O jag lycklige !
O du natt som bländat mig !
O du ljuva läger som så, hänryckt den vällust jag njöt !
Ack, alla ord vid lampans sken som vi sagt till varandra !
Och vilken häftig kamp, sedan vårt ljus brunnit ut !
Ena stunden med nakna bröst har hon mött mig i närstrid, nästa, i tunikan höljd, sökt stå emot min attack.
Med sina läppar öppnade hon min sömniga ögon, sägande så; "Min vän tog redan krafterna slut ?"
Hur våra armar sökt och prövat olika famntag, och hur min mun blev kvar, länge mot din, i en kyss !
Likväl, är rörelsen dold förminskas kärlekens nöjen ;
Ögonen - vet du ej det ?
-Visar de älskandes väg.