Så här i efterhand ångrar jag det ganska bittert, men ett löfte är ett löfte. Det började med ett förlorat vad och slutade med mig naken och förödmjukad framför fem tjejer. Jag ska inte gå händelserna i förväg vi tar det från början.
Det var ju helt jävla osannolikt att Sverige skulle kunna förlora mot blåbärsnationen Schweiz i hockey. Lotta och jag hade slagit vad. Förlorade Sverige skulle jag strippa på hennes nästa tjejmiddag och om Sverige vann skulle hon bjuda mig på en tre rätters middag.. Tror faktiskt hon var ganska inställd på att förlora vadet, men nu blev det ju så och får att tala i klyschor: ”i ishockey kan allting hända.”
Trodde faktiskt inte hon skulle kräva det av mig, mon hon stod på sig och sa att hon skulle bli riktigt besviken om jag bröt mitt löfte. Dessutom skulle det vara helt oskyldigt och det räckte med att jag tog av mig på överkroppen och dansade lite. Ja tjenare..
Det kändes illavarslande redan när jag kom in i hennes lägenhet. De var rätt fulla allihopa. Dessutom kände fyra av fem personer som var på tjejmiddagen. Jag är inte någon John Travolta på dansgolvet och har inte heller Marcus Schenkenbergs magrutor, så jag kände mig verkligen som fel man på fel plats. Målsättningen var i varje fall att komma därifrån med hedern någorlunda i behåll. Desutom how hard could it be? Dansa fyra minuter till ”You can leave your hat on” och sen lite diskret pysa därifrån. Jag laddade upp med ett stort glas vatten i köket innan jag gick in till tjejerna i vardagsrummet.
De satt redan bänkade i soffan när jag kom in. Lätt alkoholglansiga ögon, leenden upp till öronen och ett par busvisslingar var det välkomnande jag fick. Lotta hjälpte mig med stereon och musiken började. Trevande började jag röra mig lite i takt till musiken. Jag klistrade på mig ett förföriskt leende, som måste ha sett rätt patetiskt ut, för det måste ha skinit igenom att jag var väldigt obekväm i situationen. Men som Lotta skämtsamt sagt på eftermiddag ”Om inte för min skulle, så får du göra det för konstens.”
Busvisslingarna tilltog och kommentarerna började hagla:
– Shake that ass baby. Sofia var mest på trycket. Jag känner hennes kille och det var också en sak jag generades över. Vad hon skulle säga till honom om tjejmiddagen? Jag ville absolut inte att det jag gjorde där skulle komma ut bland en massa folk. Den här stan är liten, så det skulle kunna få förödande konsekvenser.
Ungefär vid första refrängen hade både min t-shirt och tröja åkt av. Nu gällde det bara att få de sista olidliga tre minuterarna att gå. Jag dansade vidare och försökte se cool och hemtam ut. Det dröjde inte många sekunder innan tjejerna i soffan, med Sofia i spetsen började bli otåliga.
- Byxorna också, kom igen. Jag skakade på huvudet. När Sofia reste sig och började fingra på mitt bälte kände jag att jag kanske var så illa tvungen. Bättre att göra det själv än att en kompis flickvän gör det. Jag drog av mig bältet, knäppte upp byxorna och halade ner dom på golvet. Fumligt och taffligt steg jag ur dem samtidigt som jag försökte dansa vidare.
Låten var äntligen slut. Jag andades ut och tänkte att det äntligen var slut. Men så satte det förhatliga blåsinstrument introt igång igen. Någon hade startat om låten igen. Reaktionen när jag bugade djupt och började sätta på mig mina byxor lät inte vänta på sig. De lät mig förstå att sluta nu var totalt acceptabelt. Jag tittade vädjande på min goda vän Lotta, men hon var lika obeveklig som de andra. Kallingarna skulle av dom också, punkt slut.
Boxershortsen åkte av dom också och jag stod näck mitt framför fem sallongsbsberusade tjejer. Alla blickar vändes mot min neder del och det började fnissas och pekas. Jag märkte att jag hade ett halvstånd. Vet inte vad som var mest pinsamt, det faktum att jag höll på att få resning eller att den inte var i ”viloläge” (som jag helst hade önskat)
Sofia gestikulerade med handen att jag skulle vända mig om. Det kändes skönt att få vända sig bortåt. Jag koncentrerade mig hårt för att ståndet som var på väg skulle lägga sig. Jag tyckte att det skulle vara extremt pinsamt att få riktigt stånd framför fyra tjejkompisar. Saken blev ju inte bättre av att jag även kände flera av deras respektive. Och man vet ju hur snacket skulle gå sedan. Men när Sofia tryckte sig tätt bakom mig och började dansa, då var det kört. Jag fick stånd, riktigt rejält till på köpet. Hon avslutade med att nypa mig hårt i rumpan och gick sen och satte sig tillsammans med de andra i soffan. Jag stod fortfarande vänd med ryggen mot dem och ville helst stå kvar så. Tänka på fotboll, krig eller andra tråkigheter och hoppas på det bästa.
Så blev nu inte fallet. Jag fick vända mig om igen och dansa sista delen av låten framåtvänd med ett jättestånd jag inte kunde göra någonting åt. Vet inte om det var spelad fascination eller om de verkligen gillade vad de såg. Jag fick i varje fall höra några positiva tillmälen och se dem himla med ögonen. Om de ironiserade eller inte vet jag som sagt inte, men det kändes i varje fall lite bättre för stunden. Tre gånger fick jag strippa till ”You can leave your hat on”, varav de två sista gångerna helt naken. När låten klingade ut för tredje gången fick jag applåder. Jag tog det som ett tecken att jag utfört mitt uppdrag och skyndade mig med att dra upp byxorna.
Tjejerna gick vidare ut på krogen och jag gick hem med rödblossiga kinder. Som tur är har jag (peppar, peppar) inte fått några kommentarer från vare sig tjejerna eller deras pojkvänner efteråt. Förhoppningsvis är och kommer det att förbli en väl förborgad hemlighet.
Så vad är då sensmoralen i denna lilla historia? Underskatta aldrig en nation i ishockey VM. Det finns inga ”blåbärslag” längre och alla kan slå alla…