Rick knackade pådörren. Han stod på en kall parkeringsplats, tom förutom två bilar. Den ena varden röda plåtburken Rick själv ägde, och han hoppades att den andra tillhördenågon innanför dessa dörrar. Han hade känt på handtaget och upptäckt att detvar låst. Detta var inte optimalt för Rick, som just nu kände den kallavintervinden slå mot hans rygg och få hans fingrar att domna. Klockan var halvfyra, vilket betydde att han var en halvtimme tidig. Det var fullt möjligt attingen skulle anlända förrän ytterligare en halvtimme. Det hade hänt förr, ochstudenter hade inte rykte av sig att vara tidiga såvida inte alkohol varinblandat.
De senaste tre årenhade Rick arbetat som festtrubadur och hade sett mer än sin beskärda del avstudenthak. Det innehöll inte sällan gapiga ungdomar, mer intresserade av despritfyllda muggarna de hade i händerna än mannen med gitarr som satt framfördem, men det kunde ha sin charm det med. De var åtminstone glada.
Just som Rick tänktevända om och vänta i sin bil öppnades dörren. Han möttes av en ung flicka -kvinna? - som knappt nådde honom till axlarna. Hon hade en mörkare hudton, medett hjärtformat ansikte vars bruna ögon nyfiket mötte hans. Hennes hår var avaxellängd och av samma färg som hennes ögon, men hennes hand drog omedvetetöver en smal, lila slinga medan ett artigt leende formades på hennes läppar.
"Ja?" frågadehon.
"Hej. Öh... Jag ärRick. Trubaduren."
Utan ett ord steg honåt sidan och visade honom in. "Du är tidig, inte sant?"
"Ja, jag ber omursäkt för det. Jag litar inte riktigt på min förmåga att hitta, så jag brukari regel planera för eventuella omvägar."
"Men du hittadehit utan problem?" frågade hon medan hon stängde dörren och skiljde demfrån kylan utanför.
"Inte alls. Föratt vara en liten stad har ni många vägar som inte verkar tjäna högre syften änatt förvirra nykomlingar."
Hon log igen, men detfanns fortfarande en artighet bakom det. Det nådde inte riktigt till ögonen."Allt för att göra det svårt för våra gäster. Vill du hänga av dig?"
"Ja tack."
Hon visade honom genomdet lilla studentcaféet, förbi scenen och in i ett rum längsmed korridorenbakom. Rummet fyllde de kriterier de flesta "backstage"-rum levdeefter när man spelade på ställen som dessa. En sliten soffa, ett par fåtöljermed ett bord i lagom höjd att vila benen på, samt en vägg fylld av affischer avband som helst ingen hört talas om.
Han lutade sittgitarr-case mot soffan och kastade av sig jackan. Flickan - kvinnan?- lutade sig mot väggen medtummarna i fickorna. Hon hade inte presenterat sig själv än och Rick var osäkerpå hur han skulle styra sina tankar. Hon såg ut att vara runt arton år, men dethände att folk som ännu inte fyllt vuxen arbetade på ställen som dessa. Och dåhon var obevekligt attraktiv var det av högsta betydelse att han lärde sighennes ålder innan han lät sina tankar löpa fritt. Han hade sina regler och enav dem var att inte fraternisera med ungdomar som ännu inte fyllt gamla nog attköra bil.
Men bilen utanför måste vara hennes? Såvida det inte var någon annan där.
"Så vad spelar duför musik?" frågade hon efter att han skådat rummet i några sekunder. Honvar klädd i rivna jeans och en lila topp. Ett halsband i form av ett hjärta lågöver hennes urringning - som var precis djup nog att få tankarna att vandra -och lösa armband smyckade hennes handled.
"Främst klassiker.Låtar folk känner igen." Han log och blinkade mot henne. "Men jagbrukar lägga in min egen tvist på dem."
"NågonRadiohead?"
"Radio...?"
"Radiohead?"upprepade hon.
"Aldrig hört talasom."
Hon höjde förvånat påögonbrynen. "Kurt Vile?"
