“Hej då!”
“Tack ska du ha!”
“Ja, tack själva!”
“Ja, Hej!”
“Hej"
Festen är slut. Ett efter ett lämnar paren festen.
“Vill du vara snäll och köra fram din bil, så att vi kommer ut?”, frågar James mej.
“Javisst”, säger jag och griper tag i min jacka. Bilnycklarna ligger i
jackans högra ficka. Jag följer med honom och hans flickvän ut.
"Fin fest det här", säger James.
"Ja, verkligen", instämmer jag.
"Dom där flickorna, där inne, går inte av för hackor", säger James med något drömmande i blicken.
"Nä, där skulle man inte ha något emot att få komma till", svarar jag.
"Your deam", säger James flickvän, som går strax bakom oss.
Jag tittar uppskattande på henne.
"Klar jag drömmer om det", svarar jag.
"Vet du om att de är tillsammans", säger hon.
"Nej", svarar jag enfaldigt. Den tanken har aldrig slagit mej. "Det tror jag inte på. De har varit allt för flirtiga i kväll."
Hon ler mot mej, Det ligga något hemlighetsfullt över hennes ansiktsdag.
Jag undrar varför, men reflektera inte vidare på det. Det borde jag
kanske ha gjort.
Hon knuffar James lätt i sidan, medan hon plockar upp mobiltelefonen.
När jag kommer in igen och stänger dörren bakom mej är det bara
värdinnan, min kollega från jobbet, och två av hennes närmst
tjejkompisar kvar.
"Skulle de vara mer än bara vänner", tänker jag när jag ser hur nära
varandra de står, som om jag avbrutit, något när jag kom tillbaka. Jag
avfärdar med tvekan tanken.
En av tjejerna pratar i mobiltelefon.
"Det var James flickvän", säger hon vänd till de andra tjejerna.
"Hon säger: KÖR", fortsätter hon.
Tjejerna tittar på varandra, med förväntansfulla blickar. Jag fattar
ingenting, men orkar för ögonblicket inte bry mej. Det skulle jag kanske
gjort.
Det har varit en lyckad fest. Sorgsen inser jag att det är dags, även
för mej, att ta farväl av dessa underbart, sexiga kvinnor och köra hem
till min egen, ensamma vrå.
“Jag ska bara hjälp till att städa upp det värsta.”, säger jag, kanske
med ett undermedvetet hopp om att kvällen ännu inte ska vara slut och
att jag ska bli erbjuden att sova över.
Medan jag tar av mej jackan och hänger upp den samlas tjejerna runt mej.
Någon låser ytterdörren bakom min rygg. Jag skänker det inte någon
närmare tanke utan börjar dra av mej skorna.
Plötsligt, som på en given signal, griper fyra stadiga händer tag om
mina handleder. En tjej på varje sida om mej. I nästa ögonblick lägger,
kvinnligt sensuella fingrar en mörk bindel över mina ögon och binder
fast den bakom min nacke.
Jag blir helt överrumplad.
“Vad är detta!”, utbrister jag högt och ljudligt. Men, egentligen, har jag inget emot det - inte ännu.
Längre hinner jag inte i mina ljudliga protester. Med en snabb rörelse
tvingar smeksamma fingrar in en näsduk, ihop rullad till en boll, i min
mun. Den har en speciell, eggande doft. Jag undrar varifrån den doften
kommer. En hopvirad scarfs läggs snabbt över näsduken i min mun. Den den
knyts fast med en knut bakom min nacke. Den hindrar mej att spotta ut
näsduken, trots att jag fräser som en katt.
Jag försöker skrika i protest med mina lungors fulla kraft, men näsduken
förvandlar mina rop och skrik till ett löjeväckande, gutturalt
mumlande.
Tjejerna skrattar. Jag känner mig dum. Det måste jag medge.
“Vi kommer inte att göra dej illa”, säger en kvinna mjukt i mitt öra.
“Vi ska vara SÅ snälla.” Rösten är lugnande och eggande, på samma gång. Den tycks dölja ett löfte om något jag önskar mej.
Jag slutar skrika. Det är ju inte lönt. Fortfarande nervös och
överraskad försöker jag istället gör mej fri, men jag hålls fast i ett
stadigt, inte ovänligt, grepp om vardera handleden.
