Del 1 av en 5år gammal serie jag skrev på ett vandrarhem 17 timmar flyg och 10 länder hemifrån. Inspirerad av en vän från Dallas, Texas.
********************************************************************
"Haha! Du är så lat så du skulle inte komma dig till gymmet två dagar i veckan ens med min hjälp. Vad har du för användning av en personlig tränare?" utbrast Sandra, flickvän till min bästa vän Håkan, hånfullt.
"Vadå lat? Jag skulle lätt kunna gå ner 2-3 kilo i veckan bara jag försökte", försvarade jag mig.
"No offense, men du är faktiskt rätt lat", instämde Håkan roat och fortsatte smutta på sin öl.
"Den dag du går ner 3 kilo på en vecka så får du taffsa mig på brösten."
Jag öppnade mun för att svara men var fann inga ord, istället sneglade jag på Håkan i tveksamhet.
"Kolla inte på Håkan du, jag är chef över min egen kropp. Inte min pojkvän. Har du ens gått NER i vikt så ska jag flasha dem mitt inne på ICA", fortsatte Sandra trotsigt. Håkan gapflabbade och var helt klart fortsatt road.
"Du hörde va hon sa! Du får tammefan anstränga dig lite nu. Det här är en syn jag inte tänker missa på grund av att du sitter hemma på arslet och käkar ostkrokar", skrockade han högljutt.
"Så ni säger att om jag går tränar och gå ner 3 kilo på en vecka så får jag inte bara bevittna när du flasha på ICA men jag får också ta dig på bröst UTAN att få stryk av er båda? Vad är hållhaken?"
"Det är ingen hållhake. Eller okej, jag sätter upp ett träningsschema och en diet och om du inte lyckas gå ner i vikt så får kan du betala mig det en kund skulle behöva betala", sa Sandra eftertänksamt.
"Okej det är ett vad. Reglerna är redan bestämda. Jag måste medge att du har några av dom finaste titsen jag har sett", jag såg Håkan ögonbryn höjas en aning och tillade "du vet att jag mer objektivt. Såklart." När min blick återvände till Sandra tycktes jag kunde avskilja hennes bröstvårtor klarare genom hennes tröja av någon anledning men jag misstänkte det var min berusade inbildning. Hon vände snabbt bort huvudet och ställde sig upp och klargjorde att hon skulle hämta en ny öl.
"Hämta en öl åt mig med", ropade jag när hon kommit in i köket.
"Haha! Här är storprataren igen. Han slår vad om att gå ner i vikt och 10 minuter senare så vill han hinka mer öl."
"Ge mig bara min öl och dina tits är i mina händer om en vecka. Var så säker!"
Håkan som uppenbarligen hade druckit för mycket satt bara och fnissade medan Sandra och jag munhöggs. Kvällen blev sen men glad. Vi kom överens att jag skulle komma förbi gymmet där Sandra jobbade tidigt på morgonen för att spika ett träningsschema. Uppenbarligen så hade ingen av dem det minsta tvivel om mitt totala nederlag i vadet. På vägen ut genom dörren tackade vi alla 3 för kvällen. Just som jag kom ner för första trappan tyckte jag mig Sandra ropa.
"Tack för komplimangen!" Jag förstog inte riktigt vad hon menade med det. Trött ragglade jag mig hemåt berusad men nöjd. Nöjd och bestämd.
Väckarklockan ringde klockan 9. Det var en tidig morgon efter en sen kväll och jag såg inte fram emot att lämna sängen, än mindre ta mig utanför lägenheten för att gå ner till gymmet. Jag kan däremot vara envis som en åsna och jag var fast besluten att motbevisa dem båda. Frukosten bestod av Special K flingor, yoghurt och ett äpple som bara var dagar från att bli dåligt men jag intalade mig att 'det duger i krig' som min farsa brukade säga. Till gymmet kom jag redan innan det öppnade. En lätt sliten Sandra kom gåendes runt hörnet, uppenbarligen just nyvaken med tanke på hennes ruffsiga hår. Hon stannade till nästan som chockad när hon fick syn på mig och utbrast med ett förnöjt leende;
"Nej se på tusan vad katten har släpat in. Jag trodde inte jag skulle se dig idag på flera timmar, om en alls."
"Jag har ett vad att vinna och ett pris att motta", sa jag medans jag klämde på ett bröst av luft framför henne.
