Efter en tids strykande runt gröten så tog jag mig i kragen och satte mig ner en kväll och formulera ett av de bättre "första kontakten" mejl jag skrivit. Ni vet ett sånt man verkligen har lagt ner tid på.
Efter en tids samtal så insåg vi båda att våra intressen är gemensamma inte alla men tillräckligt många för att det ska finnas ett särskilt intresse för varandra så vi flytta över samtalet till snapchat och det blev intensivt med meddelanden och edgy snaps, inget helt avslöjande men en hel del bilder som satte fart i tankarna och börja kittla mer än bara skallen.
Så vi bestämde att vi skulle träffas på ett centralt ställe med mycket folk under dagtid så inga vänner misstänkte något då vi båda är väldigt diskreta och pratar inte öppet om våra intressen med vännerna, så jag dök upp på platsen vi valt det var på ett Espressohouse hon valde vilket samt vilket bord jag blev ombedd att slå mig ner vid! efter att jag kastat blickar åt alla håll medans jag tagit mig fram till kassörskan för att beställa en cappuccino med en extra shot till henne och en hederlig svart till mig precis när jag tar ut kortet ur terminalen så kommer klumpen i magen jag oroat mig över men klarat mig fint ifrån, jag känner den kalla rysningen och mycket tankar börjar studsa runt som slår på alla nödstopp knackar som finns...
Jag försökte hålla minen och samla mig medans jag troligtvis väldigt uppenbart visa tecken på obehag när jag slängde ivriga blickar runt omkring med för att kunna läsa av miljön och de andra kunderna, Vem! vart! är hon? Vem av alla kvinnor som ser de här bordet kan ha ett sådant plågsamt övertag över mig? Jag börjar fundera på alla meddelanden vi skickat hoppar runt mellan allt jag minns som en blixt för att försöka validera dom så gott de går övertyga mig om att det är okej, försöker minnas alla bilder hitta kännetecken. Eftersom allt va så diskret men så retsamt som möjligt så kunde jag inte gå på någonting.
Vid de här laget sitter jag vid bordet med ryggen mot entrén som jag blivit ombedd att göra så vet jag att jag ser nervös ut, jag börjar pilla med dragkedjans spänne och pillar på bordskanten medans jag ivrigt spanar efter reflektionspunkter jag har inom min synvinkel, jag känner mig helt försvarslös och känner att jag bara vill springa där ifrån! allt som man inte vill tänka på dyker upp.... En hand på min axel får skräcken att ila igenom hela kroppen och jag ryker till ovanligt våldsamt medans jag instinktivt flyttar mig snabbt ett steg åt sidan på soffan för att ta avstånd, helt skräckslagen möter jag hennes blick och de känns som jag ska svimma. All energi som byggts upp inom mig den senaste "evigheten" för min del (mer troligt 3 minuter på sin höjd) rinner ur mig. Jag känner mig svag och ynklig, medans hon ler och ser snäll ut med en orolig blick. Med den ynka kraft jag har kvar just då försöker jag smidigt flytta mig åt sidan och visar med handen att hon kan slå sig ned samtidigt jag patetiskt samlar mig och är totalt besegrad i min egna lek. Det tar en kort stund för oss att starta ett samtal men hon vad väl medveten om i vilken situation jag va i, vi båda va medvetna om kicken man får när någon äger en för stunden. Just den punkten vi pratat mest om upptill den här träffen. Vi båda gillar att äga och bli ägda!
Hon tog ner mig på jorden väldigt fort måste jag erkänna hon presentera sig "Clara" och börja prata om hur mycket folk de va att hon inte förvänta sig riktigt så mycket människor på fiket vid den här tiden. Nu när jag va åter i leken så passa jag på att presentera mig "Aaron" och erkände att jag inte ens märkt av mängden folk jag har varit upptagen med andra tankar var på hon fnittrar till och utstrålar självbelåtenhet. jag märker på henne att hon verkar blyg när vi börjar komma längre in i samtalet och hon slänger några ögon över axeln till bordsgrannarna så jag föreslår en promenad så man kan kommunicera lite mer fritt. Hon va blixtsnabb på att acceptera och insåg nog hur framfusigt de lät själv men hennes ansiktsuttryck visade mer lättnad och lugn.
Vi strosa runt i stan i timmar tror ingen av oss insåg hur fort tiden flög förbi klockan börja närma sig 20:00 och vi båda var smått besvärade av att vi blivit så omedvetna om livet pga varandras närhet och sällskap. så vi hoppa på första buss till centralen och under bussresans färd tog hon min hand och berätta att hon vill ha mitt telefonnummer och att vi ska använda oss av riktiga namn. Hon kände sig trygg med mig hon påpeka dock att tilliten hon har för mig är oroande för hon är inte den lättflörtade typen, jag förklara att jag kände ungefär samma sak och att de är ovanligt att bli så berusad av en person så fort men umgänget jag personligen kunde inte få nog av stunden. Ville bara ha mer!
Centralen var nästa och vi reste oss upp och börja röra oss mot utgången av bussen hela vägen i den smala gången tvär stanna hon flera ggr och fnittra till medans jag gick in i henne gång på gång jag var helt förtrollad av henne, hon hade allting perfekt balanserat Hon var rar och busig, kort och hade vackert rött hår med intensiva gröna ögon fantastiska smilgropar och ett minspel som kunde underhålla mig i dagar, vad man än sa så börja hennes minspel avslöja hur hon reagera på varje ord som blev kombinerat med nästa. Det blev hemliga sysselsättning hela dagen att säga saker som fick en oväntad twist för att kolla om jag kunde trassla till de ordentligt för hennes minspel. Vi skildes åt och vi han knappt vända ryggarna till innan jag fick första meddelandet om att hon uppskatta att de va oerhört lättsamt och givande att umgås med mig en hel dag, de ända hon hade att anmärka på att hon inte fick mer än en underbar kram som hejdå :P
Måste sluta nu kan inte fokusera vi snapar hela tiden, vi kommer ses igen förhoppningsvis snart, detta är min första novell jag brukar bara föra korta dagboksinlägg annars, vi får se om det är något jag kommer fortsätta med efter men det är roligt att skriva. To be continued