Som ett blindstyre, ömsom puttas och ömsom leds jag framåt. Jag snubblar
över skor, mattor och trösklar. Jag kan inte se, men det känns som om
jag leds emot ett sovrum.
Plötsligt stöter jag emot någonting.
“Är det en säng?”, tänker jag, delvis rädd, delvis förväntansfull.
Greppet om mina handleder hårdnar när jag rycker till, då en mjuk,
kvinnlig hand läggs på spännet till min livrem. Flinka fingrar öppnar
livremmen. Översta knappen i byxorna knäpps upp. Långsamt, långsamt och
retsamt försiktigt dras min gylf ner.
Spridda fnissningar hörs när jag flämtar till. Beröringen av denna, min
mest privata kroppsdel, sänder en våg av upphetsning igenom min kropp.
Utan framgång försöker jag än en gång göra mej fri. I stället dras mina
jeans ner. Inom ett ögonblick befriar samma varma, smekande händer och
fingrar mej även från kalsonger och strumpor.
Skamsen står jag där och känner hur min lem, efter beröringen, fylls med
blod och bultande reser sig i 45 graders vinkel och pekar rakt upp mot
taket. Jag känner mej blottad, utelämnad, avslöjad. Utan några kläder
kan jag ju inte längre dölja min kropps spontana, sexuella reaktioner på
denna situation.
Jag skäms, över mitt stånd, över min kåthet. I nästa ögonblick
accepterar jag situationen, och njuter till fullo av att dela vetskapen
om min sexuellt upphetsning inför dessa kvinnor vilka jag hör i rummet,
men inte kan se.
Smekande fingra knäpper upp knapparna i min skjorta. Skjortan dras av
mej, utan att greppet runt mina handleder för ett ögonblick slappnar av,
tillräckligt mycket, för att ge mej en möjlighet att göra mej fri.
Något mjukt lindas runt mina handleder och anklar. Sedan knuffas jag,
med ryggen före, mot sängen - eller är det en soffa? Ett bord med en
madrass på? Jag vet inte!
Jag tvingas att lägga mej ner. Mina armar lyfts upp över mitt huvudet.
Mina ben säras, det mjuka repet runt mina handleder och runt mina anklar
dras åt och binds fast.
Äntligen lossnar händerna sitt grepp runt mina handleder. För ett
ögonblick tror jag att jag är fri. Jag försöker röra mej, men jag sitter
fast. Jag prövar repen. De är hårt åtdragna. De gör inte ont, men jag
kan inte röra mig, inte mer än några få centimeter åt varje håll.
Åter hör jag fnissningar, på alla sidor om mig, inför mina fruktlösa försök att själv påverka det som händer.
Så inser jag, att jag måste se ganska kul ut, där jag ligger, hjälplös, fastbunden, naken med lemmen bultande i vädret.
“Vi kommer inte att göra dej illa”, upprepar, den kvinnliga rösten.”
"Men", säger en annan röst. "Du är vår fånge! Du är i vårt våld! Kom ihåg det!"
"Och, du ska inte räkna med något som helst förbarmande.”, säger en annan röst, som får mej att stelna till.
"Vad innebär detta", tänker jag.
"Vi har läst dina sexfantasier, som du lagt ut på nätet", säger en
förtjust röst, följt av en ett unisont, klingande skratt fullt av
förväntan och spänning vilket de alla instämmer i.
”Å, nej, tänker jag! Vad har jag skrivit?
"Det trodde du inte,va ...", säger en röst som jag känner igen, som min
kollegas. "... att någon skulle för stå att det var du?".
“Vi tror att vi kan lära dej, ett och annat.”,
“Dej själv också, kanske!”, svarar henne en av de andra tjejerna.
“Skulle du verkligen komma i kris och behöva komma loss; grymta tre gånger!”
“Förstår du?”
Jag grymtade tre gånger, till svara, att jag har förstått.”
De skrattar åt mitt försök att vara rolig.
“Bra!”, svarar rösten med leksamt hotfullhet.
“I övrigt, ska du inte räkna med något som helst förbarmande. Inte ifrån
någon av oss”, fortsätter en annan röst mjukt, med ett förtjust skratt.