"Ska jag bli orolig? You're obviously up to no good", sa hon med en ton som inte alls lät orolig. "Hur som helst följ med in, jag är ensam på morgonen så vi kan nog planera lite."
Vi fortsatte in för att byta om och mötes vid receptionen en stund senare. Sandra var klädd i riktigt tajta träningskläder som troligen visade lite mer av hennes former och kropp än vad som kan tänkas anständigt för en anställd. Sandra märkte att jag kollade in henne och suckade.
"Du borde fokusera mer på vad din uppgift än av sukta efter ett pris du aldrig kommer få", hon försökte låta irriterad men jag visste att hon bara retades med mig.
"Tvärt om jag är ytterst motiverad.. jag menar fokuserad. Jag funderar bara vad mitt nästa pris ska bli", sa jag med ett busigt leende.
"Nästa pris!" utbrast hon "nästa pris kan du drömma om när du betalar min mat för nästa vecka med dina träningskostnader!" tonen var trotsig men hennes snabbt rodnande kinder förrådde henne. "Hur som helst så ska vi gå och väga dig innan vi snackar diet och övningar."
Vågen tog död på min nyvunna kaxighet. 105.2 kilo och 20% kroppsfett var ingen vacker syn än fast jag är 1.90 lång. Efter att ha gått igenom alla maskiner och övningar som vi skulle göra förklarade hon hur och vad man äter och vad som är nyttigast.
"...och kom ihåg att äta nyttiga mellanmål mellan måltiderna så du inte börjar äta massa småmat", ropade hon efter mig när jag därifrån påklädd.
Veckan gick och jag följde schemat till punkt och pricka. Sandra retade och upphetsade mig dem flesta dagarna. Lite vicka på rumpan här, skaka på brösten där när bara jag såg. Jag gick runt med stånd på varje pass. Generad till max att och försökte dölja mitt stånd för dem andra som tränade samtidigt som mig men förjäves. En sak var jag i alla fall säker på. Sandra skulle få betala.
På måndag morgon kom jag som vanlig tidigt. Jag visste det skulle i princip bara vara Sandra och jag på plats. Dessutom skulle hon vara klädd i samma tajta träningsoverall som alla dagar. Jag smög fram jag till hennes kontor, tyst som en katt så jag kunde för att kunna överraska henne. Hon stod böjd ner med ryggen mot mig för att plocka ut någonting ur skrivbordslådan. Tyst som en mus trippade jag fram och omfamnade henne bakifrån, hennes bröst kramade i var hand.
"Åh herregud vad du skrämmer mig. Sluta! Vad gör du?" sa hon och vände huvudet bakåt för att försöka se mig. Hon försökte vända sig om men jag var starkare och höll henne fast i mitt grepp.
"Jag hämtar bara mitt pris som överenskommet", viskade jag hest i hennes öra.
"OM du gick ner 3 kilo, ja" sa hon ansträngt.
"Du vet lika väl som jag att jag har klarat det. Ge mig tillgång till dina bröst kvinna."
Till min förvåning slutade hon kämpa emot och drog upp dragkedjan till overall toppen. Men när toppen föll neråt längs hennes kropp så viskade hon med en nedstämd men förväntansful ton.
"BHn får du knäppa upp själv, du vet väl hur man gör det?"
"Självklart!" BHn föll mot golvet och jag började ivrigt massera hennes bröst. Hennes bröstvårtor var styva och jag lekte med dem, drog i dem, klämde på dem och hennes andning blev tyngre och tyngre. Jag böjde fram mitt huvud över ena hennes axel och andades lätt mot hennes hals. Hon ryste till litegrann innan jag kysste henne på halsen. Kysste henne igen och igen tills det tillslut var ett rött litet märke kvar.
"Jag märkte dig som straff för att du har varit en sån stygg flicka och teasat mig i veckan. Stygga flickor får finna sig i att dem kan bli straffade när dem är inte är snälla." Sandra suckade i vad jag uppfattade som välbehag. Hon vände sig hon lätt nu när mitt grepp hade lossnat. Hennes bröst trycktes mot mitt när hon lutade sig in och kysste mig. En lång, våt tungkyss. När våra läppar skiljdes viskade hon till mig med den sexigaste stämma jag hört henne använda.
"Jag antar det är lika bra vi börjar fundera på ett pris utifall att du skulle lyckas gå ner 3 kilo nästa vecka med."