Del 2
Mörkret och det eviga ögonblicket
Det
hade bara gått några timmar sedan hon hade lämnat köpcentret på darriga
ben. Nu satt hon i soffan och slötittade på TV:n. På garderobsdörren
hängde en ljusgul tunn knälång klänning, som en påminnelse, eller kanske
snarare en förstärkning av känslan... att vara ägd. Det var aldrig
uttalat, det hade bara blivit så, för bara några timmar sedan. Det var
aldrig uttalat, men hon kände sig definitivt ägd. Och stolt. Hon
tvivlade inte heller på exklusiviteten i relationen. Det gick inte att
förklara på något rationellt sätt, det bara var så.
När hon
spelade upp deras möte för sitt inre, för kanske tusende gången den
kvällen, blev hon varm - och våt. Det hade varit det första hon hade
gjort när hon kommit hem, att ta hand om den känslan. I sitt badkar,
nedsjunken i det härligt varma vattnet, hade hon fått sin
tillfredsställelse. Nu var hon redo igen och började smeka sig
försiktigt. Tidigare hade hon haft ett vrålande behov och hanterat det
därefter utan att tänka. Nu tänkte hon ta sin tid och krydda stunden med
en god portion fantasi om vad man kan göra i en provhytt om man får
lite mer än bara en minut på sig.
Det var när hon var i den
sköna dimman som det ringde. Hon ignorerade signalerna och fortsatte ta
hand om sig själv. Det ringde igen. Någon ville verkligen ha tag på
henne. Lite förargad avbröt hon och vältrade sig över till andra sidan
soffan för att ta telefonen. Det var han.
- Ja, herre?
- Vad gör du, min sköna?
Hon
berättade, kanske med ett litet stänk av skam, om sina aktiviteter. För
detta fick hon inga förebråelser, men att hon låtit honom vänta var
inte acceptabelt. Det fick inte ske igen, inte med onani som ursäkt.
Sedan fortsatte han.
- Du var duktig tidigare idag. Jag är mycket
nöjd med dig. Nu vill jag att du går och öppnar ytterdörren. Du ska
inte klä dig, du ska inte kika genom dörrögat.
Hon drog efter
andan. Det var sin sak att ge sig till honom i avskildhet, en helt annan
att visa upp sig i bara t-shirt för grannarna. Hon hade ett val, om man
kunde kalla det för ett val. Hon kunde välja att inte lyda; att ta på
sig, eller att inte öppna alls. Han skulle veta om det. På något vis
skulle han veta det och i samma stund skulle bandet mellan dem brytas
och han skulle försvinna ur hennes liv.
- Ja, herre.
Hon
gick långsamt mot dörren och stålsatte sig inför uppgiften. Blundandes,
med handen på handtaget till ytterdörren, viskade hon i telefonen.
- Jag öppnar nu.
Dörren
gled upp och hon nästan tappade telefonen när hon öppnade ögonen. Det
stod någon där och han höll upp en rock åt henne. Hans milda blick
fångade in hennes. Hon svepte rocken om sig men värmen hon kände kom
inte från den.
- Mycket bra. Ge mig nycklarna.
Han låste
dörren, la armen om henne och ledde henne ut i den kylslagna kvällen.
Hon gick barfota och den grusade gången var iskall och smärtsam att gå
på. Bara ett tiotal meter, men det räckte. De stannade vid en bil, den
blinkade till och han höll upp dörren åt henne.
- Ge mig rocken och sätt dig.
Nu
var det alltså dags. Det hon hade trott skulle ske redan i köpcentret
skulle ske nu. Deras relation, den som inte var uttalad, skulle
beseglas. Hon räckte honom rocken och slank snabbt in i bilen. Värmen i
bilen var välkommen och några sekunder senare satt han bredvid henne.
Hennes t-shirt dolde varken fittan eller hennes upphetsning, men hon
försökte kontrollera sin andhämtning och imitera hans lugn. Han strök
hennes kind med en mjuk hand.
- Du har så fina ögon. Det är synd att täcka för dem. Men det måste göras.
Så
lutade han sig över till hennes sida och satte en ögonbindel på henne.
Hon förstod ingenting. Varför kunde han inte bara kommendera henne
att... att... ja, vad som helst. Hon var hans att göra med som han
ville. Utan förbehåll. Hon satt helt stilla och väntade.
- Bältet på, om jag får be. Jag tar telefonen.
Återigen
kom oron smygande. Oron för vad som skulle hända. Han planerade att
köra iväg med henne och det var nu som hon hade en chans att stoppa
detta. Hon spände fast sig med en sammanbiten min. Det lilla nypet i
bröstvårtan fick henne dock att slappna av. Hon kunde känna hans
rofyllda leende i det där nypet - allt var som det skulle vara.
Det
var svårt att säga hur länge de körde och omöjligt att avgöra om det
var en längre sträcka eller inte. Men bilfärden hade varit angenäm. De
hade småpratat och lyssnat på radion och med jämna mellanrum hade hans
hand varit högt upp på hennes lår. Nu var de framme och han stannade
bilen.
- Ta av dig linnet, men behåll ögonbindeln på.
Efter
en kort stund klev han ur. Hon satt kvar, helt naken nu, med
ögonbindeln på. Den skulle hon få behålla till dess att han tog av den
igen. Hennes dörr öppnades och han bad henne stiga ut. Återigen den
kalla luften och marken. Singel igen, men av en grövre sort som inte
stack så illa som den där hemma. Det var helt tyst. Inte något av
stadens ljud. Han ledde henne försiktigt fram längs med gången, varnade
henne för trappsteget, och sedan in i värmen.
Han hade sett fram
emot detta enda sedan hon hade accepterat honom som sin herre.