“För, vi vill ha roligt tillsammans, med dej”, säger den första rösten njutningslystet.
Jag börjar bli nervös. Jag undrar vad som ska hända. Jag väntar spänt. Inget händer.
Jag hör hur de viskar till varandra, men inte vad.
Plötsligt uppfattar jag lugn musik i bakgrunden.
För ett ögonblick känner jag röklukt, i nästa inser jag att det är rökelse. Den är avslappnande, men den gör mig yr.
“Vad väntar nu?”, undrar jag oroligt.
"Vi vill bara att du ska veta att vi har klätt av oss. Alla tre. Vi har inte en tråd på kroppen".
"Synd att du är fastspänd, annars hade du bara behövt sträcka ut handen för att röra vid oss"
Så fnissas det runt mej, igen.
"Skulle du vilja det?"
Jag nickar. De skrattar.
"För att du ska känna min doft", säger en av tjejerna. Jag känner hur
hon stycke ett fingrarna längs min överläpp. Hennes finger känns fuktigt
och doftar helt ljuvligt, av kvinna.
Doften fastnar på huden under min näsa och blir kvar där. Den går rakt
upp i hjärna, och nu känner jag igen doften på näsduken, i min mun.
Feromonerna, könsdofterna, vilka fjärilar kan uppfatta på kilometers
avstånd, gör sitt jobb. De ockuperar hela mitt medvetande, göra alla
andra tankar - förutom de sexuella - helt marginella, helt meningslösa.
"Och min", säger en annan röst. Hon sätter sin doft under min andra
näsborren. Jag vet inte hur jag ska beskriva upplevelsen, men i detta
ögonblick finns ingen annan tanken, än det tvingande behovet att få
tömma min pung. Till varje pris.
Jag märker knapp något, när slutligen även den tredje tjejen stryker sin
doft under min näsa, mitt emellan då båda andras. Den gör inte stor
skillnad. Jag är redan förlorad.
Jag rycker till. Rummet fylls av fnissningar. Jag överraskas av en lätt,
nästan oförnimbara beröring av min manslem, vilken fortfarande står
rakt upp.
Jag förstår att det är en fjädern som rör sig långsamt, smekande ifrån
roten av min lem, längs den tjocka ådern, hudsträngen på undersidan, upp
till hudvecket och till ollonet.
Det är en berusande känsla.
Långsamt, långsamt - i mitt, av dofter, berusade tillstånd - går min
situation upp för mej. Här ligger jag, fullständigt hjälplös. Ett naket
X, med utsträckta armar och ben på sängens mjuka lakan. Min manslem
pekar blottad, rakt upp mot taket. Jag är helt i dessa kvinnors våld.
Vem som vill av dem, kan röra vid mej. Rör vid den, min allra heligaste
kroppsdel. Jag ryser vid blotta tanken, av hänförelse, av skam och av
rädsla - allt på samma gång.
“Detta vill jag inte!”, tänker jag uppstudsigt, väl medveten om att min
kropp, min lem är helt utlämnad åt dem alla, åt deras blickar, åt deras
händers smekningar, åt deras läppars kyssande, åt deras tungors lek, åt
deras munnars sugande, åt deras …! Jag vågar inte tänka tanken till
slut.
Jag kan inte se något, inte värja mej, inte undvika någon form av beröringen.
Rummet fylls av små pärlande, triumferande skratt när jag utan framgång
försöker dra upp benen för att skyla mej. Jag försöker vända på mej på
magen, lägga mej på min manliga stolthet, men utan framgång.
Förskräckt inser jag, att allt jag kan göra är att grymta förtvivlat och
rycka desperat i repen, vilka håller mej fast i ett säkert grepp.
Inget annat, förutom att vänta.
“Vänta, på vad då?
Jag är helt utelämnade, åt dessa kvinnors fantasier”, tänker jag. “Jag
är helt utelämnad åt dessa kvinnors beröring - till att vara ett passivt
redskap för deras tillfredsställelse av deras sexuella behov, utan
möjlighet att värja mej eller att kunna styra eller förändra
händelseförloppet.”
En rysning går längs min ryggrad.
Så börjar jag suga på tanken.
“..att vara ett passivt redskap för kvinnor som tillfredsställer sina sexuella lustar och behov.”
