Hennes händer var svala och hon höjde dem mot sina läppar. Hon blåste varm luft i dom, väl kupade.
Kvällen var riktigt sval och kylan slog emot hennes strumpbyxklädda ben. Hon gned smalbenen emot varandra där hon stod, väntandes.
Hennes jacka räkte inte hela vägen över stjärten och hon kände det ganska väl nu. Inga fodrade skor hade hon på sig men de är fina och passar henne bra.
Bussen var sen.
Hon slog ihop handflatorna och skapade friktion, gned dem mot varandra. "Jag vill ha värme" tänkte hon hårt. Som om bussen skulle dyka upp på komando. Hon stod ensam och väntade i mörkret och önskade sol och sommar när hon blundade, då kände hon vinden mot sina kinder när det tog i. Remmen på väskan skar in i axeln på henne. Att jag aldrig lär mig packa "rätt".
Frustrerande, tänkte hon så pass högt att hennes mun formade sig efter ordet.
Hon kollade klockan på sin mobil igen och konstaterade att hon skulle bli sen nu. Inte okej.
Handen darrade ner telefonen i fickan och hon skuttade där hon stod. Hon höjde volymen på musiken ett snäpp och tänkte på annat än kylblåaben och rinnande näsa av kylan. Skuttandet hade blivit till stegen likt de till tryckardansen som dansades i mitten på nittiotalet.
En farbror gick förbi med käpp, hon log mot honom och han skakade på huvudet. Hon jämförde sin klädsel med hans och insåg att han nog tyckte att "flickebarnet var för dåligt klädd".
Mobilen tog emot ett meddelande,
"Jag väntar på dig, är du snart framme?"
Naturligtvis så skulle hon ha meddelat honom om sin försening. Nu stod båda och väntade, frös halvt ihjäl fast på olika håll.
Om bara bussen kunde komma nu.
Hon svarade honom att hon dansar väntandes och ber om massa värme väl framme. En flörtgubbe lades till i slutet på meddelandet. Hon log för sig själv och skrollade fram en bild i albumet på mobilen. En bild på honom och henne. Bilden gör henne alldles varmm inombords. Hon blundar och ler nu, hennes hud minns hans värme från tidigare träffar. Oslagbar känsla känner hon. Så pass att kylan inte besvärar henne, eller så har hon blivit så kall att den där känslan av värme på grund av nedkylning börjat nalkas. Hursom så känns det bättre nu.
Hon skymtar bussen bortom rondellen och plötligt får hon en härlig känsla i hela sig. En sprallig, pirrande känsla och ett leende planteras. Hon möter busschaffören med ett piggt "Hej!" och med stora förväntansfulla ögon.
Bussfärden tar en kvart nästan precis och hon har hunnit spegla sig så att allt ser bra ut, hunnit ta en selfie för instagram och uppdaterat sin status på facebook. Känslan hon har kräver att hon uppehåller sig själv på annat håll. Det blir lätt för mycket för henne. Kärleksfull förväntan och spännning, kanske en aning gnutta nervositet inblandad.
Hon har väntat länge nu.
Hon har sin väska på sätet bredvid sig och tar upp läppstiftet för en sista påstrykning. Hon gnider läpparna mot varandra och smackar tyst i kameran på mobilen.
Han messar henne, han är ivrig nu.
Han vill kyssa henne nu.
Han vill kramas och aldrig släppa.
Någon som klivit på före henne skall tydligen av på samma plats som hon. Hon samlar ihop sina saker och känner doften av herrparfym, det luktar gott tänker hon men det är inte rätt.
Bussen saktar in och hon ser honom. Han fryser och hoppar lite på plats. Hon ler och tycker att han väldigt söt ut där han står.
Strax, mycket snart. Kärleksfull värme.
Hon kliver ut och fångas av den hon älskar mest i hela världen. Hans kinder är rosiga och hon är snabbt där och lägger sina handflator emot. Äntligen.
Hon ser honom djupt i ögonen, ser han möjligtvis hennes längtan? Ser han hur komplett hon är precis nu?
Hans armar känns om hennes midja och den varma andedräkten nuddar hennes hals, haka och näsa.
Panna mot panna står dom där.
Han tar hennes jacka och hon känner sig väl emottagen. Den trygga atmosfären och den lätta stämningen. Allt känns på en gång. Hon ställer sina skor på skohyllan i hallen och omfamnar sig självt när hon kliver in i vardagsrummet. Myser i situationen och trivs, med honom, med kärleken och med livet precis då. Hon vänder sig om och tittar på honom, han bär in hennes väska i sovrummet strax intill och kommer sen kvickt ut därifrån. Han går rakt emot henne. Hennes mage är alldeles varm och pirrig än. Han säger något till henne men hon hör inte, hon iakttar och kapslar in sig. Känslan av "svårt att förstå" känns av.
"Förlåt, vad sa du?" säger hon.
Han tar hennes händer i sina, dom svala skakiga händerna. För dom mot sin mun och blåser på dom. Gömmer sen dom i sina armhålor. Hon skrattar och hennes ögon bara lyser, allt är bara magiskt.
Han är nyrakad på huvudet och skägget nyansat. Hela han är fräsch. Hon borrar in sin näsa mot hans axel med händerna kvar under hans armar, hon tar ett djupt andetag. Kräver att hennes kropp ska komma ihåg allt. Känslan när hennes nästipp nuddar honom, värmen från honom och doften.
"Tänk om man på riktigt kunde memorera allt", sa hon tyst.
Han skrattar till och skjuter henne en bit ifrån sig. Sniffar i sig hennes doft, ända från tårna tar han andetaget. Hans leende går inte att rubba denna kväll. för han är full av lycka, sådan värme och åtrå.
