En kväll...

Det var allt jag behövde, en kväll.

Där och då hade jag kunnat be dig om den, nu ligger jag här ensam i dunklet, förgråad av tiden, tänkandes på en enda kväll.

Åh! Vad jag hade gjort med dig, din surt fördärvade kvinna. Låtit välviljan vittra sig obarmhärtigt inför varandra. Dragit, slitit, slagit och greppat! Stönandes in i syrebristens vackra dimension.

Först hade jag tagit dig med mig, bortom ljusen av staden, där hade jag, utan ord eller uttryck, tryckt ner min helgedom, långt och djupt i salivens mörka dunge. Min smutsiga lem i din alkohol skrumpna hals. Tills jag hör ljudet vi alla egentligen längtar efter, de krampade kväljningarna från strupen. Jag hade redan innan, försatt din hals i ett vildsint blodförstoppande grepp. Ingen luft, inget blod.

När kommer blicken av panik från klaustrofobins kammare att visa sig!? Åh! För den gör mig så välvillig. Därefter segnar du sakta livlös ner mot marken. Jag släpper och tar ut min redan färdig utlösta lem ur din mun. Innanmätet i munnen har färgats vitt av min, och enbart min sats. Jag snabbar mig ner på knä, suger upp satsen som försöker leta sig ner, hastigt! Det får inte försvinna allt för mycket.

Efter det att jag sugit upp den i min mun, lyfter jag på klänningen du valt för denna kväll, helt ovetandes om dess potentiella utkomst. Blommor!? Vad tänkte du, min magra och sköra lilla kvinna? Jag för sakta min mun mot din bakdel och redan vid glimten av de två kullarna, som tornar upp sig i månens vaga strimma av ljus som letat sig hit mellan träden, växer min lem igen! Nu är det dags. Jag letar rätt på din analöppning. Åh! Du sköna Djävul! Vilken härlig bak. Vilken öppning, den får inte vara så perfekt, hade jag lärt mig. För då blir dom rädd om den...

Väl på knä, sittandes i en dunge av tall och gran, med din bak väl riktad uppåt och en hjärna som sedan några minuter inte kunnat agera, trycker jag mina läppar mot din anal. Nu är vi ett, en varelse, ihopkopplade på sätt och vis. Jag måste släppa fram födan för dina tarmar, jag låter tungan öppna analen, försiktigt, vi vill inte ha en olycka som med den bruna damen!

Även om jag måste säga att smaken, konsistensen och färgerna den kvällen väckte all den välvilja jag har hittills har erfarit i mitt korta och patetiska liv. För vad vore världen, utan lusten? Utan synden?! Inget!!

Väl inne med tungan i din anal, släpper jag sakta ner min salivblandade vätska. Din anal slukar den. Efter detta äventyr väcker jag dig, du vaknar omtöcknad, kan jag ha lyckats? Har hennes minne svikit hon, denna kväll? Är hon omedveten om vätskan hennes tarmar sugit upp? Men hennes mun måste ju signalera något till hon?!

Hon ställer sig försiktigt upp och kollar på mig förvånat och utbrister; vad gör vi här? Jag kommer inte ihåg!

Tanken susar som vinden förbi; gör det igen!!!

Något annat väcks till liv inom mig, ett mörker så djupt att denna blommiga sate skulle sprungit vid första anblick.

Sen går vi vidare förbi staden igen, och tillbaka hem... eller?

The End

Denna novell har jag skrivit, nyss, från min skalle. Ni får gärna använda den, mot min vilja. Har ni några frågor och funderingar hör gärna av er. Och nej, jag gillar inte bajssex. Men jag skulle gärna titta på om jag får bära en odör-mask. Kan inte heller kategorisera vart den ska vara men provar fetisch.

No votes. Be first!