Det finns något alldeles enormt lockande och tilltalande i den tanken.
Det är något varmt, skönt sensuellt som får mej att känna mej som en
väldigt speciell man. En rysning går längs från min pung, längs
ryggraden, ända upp i hårfästet, där håret reser sig av ren upphetsning.
Blodet pulsera nu än hårdare i min lem, av förväntan. Jag inser att det
enda jag egentligen kan gör är, att ta vara på varje tillfälle och njuta
av varje sekund. Just nu behöver jag ju inte känna någon skuld, över
att jag är passiv och bara njuter.
Föga inser jag hur naiva jag eller vad som väntar mej.
Jag rycker till.
“Vad var det?”
Fjäderlätta beröring av min högra fotsula överraskar mej. Jag vill dra undan foten, benet, men jag kan inte. Repet hindrar mej.
Jag tvingas uppleva denna lätta, nästan omärkbara beröringen, utan att
kunna påverka något. Det kittlar. Beröringen täcker hela fotsulan, sedan
flyttar den sig sakta upp på fotens översida. Beröringen är så lätt att
huden knappt berörs, endast hårstråna. De böjs fram och tillbaka. Jag
får gåshud över hela kroppen. Långsamt avklingar reflexen att dra undan
foten. Beröringen sprider en varm, skön känsla ifrån den nästan
obefintliga kontaktpunkten, upp i benet, magen. Den fyller hela kroppen
som långsamt slappnar av i en skön upplevelse av förhöjt medvetande.
Detta är gudomligt!
Jag andas djupt - långa, djupa, avslappnade andetag. Beröringen flyttar
sig sakta. Den rör sig upp över anklarna till hårväxten på mina skenben,
vader. Skenbenets hud, insidan, ovansidan, utsidan, varje del berörs
och skänker fördjupad avslappning åt min kropp - och mitt sinne. Nu
svävar jag. Jag håller på att tappa kontakten med verkligheten. Det enda
jag upplever är denna lätta beröringen som närmar sig knäet, låret ...
Ovansida och utsida av låret berörs.
Så förstår jag - för första gången - vad det innebär att vara i
kvinnornas våld, att bli utsatt för kvinnlig tortyr; de lämnar huden på
lårets insida orörd. Denna huds skrik på förbarmande, om beröring,
lämnar de ohörda. Kontaktpunken för beröringen flyttar de istället
uppåt, längs utsidan av min bröstkorg.
I desperation lyfter jag mina höfter ifrån sängen. Svänger dem i sidled,
fram och tillbaka upp och ned för att dra uppmärksamhet till denna del
av min kropp. Jag gnyr och frustar av frustration i ett försöka att få
dem att förstå.
Det gör de. Men, den enda reaktion jag får ifrån kvinnorna är
tillfredsställda fnissningar fulla av spänning, förväntan och njutning.
Jag förstår att kvinnorna njuter av min frustration, av min upphetsning.
Innebörden i deras ord, att jag inte ska förvänta mej något förbarmande, går långsamt och tydligt upp för mej.
Fnissningarna stiger till ett kort skratt när jag rycker till, och
stönar igenom näsduken, då någon - tack och lov - likväl förbarmar sig
över min situation och blåser stilla på min lem. Varm, skön andedräkt
smeker honom.
“A...”, suckar jag mumlande igenom näsduken.
Under några sekunder avtar min frustration för att sedan omedelbart
stiga till hittills onådda höjder för att bli ändå mera påtaglig, än
mera plågsam, när smekningen upphör.
Någon mumlar något. Mjuka, sköna, blöta läppar kysser långsamt och intensivt mitt ollon. Sedan lämnas han övergiven.
Jag kan inte längre ligga stilla medan den lätta beröringen av min hud
flyttar sig över min bröstkorg, armarna, axlarna, nacken ...
“Oooo..., Nacken! Det är sköönt!
Beröringen frigör spänningar i mitt psykiska självförsvar. Muskler
rycker ofrivilligt till när de psykiska spänningarna upplöses.
Upplösningen av fysisk spänningarna i musklerna orsakar okontrollerade
ryckningar, spasmer i hela min kropp. Mitt ständigt närvarande
muskelpansar faller sönder, långsamt, bit för bit och blottar, under
konvulsioner, en annan personlighet. En avslappnad och tillitsfull
individ.
