Lite ungdomsdikter jag skrev för många år sen.
Dikt 1:
Ensam igen, jag också
Inget har egentligen förändrats särskilt mycket
Huset är rivet på dess plats står ett
Skrytbygge som redan olönsamt
Klasskamraterna som redan blivit It -konsulter
Jag öppnar en bok jag tänkt läsa länge
Och hinner mitt pojknamn på titlestidan PELLE
Handstilen minns jag,
Staplarnas smala kortsida åskledare….
G:ana som släpande fångstrevar
VAD VILLE JAG EGENTLIGEN?
”Allting något annat PRECIS som NU” förförde mig till en tankspriddhet som tätnr ännuu..
Dikt 2:
Ditt ansikte i en natt
Det vilar en underlig mildhet i Ditt ansikte
Det sänker sig med mörkret -
och tystheten
och en varm och stila vind
från hjärta till hjärta
i rummet:
Dessa vaga ord
har ingen bitterhet
men den jagar ut i dagen
som ligger framför oss
För morgonljuset kommer.....
Dagen kommer om några timmar och tvingar ut världen in i vår blick
Vägarna natten öppnat
mot en mildhet
vi bara kan ana
kommer att försvinna i ljuset.....
Dikt 3:
Du sitter i profil
Jag letar efter ett enkelt ord
för att stoppa jorden
med handen
för att behålla luften
och rummet runt oss.
Dikt 4:
Förvandling
Det är vackert
att se gamla stjärnor
slockna i havet.
Det sista ljuset
förvrängde färgerna
för nattfiskaren
som låser sin kista
I ett annat ljus
vill jag dikta
till Dina läppar
Jag kan drömma till tonerna
som har tömt
väggen emellan oss.
Dikt 5:
Allt vad Du vackrast drömde om är likt stjärnorna i det blå
- likt allt du djupaste drömde om kan du dem aldrig nå
Du kan ropa, förbanna och bedja men Din längtan tvingas stanna vid gränsen till din ensamhet.
Dikt 6:
En gång när vi alla gamla är glömda och döda
långt under granen där striden stod som hetast
-skall våra handlingar ej vara glömda
av framtidsfolket som är barn av vårt blod.
Dikt 7:
I denna byggnad
I denna byggnad är mycket borta
nu är det fåglarnas tur
de gamla husen måste bort
nu är det trädens och fåglarnas tur.
gamla människor blev hämtade och förvarade
i stora vänterum av betong.
fåglarna samlades i träd av stål
efteråt är det den kvävande tystnadens tur
Dikt 8:
Kyssen
Som en mogen frukt, rå och uppnåglig
river den upp en främmande mun
och mörkret som blandar dem.
Kretslopet som letar efter ett sår att öppna
sig i och som jagar min längtan
genom en annans blod.
I denna vällust ropar längtan,
att du är utanför språket,
av samma element som friheten och döden.
Dikt 9.
Snö över Bosnien
Vad
förmår döda uthålligheten hos ett kämpande folk?
Vilket krig har kunnat stjäla ett fosterland?
De må har glömt det fascister och kommunister..
Tusen erövare har passerat...
sen smälte de bort som snö...
Dikt 10
Morgonen sticker två fingrar
i min mun och visslar
Solen dyker yrvaket upp
och natten flyr in i skuggorna av husen.
Portvaktsfrun har hängt ut vita lakan i fönstret
till kapitaluation
I röken från gatukontoret kvastar
börjar två sparvar slåss om ett kolapapper.