Rick skakade långsamtpå huvudet.
"S.tVincent?"
"Är det etthelgon?"
Rick hade hört ochlyssnat på alla dessa artister, men han hade en humor som i regel gick ut påatt få sig själv att skratta. Och ibland hände det att det fick andra att hatahonom. Flickan verkade ana att han drev med henne och en irriterad rynka dökupp i hennes panna.
"Nej, ett band.Nåja, jag har några saker att ta hand om. Luta dig tillbaka tills Marcus dykerupp. Det är han som har bokat dig."
"Ska bli."Yup, hon visste att han drivit med henne. Hon var uppenbarligen litelättretlig.
Marcus dök upp någraminuter senare och hälsade med ett brett leende. Han hade hört Ricks musikinnan och bokat honom samma dag. När Rick frågade förklarade han att tjejen -Ylisa - kunde vara lite kall vid första mötet, men att hon var väldigt varm närman lärde känna henne.
"Det är inteförsta gången hon blivit irriterad på en trubadur. Hon är lite obekväm att varaensam med främmande folk, skulle jag tro."
"Om du säger detså."
Några timmar senaregick Rick upp på scenen framför ett fyllt café. Det var en vanlig vardag ochäven om öl och cider såldes vid baren så var alkoholintaget lågt. Rick skymtadeYlisa längst bak vid baren. Hon höll en Åbro i händerna. Över arton alltså. Inteför att det spelade någon roll, men han kände sig lite mindre skyldig över sinatankar.
Rick var ingenfantastisk sångare, inte heller var han den snyggaste människan som någonsinklivit upp på en scen. Men han var mer än bara skicklig med sin gitarr. Denhade praktiskt taget varit hans liv sedan han var en liten pojke och han sågden mer som en tredje arm, eller kanske en livspartner, än ett musikinstrument.Så när han spelade sina arrangemang av Beatles, Springsteen, Queen, och dylikaband, gjorde han det med en komplexitet som lämnade de flesta trubadurer långtbakom. Han hade sett sig själv spela på video och i spegeln, och han visste attför någon som aldrig hållit i en gitarr måste det se ut som att hans fingrargick på tjack.
Mellan och underlåtarna brukade han ropa ut sina väl övade kommentarer om åskådarna framförhonom, i regel följt av skrattsalvor. Denna kväll var inget undantag och förvarje låt och varje sänkt öl kände Rick hur publiken ställde sig mer och mer påhans sida. Ett liv som musiker var ofta ensamt, men i detta läge, när man sattbekväm på scenen och ens fingrar följde varje tanke och impuls... det var dettamusiker levde för. Det var detta Rick levde för.
Flera gånger underspelningen sneglade han mot Ylisa och såg hur hennes irritation mot honomsläppte. Efter några få låtar skrattade hon och applåderade likt resten avstudenterna i caféet och snart såg han ett riktigt leende formas på hennesläppar. Det var något speciellt med riktiga leenden. Man kan inte riktigt fejkadem. Och när Rick för första gången såg läpparna vidgas och ögonen följa medinsåg han att Ylisa antagligen var den vackraste människan han sett i hela sittfortfarande unga liv.
När han avslutade setetmed en humoristisk version av Free Bird - komplett med fingerplockat gitarrsolo- möttes han av rungande applåder.
Som vanligt ville mångaprata med honom under resten av kvällen, men då det var vardag och caféetstängde vid elva dröjde det inte lång tid innan lokalen var tom förutom Rick,Marcus och Ylisa.
Ylisa hade inte variten av de som flockats runt honom efter spelningen, men nu kom hon över där hansatt och ströspelade på sin gitarr i en fåtölj. Hon räckte honom en öl.
"Nej tack,"sade Rick. "Jag kör bil."
"Har du någonstansdu måste vara?" frågade hon.
"Nej, meningenstans att sova utanför min lägenhet."
"Bor du långtbort?"
"Några mil."
"Ta en öl,"sade Marcus, som själv inte såg helt nykter ut. "Du kan sova här."