Jag förstår att ryckningarna i mina herrelösa muskler upplevs både skrämmande och upphetsande av kvinnorna.
Jag kan inte ligga stilla längre. Jag rycker och sliter i repen. Vill de
inte röra vid min lem så måste jag i alla fall få göra det själv.
Men, jag är alltför väl bunden. Jag kommer inte loss. Förtvivlat kämpar jag, men utan resultat.
Långsamt blir jag medveten om, inte endast en beröringspunkt, utan
flera. En hand på var arm och en på vart ben. Jag kan inte koncentrera
mej. Jag blir medveten om än den ena, än den andra, men mest fångas mitt
medvetande av känslan, att alla berörings-punkterna rör sig - så som
ekrar i ett hjul - in mot min kropps centrum. Rörelsen koncentreras mot
den frustrerade lem som ännu bankande längtar efter att få njuta
beröringens och smekningens alla fröjder.
Lättad av denna insikten väntar jag otåligt medan cirkeln av beröringspunkter blir allt mindre.
“Snart”, tänker jag medan jag stönar av lycka, i en ständigt stigande frustration.
“Snart, snart ska jag få känna den efterlängtade smekningen av min kuk.”, tänker jag.
Men, den kvinnliga tortyren visar sig - än en gång - vara mera
raffinerad än så, för innan min lem berörts hör jag en röst vid min
sida.
“Om du lovar att inte bråka- utan lyda oss till punkt och prickar - så
ska vi lossa ena handen och ena foten, så att du kan vända dej om. Då
kan vi komma åt din rygg”
Jag stönar av förtvivlan när jag inser att min väntan inte är över. I
mitt nuvarande sinnestillstånd är jag dock beredd att gå med på precis
vad som helst, i utbytte mot den allra minsta lilla strimma hopp om att
den beröring, den smekning jag längtar så intensivt efter ska bli
verklighet. Därför nickar jag uppgivet. Repet runt min högra handled och
min högra fot lossas. Först försiktigt, för att vinna förvissning om
att jag tänker hålla mitt löfte. Sedan styrs jag, så som av barberaren,
när han vill komma åt att klippa mitt hår, av vänliga, bestämda händer
att vända mig tills jag ligger på magen.
Först gör det ont, när jag tvingas lägga mej på mitt styva stånd, men snart har jag glömt den smärtan inför nya sensationer.
Händer, fingrar, läppar och tungor vandrar upp och ner över min kropp.
Hårstrån stretar emot beröringen och jag får gåshud, en rysning far
igenom hela min kropp. Beröringen startar vid fötterna, händerna och rör
sig sedan åter sakta mot kroppens mittpunkt.
Min frustration har upphört att vara en plåga. Istället koncentrerar jag
mej på den upplösning av spänningar som varje ny punkt av beröring
skänker mej. Jag försvinner in i en värld av sensuella sinnesintryck,
bortom alla diskreta förnimmelser.
Ifrån detta fjärran drömland känner jag dunkelt hur mina ben dras isär.
Några fingra letar sig långsamt, ytterst försiktigt, upp längs med
insidan av mina lår.
Sedan, bakifrån, till min stora lättnad - äntligen - rör fingrarna fjäderlätt vid håret som täcker mina stenars erogena hud.
Eller, kanske är det en fjäder, som leker med mej, för beröringen är
fortfarande så oerhört lätt. Ännu är det inte själva huden som berörs,
endast hårväxten.
Jag stönar ljudligt medan pirrningarna ilar igenom mej. Min kropp
dricker tacksamt djupa klunkar av denna smeknings sötma och jag slappnar
av, mer och mer och sjunker djupare och djupare ner i en sömnlika
dvala. För varje nytt hårstrå som berörs sjunker jag lite djupare.
Det dröj många långa sköna minuter innan nyhetens behag har stillats och
jag kan acceptera denna beröring, utan att stöna högt och ljudligt. Då
fortsätter fingrarna att lätt, mycket lätt, massera huden runt mina
stenar och jag stönar åter ljudligt.
