Det var en strålande morgon, tupparna gal på hustaken, solen gick upp över Betlehem. Nere vid sjön snickrade Noa på sin båt, hammarslagen ekade genom hela byn. Josef och Maria vaknade upp från deras halmbädd. De var ett fattigt par som endast hade råd att bo i ett litet stall.
-God morgon min prins, viskade Maria och tryckte sin kropp mot Josef
Josef tittade skumt på Maria och skuffade undan henne, så här hade det sett ut varje morgon sen ett år tillbaks. Maria ville så gärna ha ett barn men inget kunde få Josef att vilja bli pappa.
-Nej, Det blir inga barn! Vi har inte råd att försörja det och vart skulle barnet växa upp, I ett stall? frågade Josef surt
-Det går om man vill ! sa Maria högt
Josef gäspade stort och låtsades som att han inte hörde. Plötligt kom Josef på att han lovat Noa att snickra färdigt båten.
-Du jag måste sticka nu men vi ses till kvällen, du kan väl lägga dit nytt halm i sängarna och damma golvet, beordrade Josef innan han snabbt sprang ner till sjön där Noa höll till.
Josef bad Noa om ursäkt för att han kom sent till bygget av båten. Noa hade redan hunnit en bit på båten, det som återstod var båtens inre delar, en matsal, ett dansgolv, en bar, en stor bur för grisar och kor och flera hytter.
-Wow, har du gjort den här ritningen helt själv, sa Josef till Noa imponerat
-Njaa, jag har fått lite hjälp avJudas oxå, sa Noa
Bygget av båten flöt på som det skulle och när kvällen kom så var hela båten klar. Nu låg den fastankrad i sjön och guppade stillsamt. Båda två gick hem till sig mycket nöjda över sin arbetsdag.
När Josef kom hem till stallet såg han att Judas var på besök. Maria och Judas satt och pratade väldigt tyst och hemlighetsfullt.
-Varför är ni så tysta? är ni rädda att Gud ska höra er? frågade Josef
-Nej då, vem är rädd för Gud? log Judas och reste sig upp för att gå
-Det var trevligt att du kom Judas, jag ska tänka på allt vad du har sagt, sa Maria med en längtan i blicken.
När Judas gått ut från stallet och var utom synhåll spände Jose ögonen i Maria och sa:”Jasså, vad pratade ni om?”
-Det säger jag inte, men jag vet att inom ett år kommer jag få mitt efterlängtade barn, sa Maria bestämt.
-Det tror jag inte ett ögonblick på, det ska vi bli två om...förresten är det inte lite väl dammigt här inne, sa Josef elakt
Maria tog genast fram soppborsten och började städa medan Josef bad ett par slappa böner till Gud.
Hela byn osade av förväntan, alla var nyfikna på att kliva ombord på Noas båt, men nu var det kväll och alla låg i sina sängar för att sova. Abraham och Sara låg för att be en sista kvällsbön, då det knackar på dörren. Båda tittar förskräckt på varann och undrar vem som kommer så här sent.
In genom dörren kommer...Moses!
-Hurra! Moses du har kommit tillbaka! ropar Abraham
-Ja, vårat folk har blivit befriat, Hurra för hebreérna! tjuter Sara av glädje
-Njaaa, det blev inte riktigt som det skulle bli...asså jag fick bara typ med mig en person från Egypten, sa Moses tyst och tittade ner i golvet.
Moses förklarade sedan för Abraham och Sara att hebreeŕna så gärna ville stanna i Egypten eftersom att lönen hade stigit med 25%.
-Det gick inte övertala dem, de var fast beslutna att stanna, men jag lyckades locka med mig en person, förklarade Moses
-Jaha, hur lockade du hit honom då, vem är det ? undrade Abraham
-Jo, jag lovade honom Paradiset...men om han inte kommer dit ska alla hebreer i Egypten dö! Han står här ute gården, sa Moses och pekade
Ute på gården stod en stor och kraftig man, på huvudet hade han en stor kungakrona. Hans ögon lös i mörkret, han var muskulös och en mycket mäktig man. Abraham och Sara tittade stelt på varann och började genast be böner upp mot himlen. ”Gode gud gör så att den mannen blir kristen, Amen”
Den natten låg Sara och Abraham helt sömnlösa av rädsla för framtiden, nere vid sjön låg noas båt och väntade på avfärden nästa dag.