Kraftiga bankningar hördes mot dörren till josef och marias stuga, nu var det bråttom, ingen tid fick gå förlorad.
-Undra vem det kan vara? gäspade Maria nyvaket
-Det är nog storken som kommer med ditt barn, skrattade Josef så han nästan tappade andan
Dörren öppnas och in rusar Abraham, han är uppjagad och kan knappt stå still.
-Nu är det bråttom ! Mose kom igårkväll...men han hade inte med sig våra hebreiska slavar, utan han hade sällskap av....Ramses, egyptens farao säger Abraham förskräckt
-Ramses, den skrytmånsen, han kommer förstöra allting som vi byggt upp, hela vår gudstro, säger Josef argt
-Jag vet, men det blir du Josef som får bli hans läromästare, sa Abraham
-Okey, Abraham jag ska göra mitt bästa, sa Josef
-Moses lovade att Ramses skulle få komma till paradiset och om inte...skulle alla hebreér i Egypten dö. Ramses måste bli kristen! befallde Abraham
-Ja sen var det en annan sak också, sa Abraham och såg besvärad ut
-Vadå berätta? undrade Josef nyfiket
-Maria kan du vara snäll och gå ut här ifrån ett tag, nu är det vi män ska tal ! sa Abraham
-Jo, Jag tycker det är lite skumt med den här båten som Noa och du har byggt, Judas har lite för stort inflytande i projeket, sa Abraham allvarligt
-Jo jag vet....Judas har till och med varit med och ritat båten, sa Josef och suckade
-Har han? det visste jag inte, Judas har redan bokat en hytt! kontrade Abraham snabbt
-Det här är inte klokt! och vet du...igår när jag kom hem från båtbygget satt Judas och Maria och viskade hemlighetsfullt till varann, sa Josef mycket upprört
-Josef..lova mig att aldrig Ramses kommer i närheten av Judas mörka och hemska krafter, sa Abraham och grep tag i Josef så han nästan kvävdes
Samtidigt nere vid sjön låg Judas på stranden och fantiserade om hur kul båtresan skulle bli. ”Mina fem vackra kvinnor ska sova med mig i min hytt”, tänkte han. Noa var redan ombord på båten och gjorde klart det sista för avfärden, barskåpen skulle fyllas med importerade vinflaskor från Grekland. Från länder långt i norr hade det kommit stora tunnor med något som kallades för mjöd. Resan hade gjort sig känd över hela världen.
-Du Noa, ni har väl kollat upp så att dansgolvet håller, Fy sjutton vad jag ska dansa!, ropade Judas
Lite längre bort kommer Moses och Ramses gående, de stannar till och tittar mot den stora båten.
-Är det den där båten vi ska åka med, har eran gud befallit er att bygga den? undrar Ramses konfunderat
-Ehh ja, just precis den båten är det, svarar Moses lite konfunderat när han ser hur mängder med vinflaskor och lättklädda kvinnor kliver ombord.
-Föressten där borta i gräset ligger min gamle vän Judas, vi går bort och hälsar, ler Mose glatt
De båda går bort dit där Judas ligger och fantiserar om resan. Judas hoppar till när han får se Mose.
-Hej gamle vän! du är väl inte fortfarande arg för att jag råkade ha sönder dina gamla stentavlor va? sa Judas glatt
-Nej då, nu när de är tvådelade är det ju lättare att få plats med dem i bokhyllan, log Mose snällt
-Förresten jag måste ju presentera vår gäst Ramses, sa Mose och tilllät de bägge hälsa på varandra
-Oj, Ramses, du är väl en sån där farao va ? sa Judas smickrande
Ja, visst, jag är en mäktig farao som regerar över både övre och nedre Egypten. Hundratusentals slavar har dött för att bygga mina storslagna monument. Jag har vunnit kriget i Kadesh helt ensam. Våran egyptiska armé är som tusentals hungriga lejon och om ni tror att jag kommer vika mig för eran religon...så tror ni helt fel, sa Ramses med en stark och kraftfull röst som ekade över hela byn
-Men du Ramses om du ska få tillträde till paradiset så måste du faktiskt...be nån liten bön till gud om dagen ivarjefall, sa Mose försiktigt
-Aldrig! Visa mig bara till paradiset, ropade Ramses
Abraham och Josef som var ute i byns gemensamma trädgård hade hört Ramses höga röst, de var nu säkra på att med Ramses i byn kommer Gud att straffa dem snart.
(1) OCH SADE GUD: VISA MIG MER RESPEKT ! MITT FÖRSTA STRAFF BLIR NU ATT TILL JORDEN SÄNDA NER MILJONTALS SMÅ NYCKELPIGOR
Abraham och Josef skakade av rädsla och började be för att Gud skulle återkalla straffet.
(2)OCH GUD SADE: ALDRIG I LIVET !
Den natten släcktes alla stjärnor på natthimlen.En mörk morgondag var att vänta.