Häftig rycker jag till och böjer kroppen i en båg bakåt, uppåt såsom i
kramp. För ett ögonblick känns det som om kroppen ska gå av på mitten,
på grund av styrka i denna plötsliga, snabba, ofrivilliga sammandragning
av mina ryggmuskler. Jag känner något kallt i svanken. Kyla sprider sig
och rinner ner längs med sidorna. Jag hör några snabba fnissningar
sedan känner jag händer som stoppar flödet och som långsam, med ett lätt
tryck masserar in den svala oljan i min hud. Först fotsulorna och
handflatorna, sedan underbenen och underarmarna, överarmarna och låren,
axlarna, nacken och ryggen, alla musklerna blir långsamt och mjukt
masserade. Jag bara ligger där slappt som ett stort, mjukt julpaket,
nästan medvetslös, tacksam över att jag inte kan göra något - annat än
njuta.
“Vänd på dej!”, uppmanar en röst mjukt. Med möda återvänder jag till
verkligheten och återta kommandot över min kropp. Det krävs mycket vilja
och många hjälpande, styrande händer innan jag till sist åter ligger på
rygg.
Denna gång behöver de inte vara rädda för att jag ska slita mig fri. Jag är allt för matt.
Men, i samma ögonblick som jag lagt mej till rätta dras repen åter åt - Hårt!
“Varför?”, undrar jag förvirrat.
I näst ögonblick rycker jag till. Då kall massageolja hälls på min mage, är jag dum nog att inbilla mej att jag fått svaret.
Villiga händer tar sig an uppgiften att arbeta in olja i min hud. Händer
masserar mina muskler. Jag försvinner längre och längre bort i ett
dimtöcken. Medan hjulets diameter åter minska och händerna långsamt
arbetar sig närmare och närmare min kroppens centrum - min nu
avslappnade lem - ökar åter spänningen inom mej, i mina lår. Min lem
fylls åter med blod och växer, med varje hjärtslag, tills den stå styv,
som en ensam påle, rest mot skyn.
Allt detta iakttar jag som ifrån ett fjärran, avslappnat land, långt,
långt borta. Likväl kan jag inte låta bli att åter rycka till, när en
kall isbit trycks emot min mage. Isbiten förs närmare och närmare min
lem. Min kroppsvärme smälter isen. Jag ryser till medan kallt
smältvattnet långsamt rinner ner mellan pung och lår.
Mitt medvetande är åter klarvaket och på helspänn, när jag känner en
ytterst lätt beröring av en fingrar mot min pung. Beröringen rör sig
långsamt uppåt emot min lem. De stryker lätt, fram och tillbaka över
hela dess längd. Åter stönar jag. Långsamt, lätt flyttar sig beröringen
högre och högre upp. Lemmen stelnar allt mer och dess skin drar sig
tillbaka och blottar huvudet. En fjäderpenna förs försiktigt över
lemmens huvud.
Jag stönar. Beröringen är så lätt. Likväl känns det så otroligt mycket.
Ett finger följer leksamt lemmens ådror, huvudets kant ...
Så blir jag medveten om den tysta, laddade stämningen i rummet, medan fingret försätter att mjuk smeka min lem.
Musiken i bakgrunden ändrar karaktär. Den blir hårdare, mer rytmisk, nästan hårdrock.
“Vad ska nu hända, undrar jag lite spänt.
I nästa ögonblick kommer svaret, tror jag, - en champagne kork.
Först rycker jag till av ljudet, när flaskan öppnas. Sekunden senare
rycker jag till igen, när iskall champagne flödar över min mage och min
lem.
Ivriga tungor och läppar slickar och suger hungrigt i sig drycken. Min
lem slickas ren och sugs in i en varm, skön, blöt mun. Om och om igen.
Olika läppar, olika tungor, olika munnar, vilka berör honom och skänker
honom njutning, på olika sätt.
Njutning väller över mej. Detta är himmelriket. Likväl längtar jag efter
mer, mer och åter mer. Trycket i pungen, önskan att komma är enorm.
Jag kan nästan inte hålla mej, men smekningen är likväl inte tillräcklig
för att det ska gå för mej. Jag vrider mej, vänder mej i kramp och ny
frustration. Någon sätter sig i sängen, grensle över min kropp.