"Det är praktiskttaget snöstorm därute. Det är inte säkert att köra hem ensam," sade Ylisaoch tryckte bestämt ölen i hans händer och slog sig ned på soffan bredvidhonom. Rick var inte den som var den och satte ölen mot sina läppar.
De tre - Rick, Ylisaoch Marcus - snackade ett tag innan Marcus var tvungen att sticka. Tydligenhade han en bortglömd tenta tidigt nästa morgon.
"En framtida ingenjör,"sade Ylisa medan Marcus skyndade sig på med jackan och sprang ut i snöovädret."Han kommer att bygga bilarna våra barn ska köra."
"Kanske är säkrastatt inte skaffa barn," sade Rick.
"Skål pådet." Deras ölflaskor slog samman med ett tillfredställande ljud. Hennesleende hade ännu inte lämnat hennes läppar och Rick fann sig själv lite nervös.Hon var utan tvekan den vackraste människan han någonsin varit ensam i sammarum som. Hennes släta hy, minimala sminkning... även den lila slingan hon hadei håret gjorde inget annat än att ge hennes skönhet en rebellisk klang.
"Så vad studerardu?" frågade Rick.
"Media," svaradehon. "Men det är en tråkig fråga. Försök igen."
"Okej... Hurgammal är du?"
"Nitton,"svarade hon och borstade håret ur ögonen. "Min tur. När började du spelagitarr?"
"När jag vartretton. Tio år sedan."
"Två svar till enfråga. Jag gillar det." Hon lutade sig tillbaka i soffan och lade uppbenen på bordet framför. "Har du några egna låtar?"
"Ett par. Men deär instrumentala. Inget folk letar efter på sådana här ställen."
Hennes leende vidgades."Vill du spela? Erkänn att du vill spela en för mig!"
Rick mötte hennes ögoni några sekunder. "Ja, det vill jag."
Han satte sig tillrättaoch lät sina fingrar återigen vila mot strängarna. Sedan började han spela. Detvar en melodi han arbetat på i flera år. Den började sorgsen för att sedanvända till en mer hoppfull ton. Hennes leende falnade långsamt och hon sänkteblicken mer ju längre in i låten de kom. När den sista tonen klingade slutstirrade hon ner på sina fötter.
"Är du okej?"frågade Rick oroligt. Detta var inte en reaktion han stött på innan.
"Det varvackert," sade hon lågt. "Fick mig att tänka på saker."
"Dåligasaker."
Hon nickade långsamt,men skakade sedan snabbt på huvudet. "Jag är fånig."
"Vill du dela meddig?" sade Rick medan han ställde undan gitarren.
Hon svalde och Rick sågatt hon hade tårar i ögonen. Utan att tänka skiftade Rick så att han sattbredvid henne i soffan och lade sin arm över henne.
"Jag är såfånig," sade hon igen. "Din låt var jättevacker. Den fick mig atttänka på min bror."
Rick strök henneslångsamt över ryggen. "Din bror?"
Hon nickade. "Vikommer från Ukraina, min familj. Vi flydde hit ett par år efter att jag föddes.För några månader sedan reste min bror Aleksander dit för att strida medrebellerna. Vi har inte hört något från honom sedan dess. Jag är bara liteorolig."
"Jag förstårdet," sade Rick lågt. "Men jag är säker på att han är okej."
Hon nickade, men detverkade vara en gest av vana - den saknade övertygelse. Hon lutade sig huvudmot hans axel och han kände hur stämningen började ändras. Han kunde kännadoften av hennes parfym och hennes rygg var varm under hans fingrar. Utan atthjälpa det började han känna hur hans kropp reagerade. Hans tighta jeans gjordesig plötsligt påminda.
"Jag gilladeverkligen din spelning," viskade hon och vände huvudet så det mötte hans.Deras ögon vara bara några centimeter från varandra. Gamla tårar låg överhennes maskara, men inga nya såg ut att vara på väg att formas.