Han släpper hennes händer och lägger dem runt sin midja, trycker henne emot sig och luktar på henne igen. han känner sig trygg. Det känns nu att det var otroligt länge sen de sågs. Han har saknat henne mer än vad han tidigare känt av och hon honom. Kramen varar länge och han känner att han vill ha henne så nära det är möjligt och kan inte riktigt bestämma var han ska ha händerna. De vandrar från hennes nacke ner mot svanken, över den välformade rumpan och sen upp igen.
Han stannar upp, han känner hur hon andas stötvis med bröstkorgen och tittar henne i ögonen. Hon gråter.
Tårar, som bara rinner.
Hans ansiktsuttryck ändras och ögonen ser sorgsna ut men då säger hon något.
"Glada tårar låter vi rinna och sorgsna tårar torkar vi bort".
Hennes röst var stadig och tydlig.
Hennes leende var fortfarande där.
Han förstod vad hon menade och log mot henne igen. Hon lade märke till förändringen i hans ansikte. Känslan i kramen.
Precis som att han nu fått bekräftat det han själv känner.
Följs av en lättnad.
Det kändes som en fantastisk evighet den där kramen, den gjorde allt så tydligt med hennes tårar som kom.
Känslor som fick en starkare betydelse och livet en större mening.
De nöjde sig för stunden och han visade henne till soffan. Kysste henne på pannan när hon satt sig och lät hennes händer sakta glida ur hans när han rörde sig därifrån.
Han gick till köket och hon fick chans att återhämta sig, chans att komma ifatt ögonblicket.
Hon tittade nyfiket omkring sig och synade tavlor och fotografier. Han öppnade kylen med ett skrammel av det som stod i dörren, han kikade fram bakom den och såg hennes studerande blickar. Gud vad vad han gillar att ha henne där.
"Mörk eller ljus?" frågade han henne.
Den vanliga frågan om rött eller vitt hade de redan gjort klart för varandra. Det gick inte hem hos någon av dom oavsett färg.
"Ljus!", fick han som svar tillbaka.
Han hade bunkrat, det ena och det andra inför hennes ankomst. Möjligtvis inte i imponerande syfte utan bara vara mer förberedd på vad hon vill ha.
Så mycket kände de varandra, de behövde inte vara någon annan. De var sig själva redan från början.
Hon satt i soffan med armågarna på knäna som stöd. I händerna hade hon sitt huvud. Hon tittade rakt på honom nu och han visste inte riktigt vart han skulle titta just då.
Ni vet den sugande känslan som man kan få i magen när man gjort något fel, likt den fast när något är för bra och man bara vill skrika av lycka. Den kände han just då.
Han fokuserade på ölen och stälde den varsamt på bordet.
*
De förde en konversation rent allmänt, om området och tillgängligheten. Lite om väder och tunnelbanans förseningar. Båda försökte få det att verka viktigt men egentligen krävdes inte så många ord de emellan. Tystnaden var aldrig obekväm. Kroppspråket lästes av på ett sådant naturligt sätt. Hon tog hans hand, med den i ena och ölen i den andra så såg hon på honom. Hon tänkte, han måste tycka att jag är obehaglig snart så som jag stirrar. Men det är omöjligt att låta bli. Hans hand vilar fint i hennes, den är varm mot hennes fortfarande svala hand. Hon snurrar in sina fingrar i hans och de ler mot varandra. Djupt, förväntansfullt stirr.
Dom höjer sina flaskor samtidigt och det fnissas till. Hon släpper hans fingrar och lägger handen mot hans kind, tummen stryker hon mot hans nästipp. Han är så fin tänker hon, han lutar sitt huvud mot hennes hand och blundar.
Han är glad.
Han tittar hastigt upp på henne och tar hennes öl, placerar den på bordet. Han kan inte vänta längre.
Han måste få kyssa henne, ivrig inuti.
Känslor som bara bubblar och som han måste få visa.
Det blir läppar som snubblar på varandra och tungor som kelar.
Spänningen ökar i rummet. De snabba andetagen viskar om den brinnande åtrå de båda känner för varandra.
Han hinner tänka mellan kyssarna, en intensiv tungbrottning äger rum och han vill ha hela henne. Hans känslor rusar, upphetsning men inte bara över denna vackra kvinna. Hela hon.
Hon besvarar allt han ger med en värme och längtan. Hennes händer vill känna överallt men hon inser vilken obekväm ställning de sitter i. Hon vill kunna nå hela honom.
Han känner en knuff i bröstet, reagerar och agerar.
Hennes händer smeker hans lår, långsamt från knäna och uppåt. Ständig ögonkontakt. Hans ögon är busiga nu och hon vet att han gillar allt han just nu ser och känner. Hon fingrar på bältet med nyfikna händer och inget tålamod. Han hjälper till med det sista och tittar skojsamt medlidande på henne. Ett härligt avbrott där båda har nära till skratt.
Han lyfter snällt på rumpan så hon kan dra av byxorna, hon drar sakta ner dom och varje centimeter blottad hud på hans ben kysser hon. Kontrollerat och rättvist på båda låren. Hon stanna upp ibland och känner hans värme från hans hud på sina läppar. Hon blundar och försöker memorera. Känslan i både kropp och hud.
Hon släpper byxorna på golvet och trixar av dem.
Strumpor av.
Hon sitter på golvet nu, på knä, mellan hans ben.
Ett ben i varje hand, varsamt smeker hon dom. Rättvist.
Deras snabba andetag har stillat sig nu. Nu är det bara vackert, denna kärleksfulla uppskattning mellan två själar. Där det får ta den tid det tar bara hans hud är mot hennes, deras händer inom räckhåll för varandra.