Nästan som ett fysisk klubbslag erfar jag åter den intensiva doften av
kvinnlig, sexuell upphetsning när en doftande vulva, drypande blöt,
trycks emot min näsa och mun. För ett halvt ögonblick kan jag inte
andas. I nästa suger jag in all doften i ett gigantiskt andedrag.
Doften går rakt in i min hjärna. Hormoner sprutas, pumpas rakt ut i
blodomloppet. I detta ögonblick kan jag verkligen förstå att det går att
fånga insekter igenom att använda sexuella doftämnen. Inom några få
sekunder är jag helt vild, fullständigt berusad.
”Sex, sex, sex”, är allt min hjärna kan tänka på.
Jag kämpar förtvivlat, försöker spotta ut näsduken ur min mun. Jag vill
dricka denna saft. Jag vill slika, suga denna vulva, dela blygdläpparna
med min tunga och suga, länge och intensivt.
Jag har fortfarande svårt att få luft. Så lättar trycket och jag kan
åter andas. Samtidig fattar en hand ett stadigt tag om rot på min lem
och trycker till. En annan hand tar tag om lemmens förhud och med en
mjukt, men bestämt rörelse rycks skinnet plötsligt tillbaka.
Hela min kroppen dras samman i kramp, som om jag fått en elektrisk stöt, direkt från ett elektriska högspänningsuttag.
Detta har jag inte bett om!
Min kropp spänns i en båge. Varje muskel i hela min kropp är aktiverad.
Hade repen inte funnits, hade ingen suttit på mitt bröst, hade jag satt
mej rakt upp.
Chockad, utmattad lägger jag mej ner igen, nervöst spänd som en
fiolsträng. Långsamt smälter den oerhört intensiva upplevelsen in i min
kropp.
Jag slappnar av och njuter av efterdyningarna efter stöten och av den
mjuka smekningen då huden runt min lem, långsamt och mjukt förs
tillbaka.
Plötligt, händer det igen!
Handen rycker åter tillbaka skinnet, med samma mjuka, bestämda och helt överraskande rörelse.
Åter far en blixt igenom mitt medvetande. Åter slungas en högspänning
igenom min kropp. Åter dras kroppen samma i kramp. Denna gång vet jag
inte om jag vågar slappna av. Efter någon sekund slappna kroppen likväl
av, i ren utmattning och jag låter känslan sjunka in. Jag njuter
tillfullo.
Då skingras min verklighet av en ny blixt - som en kniv, rakt igenom mitt medvetande.
Det blixtrar igen! Och igen, och igen….. med fem till tio sekunders
mellanrum kommer stötarna. Blixtar slungas, gång på gång, igenom den
lilla värld som mitt medvetande förtvivlat försöker hålla samman.
Allt eftersom stötarna fortsätter, att tränga sig på, blir det allt
svårare att samla ihop någon form av medvetande i tomrummet, mellan
blixtarna.
För varje stöt, för varje blixt, blir min medvetna värld mindre och mindre.
Efter tjugo, tjugofem stötar är jag förlorad. Jag är inte medvetande om
något annat än dessa intensivt bländande blixtar. Jag är inte medveten
om något annat än denna intensiva vällust.
“Nej! Stopp! Sluta!” ropar jag, så högt jag kan. Mina rop om nåd
förvandlas av näsduken, i min mun, till ett svagt mummel och stötarna
fortsätter att slita sönder mej, helt obevekligt.
“Jag är maktlös, helt utlämnad, åt denna obevekliga hand.”, tänker jag vagt i ett mellanrum mellan två blixtar.
"Vill du att jag ska sluta", hör jag en röst fråga mej.
"Mmm", svarar jag jakande.
"Det trodde du", skrattar hon mjukt och fortsätter, i samma intensiva tempo, utan förbärmande.
“Nu förstår jag varför repen drogs åt”, tänker jag efter nästa blixt.
“Aldrig, aldrig skulle jag tillåta detta. Aldrig skulle jag gå med på detta frivilligt.”
Jag kryper samman i kramp och njuter ohejdat, trots intensiteten i upplevelsen, när nästa blixt skär igenom min sargade själ.
“Nej! Stopp! Stopp! Låt mej få vila!” mumlar jag hjälplös.