"Jag gillarverkligen dig," viskade han. Det gjorde han verkligen. Under den kortatiden de pratat hade hon fått honom att skratta och känna sig bekväm. Hon varcharmig, gav ett självsäkert intryck och ägde ett leende som kunde bländasolen.
Deras läppar snuddadelätt vid varandra och han kände hur en hand lades mot hans ben. Hans hand gickned över hennes rygg, mot den tunna gläntan mellan hennes topp och kanten tilljeansen. Deras läppar möttes igen och hon öppnade upp sin mun för honom. Utanatt sära på sina huvuden ändrade hon ställning och gränslade honom med ett benpå varje sida av honom. Han grep tag om hennes höfter och strök med händernaöver jeansfickorna som täckte hennes rumpa.
Hon stönade lågt i hansmun och började röra sin höft fram och tillbaka över hans skrev i en rullanderörelse. De höll denna position i några minuter medan deras läppar och tungorlekte med varandra.
Rick lät sina händerröra sig innanför hennes topp och stryka den varma huden. Han nådde behåbandet,slök under detta med.
Ylisa lutade sigtillbaka och lät honom dra av henne toppen. Hennes bröst, täckta av en lilabehå, uppenbarade sig framför honom och han kände sin kuk spänna tyg.
"Du är såfin," sade han andlöst.
"Det säger du baraför att ligga med mig," sade hon, men med en glimt i sina ögon. Tårarnavar långt borta.
Återigen slöt de sig omvarandra och efter någon minut började Rick fingra på hennes behå. Han lätknäppa upp den, men utan att ta av den. Den vilade retligt mot hennes armar ochuppnosiga bröst. Ylisa flinade och reste sig upp. Hon vände honom ryggen ochlät behån falla till marken. Fortfarande utan att vända sig om sparkade hon avsig skorna och lyckades på något vis ta av sig strumporna utan att visa honomnågot. Sedan knäppte hon upp jeansen och drog i en vig och graciös rörelse neddem längs med de släta benen. En olivfärgad röv, delad av ett par lilastringtrosor, uppenbarade sig framför Rick, som kände hur hans hjärta slog motbröstet. Sedan vände hon sig långsamt om med händerna över brösten.
"Vad får jag iutbyte?" frågade hon retsamt.
"Världen,"sade Rick hest. "Och lite till."
"Och du kan lovamig det?"
Rick skakade påhuvudet. "Men jag kan arbeta hela mig liv för att vinna den åt dig."
"Deal."Hennes händer föll längs med sidorna.
Brösten var inte stora,men inte desto mindre perfekta. Uppnosiga; de såg att vara som gjorda för atthålla i sina händer. Bröstvårtorna pekade rakt ut, omgivna av en vårtgård baraaningen mörkare än hennes hy.
Hon satt grensle överhans skrev igen och kysste honom. Han kunde inte låta bli, utan lät sina händerivrigt omfamna hennes bröst. Han snurrade de styva bröstvårtorna lätt mellanfingrarna, masserade och smekte hennes bröst. Hela tiden med läpparna i kontaktmed hennes.
Han lät sina läppararbeta sig nedåt över hennes kinder. Han kände en salt smak från hennes tårarinnan han gick längre ned, över hennes hals och nyckelben. Sedan lät han sinaläppar sluta sig runt hennes ena bröstvårta. Han både kände och hörde hur honandades in och stönade lågt. Hans tunga lekte med den hårda spetsen och han lättänderna lät vila mot den känsliga huden, alltmedan han masserade det andrabröstet med sin vänstra hand. Sedan utförde han samma behandling för det andrabröstet. Hennes händer strök över hans kortklippta hår, masserade hans skalp.
Utan förvarning fördehon bort hans huvud från sina bröst, kysste honom med kåtglesiga ögon, och klevav honom. Hon satte sig på knä framför honom och började knäppa upp hans jeans.
Med ett stön kände Rickhur trycket mot hans kuk lättades och en varm hand slöt sig runt skaftet. Denbefriades från kalsongerna och efter några få drag stod den upp i sin rättaära.
