Hon sitter på sin stol i rummet. Kalt, lite kallt och med en känsla av att vara under jord. Förnuftet säger att det inte är så. men det hjälper inte. Dörren öppnas lugnt och en man stiger in med en lunta paper i ena handen och två koppar blanaserande i den andra. Går fram mot henne och hälsar på vägen fram. Lägger ner bunten med papper (och annat ser det ut som även om det är otydligt) och stälelr ner en axelväska på golvet. Räcker över en mugg mot henne. Hon tittar någon sekunder innan hon sträcker fram handen men då är han redan på väg att ställa den på bordet bredvid henne i stället.
Han sätter sig ner och tittar på henne. "detta är ju inte bra Jessica. men jag är glad att du kom så vi kan reda ut detta"
Hans bekymrade min gör henne lite undrande
"vad är inte bra? varför blev jag kallad? har något hänt?"
Han drar fram ett papper och lägger det framför henne.
"du kan skriva på här, ett erkännande att du är skyldig till att stulit företagets hemligheter och sålt dem vidare. Din medgörlighet kommer vara dig till godo framöver"
Hon tittade på pappret "skämtar du? jag skulle ha vad? det är..:"
"så så, tyst med dig" han avbröt abrupt.
Hon reste sig, "jag tänker inte.."
Han stälde sig hastigt upp och knuffade henne ner i stolen igen. "LUGN! detta är inte så att säga helt och hållet friviligt. Du har haft intima kontakter med nyckelpersoner i företaget, vi vet detta, och därigenom lyckats komma vöer material som inte var meningen att läcka ut"
han gick runt henne och la händerna på hennes axlar.
Hon snodde till med kroppen så han tappade greppet "du är inte klok, vem skulle det vara? Det har jag ju inte alls"
Dörren öppnades igen och en till man kom in med en kvinna som var bojad med händerna bakom ryggen.
"känenr du igen henne kanske? Hon har berättat det för oss och gett oss en del bevis, ska du inte skriva under nu?
"aldrig, låt mig gå, släpp mig"'
Han tog åter om hennes axlar och tryckte ner henne i stolen. Den andra mannen ledde fram den nya kvinna till bordet. Han öppnade munnen "jag heter Ted, det här är Ylva, du mins henne säkert. Ni har ju umgåts ett tag" Han tyckte Ylva näramre henne. Jessica kunde se hur hon såg rädd ut, men hon sa inget. bara tittade ner i golvet. Ted släpte henne och gick runt stolen han med. Plötsligt tog de båda tag i varsin av hennes hand och drog dem bakom stolen. De surrade hennes händer till stolens skarmar. Hon började instingtivt kasta sig fram och åter och försökte slita sig loss. Ted gick tillbaka till Ylva och slet plötsligt av henne hennes blus, blottade hennes barm och började knäppa upp hennes byxor
"Nu Jessica kan du välja, skriva på, berätta allt eller så är du orsaken till att Ylva här kommer vara den som får tillfredställa oss." Inte för det är stor chans vi kommer njuta, men vill du tien prata måste vi hitta andra vägar. Du vet, vi är inte här för vår skull, vi har också folk över oss som har viljor, starka viljor. Det är ingen ide att kämpa mot oss, för det kommer bara någon annan sen, förstår du inte?
Ylva stod naken framför henne och hon såg hur Ted började smeka hennes mage, hennes lår. hur hans händer letade sig sakta över hennes kropp.