Min mobil plingade plötsligt till och ryckte mig ur minavanliga dagdrömmar. Nyfiken som jag är måste jag se vad det var, och vem somskrev. Med skakiga ben reser jag mig och kliver ur badkaret, noga med att hållabalansen så jag inte trillar. Det har hänt alldeles för många gånger förut. Detoljiga badvattnet rinner ner på golvet och jag får bli ännu försiktigare närjag försiktigt kliver fram till stolen. Nya kläder, en handduk och min mobilligger på en prydlig hög och jag tar på mig den stora handduken innan jagsträcker mig efter mobilen. Innan jag nått fram till mobilen tror jag mig veta vemdet är som skrivit, och vad.
Jag tar upp telefonen ur byxfickan och tittar på den. Det visar sig att jaghade rätt.
"Kom hit, nu..!" står det. Inget mer. Det behövs inte. Hjärtat tarett skutt och min trötthet är som bortblåst.
"Snart" blir mitt korta svar. Jag rodnar när jag tänker på vad vårkorta konversation betyder.
Det ä inte likt mig att hålla på såhär. Absolut inte med tanke på att han ärmin chef. " Håll arbete och romanser åtskilda! brukade min far alltid säga. ?Annars blir inga vettiga affärer gjorda.?
Jag ler pillemariskt och tänker på hur han hade reagerat om han levde.
Jag lindar in håret omsorgsfullt i ännu enhandduk och plockar rutinmässigt fram kokosoljan. Den svaga doften av kokos ochvanilj täcker snart min kropp och huden känns mjuk och len. Jag väljer att klämig mjukt, och väljer ett par enkla, vita trosor och matchande bh. Ett parsvarta mjukbyxor i bomull och ett vitt boxarlinne får duga som klädsel. Jag vetatt de inte kommer stanna kvar på min kropp särskilt länge. Dessutom börjadevår romans i just dessa kläder så varför inte?
Jag torkar håret omsorgsfullt och har i lite hårolja. Oljan ger mitt redankastanjebruna hår en behaglig lyster och får det att se mjukt och följsamt ut.Jag vet hur mycket han tycker om att dra fingrarna genom det så jag vill attdet ska vara perfekt. Och för en gångs skull gör jag ingen form av frisyr, utanlåter mitt tunga, silkeslena hår falla helt fritt över axlarna.
För syns skull applicerar jag lite vattenfast mascara på ögonfransarna för attförstärka effekten av mina blåa ögon. Jag studerar mig själv i spegeln enstund.
En svag rodnad ligger spridd över mitt ansikte och ögonen ser något större utän de brukar.
Det vita, något genomskinliga linnetlåter ana linjen på bh:n där under.
Byxorna sitter löst runt mina höfter och mina fötter är nakna i ett par svartafoppatofflor.
Jag ångrar mig lite gällande frisyrenoch slänger upp det i en mjuk, sportig hästsvans högt upp på huvudet. Då fårhan något extra att dra av sedan, tänker jag retsamt. Jag tar på mig min vitakappa och går ut i vinterkylan. Händerna skakar när jag vänder mig om och låserdörren till mitt lilla hus.
Under promenaden bort till honom går jagigenom vårt senaste möte i huvudet. Min kropp minns hans något stäva händer motmin hud, och hur hans smekningar får mig att darra. Hans feberheta kyssar motmin mun, hals och nacke.
Händerna som knådar mitt bröst och hur hans rörelser djupt inuti mig.