Nu var det inte så attRick hade den största kuken av sina vänner, men han hade ändå alltid varit heltnöjd med den. Den nådde nästan tjugo centimeter och var bred nog att tävla medde flesta leksaker där ute. Ylisa mötte hans kåta ögon med ett leende och lätförhuden långsamt föras fram och tillbaka över ollonet. Rick trodde att hanskulle explodera.
Sedan lutade hon sigöver honom och lät sina läppar slutas runt hans ollon. Rick var nära att kastasig tillbaka. Det var möjligt att det var den bästa känslan han någonsinupplevt. Från det ögonblicket visste han att han skulle ta Ylisas mun framförnågon annans fitta vilken dag i veckan.
Hon förde sin mun framoch tillbaka över kukskaftet medan hennes tunga lekte med hans ollon. Densnurrade, formade mönster och bokstäver över hans känsliga hy. Hon varierade ihastighet och intensitet, lät honom bygga upp tills han trodde att han var påväg att komma, för att slutligen släppa på trycket. När han var som närmastmötte hon hans ögon och den där retsamma glimten dök upp igen. Men hon lyckadesalltid lugna dra sig tillbaka precis innan han var på väg att brista.
Men tillslut, efternågra minuter av extas, kände Rick hur han passerade gränsen.
"Jag kommernu," sade han andlöst. Han ville varna henne. Han hade kommit i kvinnorsmun förr utan att varna, men var inget han var stolt över och Ylisa varspeciell.
Hon mötte hans ögon,men höll kvar munnen över hans ollon. Sperman exploderade i hennes mun och hansåg hur hon tvingades svälja medan han kom för att hålla kvar allt i munnen. Inästan en halv minut satt hon med läpparna runt hans kuk och tog stråle efterstråle, svalde klunk efter klunk. Hennes mörka ögon mötte hans under helaförloppet och hennes strupe gjorde ett fantastiskt jobb med att hinna med hansspermkaskader. Det sagt så rann en tunn strimma ut över hennes haka, och när densista strålen avlossats fiskade hon upp den med ett finger och sög förförisktav den framför honom.
"Tyckte du omdet?" frågade hon.
Rick flämtadefortfarande och hon skrattade glatt. Hon satte sig återigen gränsle över honomoch började knäppa upp hans skjorta.
"Jag är intefärdig med dig än," sade Ylisa.
"Och det hoppasjag du aldrig blir," sade Rick. Och han menade det. Han hjälpte henne taav hans skjorta och t-shirt. Sedan plockade han häftigt upp den halvnaknaflickan i sin famn. Hon flämtade chockat till, men fnittrade sedan och ladearmen hans axel. Han lade ned henne med ryggen på det låga bordet framför soffan,men benen hängandes över kanten. Sedan reste han sig upp och såg ned mot henne.Hennes hår var utspritt i en kaskad över träytan under henne, de uppnosigabrösten pekade rakt mot honom, den släta magen såg nästan ut att glänsa underlampskenet och naveln var liten och grund, men lika vacker som någon del avhenne.
Han tog tag i ölflaskande ställ på golvet bredvid och lät ett par droppar rinna ner i hennes navel.Ylisa fnittrade när han svepte upp de få dropparna som fick plats i den lillagropen och lät sin tunga rengöra den grundligt. Sedan började han återigen rörasig nedåt.
En mörk, våt fläck hadespridit sig över de lila stringtrosorna och han kunde skymta konturerna avhennes fitta genom tyget. Han kysste tyget ovanför hennes blygdläppar och kändehur ett par händer grabbade tag om hans hår. Sedan drog han ned trosorna överhennes lår och ben.
Fittan glänste framförhonom. Den var renrakad och blygdläpparna hade redan öppnat sig för honom. Denlilla utåtstående knopen - den så livsviktiga klittan - såg ut att pulsera itakt med hennes hjärtslag. Eller om det var hans hjärtslag. Rick hade svårt atttänka vid detta skede.
