I en tid för mycket länge sedan fanns det en man vid namn Noa. Noa var trött på att det aldrig hände någoting på jorden som Gud skapat. ”Någonting måste hända, något roligt och livfullt”, tänkte Noa medan han gick i den genom den lilla byn Betlehem. Men dagarna passerade förbi och de var alltid lika grå och trista. En dag fick Noa besök utav två gamla vänner, Abraham och Sara.
-Men Noa, varför sitter du här, när det finns så mycket underbart att ta del av på vår jord, frågade Sara stillsamt
-Jag har tröttnat,...Gud skapade jorden, men han glömde det viktigaste, man ska ha roligt oxå, svarade Noa med en djup suck
-Men se dig omkring! här finns masser med saker som är väl värt att leva för, som det där olivträdet där borta, vet du vem som har skapat det? frågade Abraham samtidigt som han sträckte armarna mot skyn
-Jo, jag vet det är Gud...men jag är så otroligt trött på att alla sitter och ber, suckade Noa satte händerna för ansiktet
Sara och Abraham förstod att det var bäst att lämna Noa ensam. Djupt inne kände dock Abraham att en dag skulle Noa få ett tecken från gud, ett tecken på hans livsuppgift.
Inte långt bort ifrån Noa bodde en man vid namn Judas, han var känd för sina alltid lika spännande påhitt. Judas låg i sängen med fem vackra kvinnor då det knackade på dörren. Snabbt gömmer han sina kvinnor under sängen och Judas går och öppnar dörren.
-Men hej Noa, vad du ser glad ut, har det hänt något?, säger Judas
-Ja, Gud har givit mig ett tecken ! säger Noa lyriskt
-Jaha, vad för tecken då? undrar Judas
-Jag skall bygga en stor ark och rädda varje levande varelse från översvämmning, för det är tydligen någon här i byn som umgås med kvinnor på ett syndigt sätt, Gud ska straffa oss för det och dränka vår jord i vatten, säger Noa skrockfullt
-Men en ark kan väl inte rädda alla på vår jord? undrar Judas
-Nej, därför får jag bara ta med två stycken av varje art, en hane och en hona, säger Noa med en självklarhet
-Och vilka två människor tänkte du ta med dig? frågar Judas
-Adam och Eva så klart och jag ska bli kapten, säger Noa stolt
-Men alla de andra då, Abraham,Sara,Mose,Josef och Maria tänker du lämna dem att dö, undrar Judas panikslaget.
-Ja,jag måste lyda Gud, svarar Noa tyst
-Nej du Noa, jag har en bättre ide', säger Judas och viskar sedan sin plan för Noa
-Men det låter ju som en toppen bra ide ! skiner Noa upp
Visslandes vandrar Noa hem till sin lilla stuga samtidigt som han funderar på hur han ska utforma arken. Människorna i byn tittar konstigt på Noa där han går och ler för sig själv. Abraham petar till på Sara och viskar: ”Titta Sara, Noa har nog fått tecknet från Gud”. Senare på kvällen knackar det åter igen på hos Noa. Noa går och öppnar dörren och får syn på Abraham och Sara.
-Hej, är det ni igen, säger Noa glatt
-Ja, vi såg dig när du gick genom byn, hur glad du var, vad gav gud dig för tecken? undrar Abraham nyfiket
-Ja, berätta!, tillägger Sara
Noa berättar om tecknet han fått från Gud, både Abraham och Sara skakar på huvud och säger bestämt: ”Det där kan inte va Guds vilja! så du menar att du ska bygga en stor båt och fylla den med baren och dansgolv.”
-Japp, precis så var tecknet, sa Noa glatt
-Vad ska vi leva av på båten då, hur ska vi överleva? undrar Sara
-Gud sa att vi fick plocka med oss hur mycket kor och grisar vi ville, sa Noa och slickade sig om munnen.
-Det låter ju intressant, men vi är nog för gamla för sånna där nöjesresor, säger Abraham fundersamt.
-Jag tycker trots allt att det låter kul, log Sara mot Abraham
-Okey då, vi följer väl med på din resa, sa Abraham och gav med sig
-Toppen kul! Nu ska jag bara övertala alla de andra i byn att följa med. Judas har förresten redan bokat en stor hytt, sa Noa medan Abraham och Sara tittade på varann.
-Det kan inte vara så att alltihop är Judas påhitt ? frågade Abraham med en arg ton
-Nej då, inte alls...det är helt Guds egen vilja, försäkrade Noa
Abraham och Sara lämnade Noas stuga och Noa gick tillsängs. Den natten låg han vaken länge och funderade på hur han skulle utforma sin båt. Noa hade fått sin livsuppgift.