Noa satt i sin hytt på båten och ritade fina välkomstkort till passagerarna. ”Ha en trevligt resa! hälsningar Kapten Noa” skrev han dit längst ner på varje kort. Båten skulle gett sig av igår men på grund av vissa förhinder avgick aldrig båten, så Noa hoppades att denna dag skulle föra bättre tur med sig.
Josef hade fått i uppdrag av Abraham att snabbt försöka omvända Ramses till kristendomen. Han stod nu utanför den stuga som Moses och Ramses hade bosatt sig i. Moses öppnade dörren och Josef frågade snällt om Ramses var inne, Moses ropade på Ramses: ”Ramses ! Josef är här och vill tala med dig.”
-Ha ha! Josef, min gamla slav!? Vänta ett tag jag kommer snart, skrattade Ramses högt
Josef väntade flera minuter...men till sist kom Ramses iklädd sina finaste och dyrbaraste kläder, det skrammlade av guld och juveler när han gick fram till Josef.
-Godag min gamle slav, vill du ha något att göra? frågade Ramses hånfullt
-Nej, jag har kommit för att tala allvar med dig! din närvaro i byn gör våran Gud mycket upprörd, sa Josef bestämt
-Jasså och vad ska jag göra åt det? undrade Ramses
-Du skall be till våran Gud och leva efter hans vilja, sa Josef och kände att uppdraget om att omvända Ramses skulle bli mycket svårt.
-Så länge inte Gud visar sig tänker jag inte be en enda bön, fastslog Ramses bestämt och gick in på sitt rum igen
(1)OCH GUD SADE: DET VAR DROPPEN.
Josef gick förargat mot Abrahams hus för att berätta om misslyckandet. Noa hade precis ritat klart det sista välkomstkortet, då en liten nyckelpiga satte sig vid hans fönster. ”Titta en liten nyckelpiga”, sa Mose för sig själv och tog upp nyckelpigan och lät den krypa på hans hand. Efter ett tag landade en till på hans hand. ”Det är nog Gud som sänt dem till mig för att de ska följa med på resan” tänkte Mose stolt. Han funderade att nu har han fått ett tecken från Gud att det äntligen är dags för avfärd. Med ett leende på läpparna sprang han av båten för att tala om den glada nyheten för hela byn.
Men han skulle snart inse att det avresan inte alls skulle bli av än.
Himlen blev mörkare och mörkare, i luften svärmade miljontals nyckelpigor, solens strålar räckte inte längre fram att värma befolkningen i byn. Hårda kalla vindar blåste fram genom de små gatorna. Hela Betlehem var i total skräck. Aldrig någonsin hade en sånt här katastrof inträffat.
-Gud straff ! det måste vara Guds straff, suckade Moses där han satt vid sitt fönster och tittade ut
-Ha ha, löjligt , inte är det där Guds straff, skrattade Ramses och gick mot ytterdörren
-Vart ska du Ramses ? frågade Mose som förstelnad
-Jag ska ut i friska luften, det är ju vackert väder idag, svarade Ramses glatt
Nyckelpigorna låg som en stor och tjock dimma över Betlehem. Ramses gick fram och tillbaka över gator och torg och tycktes inte besväras över nyckelpigorna. Han tyckte till och med att det var rätt roligt...han sträckte ut hand och slöt igen den, för att sedan räkna prickarna på nyckelpigans rygg.
Vad håller han på med, funderade Judas när han fick syn på Ramses beteende. Judas tog på sig varma och tjocka kläder och gick ut till Ramses.
-Vad håller du på med? undrade Judas
-Jo, jag fångar en nyckelpiga i handen och försöker jag gissa hur många prickar den har på ryggen, sen öppnar jag handen och ser om siffran stämmer. Vill du testa? frågade Ramses glatt
-Ja, gärna! utropade Judas
Ramses fångade snabbt en nyckelpiga i handen och frågade om Judas kunde gissa hur många prickar den hade.
-4 gissade, Judas efter att funderat ett tag
-Rätt! svarade Ramses
Judas hoppade omring av lycka och var mycket ivrig att försöka gissa rätt yttligare en gång.
Leken pågick under en sån vild glädje att de inte märkte att folk började samlas runt dem.
-Får jag gissa? frågade en pojke so såg fattig ut
Ramses och Judas viskade länge till varann och sa sedan till pojken: ”Ja, men det kostar två guldmynt”
-Men jag har bara ett guldmynt, sa pojken ledsamt
-Du måste ha två! sa Judas och visade upp två fingrar
Pojken tittade på sin far som genast tog fram det sista guldmynt ur familjens besparingar, han gav guldmyntet till pojken. Judas tog glatt emot mynten och sa vänligt: ”Nu kan du gissa...”
-8 , gissade pojken och håll tummarna medan han väntade på svaret
-Fel, 9 prickar! svarade Ramses och frågade genast om det var nån annan som ville gissa.
Vilda protester uppstod bland folksamlingen.
-Orättvist! om man måste satsa guldmynt för att gissa, så bör man även kunna vinna något ! ropade en som stod lite längre bort
-Ja, ni har så rätt, den som gissar rätt antal prickar vinner den här vackra stenen från Egypten, ropade Ramses och visade en blank ljusblå sten.
Folket blev som galna och sprang hem till deras stugor för att hämta alla guldmynt de hade. Den fattiga pojken och hans far gick hem till deras stuga. Hur skulle de kunna förklara för deras mor hur de 2 guldmynten försvunnit.
Abraham väcktes av folkets rop och jubel ute på gatan, han gick fram till sitt fönster och tittade ut. Genast klädde han på sig sina varmaste utkläder han hade, ett tjockt lakan gjort av fårull. Han rusade ner till folksamlingen för att se vad som stod på. När han förstod vad som pågick trängde han sig längst fram i den långa kön som hade bildats.
-Nu är det min tur att gissa, sa han ilsket
-Det kostar två guldmynt, log Judas
Abraham gav guldmynten till Judas som direkt stoppade ner dem i hans påse fullt av guldmynt.
-Nu kan du gissa, sa Ramses
Abraham tog god tid på sig at tänka , han tittade upp och sträckte armarna mot skyn...Gud talade till honom.
-Jag gissar på 666 prickar, sa Abraham med bestämdhet
-666? , undrade Ramses förvånat
-Ja, 666, svarade Abraham igen
Ramses tog god tid på sig när han räkande prickarna på nyckelpigans rygg och gav sedan svaret med en skräck i blicken.
-Rätt svar 666!, sa han svagt
Långt bort fjärran reste sig stora lågor av våldsam eld och man kunde höra ett mörkt och elakt skratt samtidigt som nyckelpigan flög iväg rakt mot lågorna.
(2)OCH GUD SADE: NI TVÅ HAR VÄCKT MÖRKRETS HERRE, BE TILL MIG NU! ANNARS BLIR DET MYCKET VÄRRE!
Ramses och Judas tittade på varann och förstod att det var allvar.