Han lät sin tungasnudda över hennes blygdläppar. Smakade lätt på henne, kysste henne försiktigt.Snuddade med spetsen av sin tunga mot hennes klitta. Han lade händerna omhennes höfter och lyssnade på hennes kroppsspråk medan han utforskade hennesfitta. Inom kort lade hon benen över hans axlar och tryckte hans huvud hårdaremot sitt skrev, tvingade hans tunga mot hennes glänsande klitta, allt medan honstönade lågt.
Han ökade påintensiteten och när hennes andetag började bli djupare och stönandet högre läthan sina läppar omfamna klittan. Han sög lätt och lekte med tungan med liknanderörelser som Ylisa använt mot hans ollon. Men istället för att variera mellanatt gå snabbt och långsamt lät han tempot stadigt öka. Som respons kände hanhur hon började stöta med sin fitta mot honom, hur hennes låt omslöt sig tätarerunt hans huvud, och hur hennes bara hälar tryckte hans rygg mot henne. Hennesstön blev högre och när han sneglade uppåt såg han hur hon hade slutit sinaögon och kastade sig fram och tillbaka över bordet.
"Slicka mig!"mumlade hon mellan stönen. "Sug min klitta. Slicka min fitta!Snabbare!"
Vid ljudet av hennes röst, och orden som denformade, började Ricks kuk återigen att växa och inom några sekunder var denlika hård som innan. Han drog sig tillbaka från hennes drypande fitta och restesig upp. Han drog upp henne i sin famn och kysste henne djupt.
"Knulla mig,"stönade hon med halvt slutna ögon. Han var inte sen att följa.
Han satte sig återigeni soffan och hon följde. Med benen på var sida gränslade hon honom och styrdelångsamt in kuken i den våta springan.
De stönade gemensamtnär hon lät sin kroppstyngd sänka sig över honom och hans kuk ömslöts av hennesvarma, trånga fitta.
Det är möjligt attYlisas mun var skönare än någon annans fitta, men hennes fitta var skönare änäven den. Några turliga få stöter någon gång i livet på den människan varskropp är perfekt formad för en. Vars bröst passar perfekt i ens händer, ochvars hud känns som silke mot ens hy. Och vars fitta får ens kuk att känna somatt den äntligen kommit hem efter långa år i ett fruktansvärt krig. Ylisa varden människan för Rick. Han hoppades att han var det för henne också. Att dömaav hennes stön, intensiviteten och kåtheten i hennes ögon var han det.
Han grep med händernaoch Ylisas röv och knådade hennes skinkor medan han stötte med sin kuk djupt ihenne. Sedan plockade han upp henne med händerna under hennes röv och kuken ihennes fitta och lade henne på rygg mot bordet. Med en hand över hennes bröstoch en hand längs med hennes höft knullade han henne hårt på bordet.
"Hårdare,"mumlade hon.
"Högre," sadeRick.
"Hårdare!"sade hon högre medan hon mötte hans stötar med sin fitta.
"Vad vill du attjag ska göra?"
"Knulla mighårdare!" ropade hon och han följde hennes begäran. Bordet gnisslade motgolvet när det rörde sig fram och tillbaka.
"Kom i mig! Kom imin fitta!" ropade hon och Rick kände hur hennes slida började krama om hanskukskaft och hur hennes kropp började vibrera. Han började också närma siggränsen och när hon kom med ett stort skrik följde han henne. Kuken börjadespruta i hennes fitta och den tog hungrigt emot. Ylisa utbrast i ytterligare enorgasm och skrek högt och länge medan hennes ben saxade hans midja. När de bådatvå hade stött och skrikit färdigt, och Ricks kuk var tom, lade han sig nedbredvid henne på bordet. Ylisa rullade runt och lade en arm och sin kind mothans bröst. Hon var klibbig av svett, men trots det tror inte Rick han någonsinstött på någon som luktat så gott.
"Så hur långt bortvar det du bodde nu igen?" frågade Ylisa andfått efter några sekunder.
"Jag flyttar hitimorgon," sade Rick.
Hon skrattade förtjust,men gav honom en blick som om han skämtade. Rick bara log. Det gjorde han inte.