängen. Står en stund vid sängen och betraktar henne beundrande.
- Men titta inte så på mig! Jag blir ju generad.
Hon skrattar lite osäkert, men tystnar tvärt då han tar av sig och slänger sin skjorta på stolen invid sängen. Sakta kryper han ner över henne och hon blir själv förvånad över hur hon tar emot honom med öppna armar och håller honom till sig. Han kysser henne på halsen, nafsar försiktigt med läpparna.
- Akta, skrattar hon. Kan ju inte ha några märken när jag ska träffa barnen igen på måndag.
- Ja, du var lärare, ja, flinar han. De brukar ju vara värst av alla.
Han lirkar in sin ena hand under hennes tröja och lägger den försiktigt om hennes bröst, kliver sedan plötsligt av henne och drar henne med sig upp. Drar sakta av henne tröjan och knäpper upp hennes jeans innan han lägger henne ner igen.
- Ta av dig byxorna också, ler hon generat och han gör som hon säger innan han kryper ner bredvid henne. Hon lägger en hand utanpå hans kalsonger och han suckar lätt när hon försiktigt för fingerspetsarna över hans hårda stånd. Med en väldig fart åker resten av kläderna av och Sofia drar överkastet av sängen och kryper naken ner mellan de svala lakanen. Snart ligger han naken över henne och kysser intensivt hennes bröst och hon rör sig oroligt under honom. Hon har glömt sin blyghet för kåtheten och när han lägger en hand mjukt mellan hennes ben stönar hon lätt och trycker sig mot honom. Han kysser henne nerför magen medan han lätt smeker henne med handen och känner hennes fuktighet mot sin handflata. Hon håller sina händer lätt om hans nacke och han anar hur hon svagt försöker leda honom neråt mot sitt fuktiga kön. Försiktigt tar han tog om hennes handleder och pressar ner hennes händer mot madrassen, håller dem där med han andas lätt mot hennes varma kön, sticker ut tungan och rör den sakta och kittlande över hennes våta hål. Hon stönar och när hon kommer trycker hon sig häftigt upp mot honom. Medan hennes kropp fortfarande darrar efter orgasmen kryper han upp över henne och tränger sakta in i henne och börjar sakta knulla henne. Hon är ganska trång och när hon slår sina ben kring hans höfter och pressar honom mot sig kommer han med ett svagt stön. Mellan häftiga andetag kysser han henne på halsen, hakan och munnen och hon ler svagt mot honom. Så rullar han sakta av henne, och hon kurar ihop sig intill honom under täcket. Sofia känner sig märkligt trygg bredvid honom och trots den osäkerhet hon ofta känner inför att sova med främmande människor har hon snart somnat med Martins hand kring sin midja.