Köpcentret hade varit en prövning för honom också. Han hade velat ta
henne redan då, men hållit sig till sin plan. Behärskat sig. Sedan dess
hade han motstått flera impulser att hand om det stånd han fick varje
gång han såg tillbaka på deras möte. Han hade sparat sig till den här
stunden. För nu hade han henne där han ville och all tid i världen att
utnyttja tillfället. Han tog in hennes sköna kropp, åt henne med ögonen.
Han ville hålla om henne och berätta hur han beundrade hennes mod och
hur rörd han blev av hennes tillit till honom. Det skulle han också
göra, tids nog. Just nu passade det inte. Han lät ett finger glida
nerför hennes ryggrad och styrde henne sedan längre in i huset, till
vardagsrummet, där han placerade henne på mattan invid soffan.
- Jag kommer att lämna dig en liten stund. Men... du ska veta att du inte är ensam här inne.
Det
var snudd på elakt, även om det var helt sant. Katten som hade lagt sig
tillrätta i fåtöljen var faktiskt ett underbart sällskap, men kanske
inte vad hon föreställde sig just nu. I så fall skulle det kanske få
hennes tankar att snurra så att hon inte koncentrerade sig så mycket på
vad han gjorde.
Han gick ut i köket och satte på kaffet, vidare
till sovrummet för att klä av sig, och sedan tillbaka. Hon satt lydigt
kvar där han lämnat henne. Han satte sig tillrätta i soffan och
betraktade henne en kort stund.
- Ställ dig på alla fyra och visa mig.
Hon
gjorde förstås precis som han sa, med stjärten mot honom och benen
särade. Makten var berusande. Hon skulle göra allt han bad henne om.
Kanske - det återstod att se. Att se, ja... Han ägnade en god stund åt
att se på henne. Hennes vackra former. Hennes inbjudande kön.
- Öppna fittan.
Han
var hård nu, och runkade sakta medan hon höll upp blygdläpparna och
blottade sig för honom. Fukten glänste kring hennes hål och han kunde
inte vänta längre utan gled ner från soffan. Han satte ollonet mot
hennes öppna mynning och hörde hur hon drog efter andan när han gled in i
henne. Det kunde inte bli tal om någon finess, eller utdraget njutande,
den här gången. Han var bortom det. Han bara knullade henne snabbt och
målmedvetet och resultatet lät inte vänta på sig. Han tömde sig och
dröjde sig andfådd kvar tills han slaknade i henne. Inte utan viss
ansträngning tvingade han sig att tala lugnt och tydligt.
- Det finns säkert lite sperma kvar till dig i kuken. Du får lov att suga ut det sista och göra rent mig.
Hon
vände sig om, ställde sig på knä och öppnade munnen för honom. Han
matade henne med sitt kladdiga kön och hon betjänade honom tills han
började växa igen. Då drog han sig tillbaka lite och berömde henne.
Efter att han använt hennes hår för att torka sig, bad han henne att
resa sig upp och tog sedan av ögonbindeln för att se henne i ögonen. Hon
flackade inte med blicken och han log brett.
- Välkommen hem till mig.
Han
såg hur hon kämpade för att motstå impulsen att titta efter publiken.
Hon var verkligen något utöver det vanliga, men det fanns ingen
anledning att hemlighålla sanningen, och när hon fick reda på den
skrattade hon lyckligt.
- Jag trodde...
- Mmm... och det kanske jag gör någon gång. Men, tydligen inte idag.
Hon
skickades ut i köket med uppdraget att ta in kaffet till dem båda.
Själv gick han tillbaka in i sovrummet för att hämta kläderna och sedan
in på toaletten för att kissa. Fönstret stod på glänt och det var svalt
och skönt i rummet. Tankarna flöt fritt, som de gärna gör när man är på
toa. Givetvis skulle hon egentligen ha fått hjälpa honom med rengöringen
här också, men för stunden var han inte upplagd för det så det fick bli
en annan gång. Han klädde sig och gick tillbaka ut till vardagsrummet.
Kaffet var framme, liksom två koppar och underlägg till det hela. Hon
satt på knä på sin matta.
- Vad bra. Vi ska strax dricka, men först ska du ha smisk.
- Ja herre. Det har jag förtjänat. Hur vill du ha mig?
Exemplariskt
och om man tänkte på det hade hon också förtjänat vad som skulle komma.
Medan han satte sig tillrätta i mitten av soffan kommenderade han henne
att lägga sig över hans knä och fick guida henne lite för att hon
skulle ligga i rätt position. Efter en inledande och ganska omild dask
lät han händerna fick vandra över skinkorna. Det fanns något oerhört
eggande över situationen och givetvis var synen av hennes ljuvliga bak
fantastisk. Men hon skulle inte bli bortskämd med smekningar just nu.
Fler slag följde, många lätta, några med en bra snärt i. Han såg med
tillfredsställelse rodnaden sprida sig på hennes skinkor. Då tvingade
han milt isär hennes lår för att studera hennes fitta. Det var blött av
hans säd och hennes safter. Sperman hade runnit utmed hennes lår medan
hon hade varit ute i köket. En hård dask till på skinkan och sedan
tryckte han in två fingrar i henne. Med fingrarna kletiga av deras
vätskor började han massera hennes venusberg. Först fjäderlätt,
försiktigt, för att sedan bli lite mer direkt, lite mer bestämt och
rytmiskt. Det roade honom att känna hennes vällust under hans
behandling. Han njöt, för att hon njöt.
Han hade hållit om henne
en lång stund efteråt utan att säga något. Kaffet hade kallnat utan att
de hade druckit av det. Det var beckmörkt utanför. För dem hade tiden
stått stilla, även om världen utanför tydligen inte alls hade brytt sig.
Så kysste han henne ömt.
- Du stannar här i natt.
- Ja herre.