Efter femtio kanske sextio stötar är min hjärna helt tom, min kropp helt slutkörd, och min lem börjar slakna.
Då ändras tempot. Med ett rad snabba, bestämda ryck drivs jag till randen för utlösning.
Min lättnaden är enorm.
"Nu, Äntligen ska det tryck som byggts upp inom mej släppas ut."
“Jag ska äntligen få min orgasm.”, tänker jag lättad.
Jag stönar av lättnad och välbehag medan jag drivs närmar och närmare utlösning.
“Nära, närmare, närmare! .. “, jag stönar tungt.
Min kropps spänns i en båge, för att ta emot den allra sista stöten, som ska driva mej till utlösning.
Jag väntar.
Jag väntar i en sekund.
Jag väntar i två sekunder.
Den kommer inte!
Än en gång har jag missbedömt kvaliteten på denna, kvinnornas tortyr.
När min lem nu åter står stolt och styv dämpas tempot. Den snabba serien av ryck upphör nu.
Jag längtar så, efter den sista stöten, den som slutligen skulle ge mej min orgasm.
Det går fem sekunder.
Det går sex.
Väntan blir fullständig outhärdlig.
Den kommer inte!
När ögonblicket redan är förbi. Då, när jag minst väntar det, kom den. En ny högspänning-stöt exploderar i mitt inre.
Åter far blixtar igenom mitt medvetande, nu med fem till tio sekunder
mellanrum. Åter slungas stötar igenom min kropp, igen och igen….
Jag stönar högt. Jag kastar mej fram och tillbaka i repen, i ett försök att komma undan.
Det tjänar inget till. Jag sitter fast.
Jag vet inte hur länge detta pågår. Jag drivs framåt emot utlösning. När
jag når gränsen till att komma hålls jag tillbaka. Åter och åter igen.
Kanske är det 100 stötar, kanske 200. Det blixtrar, om och om igen.
Kanske pågår det i tio minuter, kanske i tjugo. Jag tappar känslan för
tid. Jag lever endast i stötarnas intensiva upplevelse, i njutningen.
Allt annat upphör att existera. Jag drivs längre och längre bort ifrån
vardagens verklighet till en existens, vilken jag aldrig tidigare mött,
fylld av sensuella sensationer.
“Min hand värker”, hör jag någon säga.
“Det förvånar mej inte”, tänker jag skadeglatt i det ihålliga mellanrummet mellan två blixtar.
“Det gör inget. Låt mej få ta över.” svarar en annan röst ivrigt.
Som igenom en dimma är jag medveten om hur tyngden på mitt bröst försvinner. Lättad, oändligt lättad, slappnar jag av.
Åter ändrar musiken karaktär. Jag känner igen Bolero vars strikta rytm fyller rummet, på hög volym.
Någon sätter sig över mig. Något varm, mjukt och blöt omsluter min lem med stor kraft.
Jag känner värme. Den mjuka, lena kraft som kramar min lem berättar för
mej att någon har satt sig över den, att vi nu älskar, på riktigt.
Hon börjar rida mej, följer rytmen i musiken. Först försiktigt, för att
känna efter så att vi passar tillsammans, sedan allt intensivare.
Jag stönar av tillfredsställelse.
“Äntligen!”
Obevekligt, rytmiskt, intensivt, utan att jag kan påverka rytmen rider hon mej, likt en hingst.
Jag hör flämtningar från olika håll i rummet. Hör kroppar röra sig. Känner sköna dofter.
Händer berör mitt ansikte, mitt bröst, min hår, mina ben, mina fötter, mina stenar.
Jag hör allt häftigare andhämtning, stönanden ...
Allt förvandlas till ett stor ogenomträngligt ljus i alla regnbågens
färger och alla former som upplöses i en stor och vild orgasm, för oss
båda två, långt innan musiken har nått sitt slutliga crescendo.
Repen lossas och utmattad, faller vi lyckliga samman, i varandras armar.
Men innan jag hinner frigöra mig från ögonbindeln frigör hon sig och vi
alla fyra omfamnar vi varnadra. Jag lämnas till att för evig under vem
av dem det var. Man skulle kunna tro att hennes intensiva ritt och
svetten den generat skulle avslöja henne, men sanning är att vi alla var
lika svettiga.