Sanna och jag går och lägger oss i våran dubbelsäng. Imorgon är den dagen då jag ska få träffa Diana, min diamant. Jag längtar så mycket. Min Fru Sanna somnar ganska fort, men för mig är det helt omöjligt att sova, tusen tankar far genom huvudet. Tills slut somnar jag. Jag sover ett par timmar och vaknar tidigt tidigt på morgonen. Jag ligger vaken länge innan sanna vaknar upp.
”godmorgon, sovit gott?” gäspar hon
”Jag har sovit hyffsat” svarar jag
”Jag har tänkt på en sak ...det är nog bäst om du får själv på den där auktionen i eftermiddag, ”säger hon
”jaha, varför det?” undrar jag och döljer min stora lättnad
”ja, det kan inte va nyttigt att jag övervakar dig hela tiden”, förlåt mig säger hon och kramar om mig
Hon går upp från sängen och går ut i vardagsrummet.
”jag tänker damma och torka av golvet här hemma idag” säger sanna högt
”det låter som en bra ide”, svarar jag
Jag kliver rask upp från sängen och undrar för mig själv hur kunde allt ordna till sig så här bra. Det kanske finns en gud trots allt tänker jag.
Det finns inga gränser för den lycka jag känner att få träffa diana. Jag bäddar sängen och sedan tar jag fram min gitarr. Ett vackert C-dur ljuder och straxt där på ett G-dur, plötsligt hör jag mig själv sjunga:
”kom så går vi till den vackra kvinnan, jag ska visa dig den vackra kvinnan”
Som ett religiöst mantra upprepar jag texten och jag fylls av en enorm glädje.
Min fru städar i lägenheten hela förmiddagen och jag sitter och komponerar. När klockan slår två hör jag hur sanna ropar:
”nu är det väl dags för dig att gå ner till auktionen”
Jag går till hallen och klär på mig står där och väntar ett tag tills sanna kommer med nyckeln och släpper ut mig.
”Bjud högst nu så att vi får tavlan, vi ses!” säger hon innan jag går.
Nu är jag en fri man,äntligen. jag skulle kunna ta en bussen ner till arlanda, och där köpa en sista minuten resa och flyga långt långt bort, men just nu är det diana som är mitt mål. Jag är framme vid konstaffären, jag går in. Affären är fylld med folk, det kommer inte bli lätt att få tavlan känner jag. Tiden går och klockan blir mer och mer, men ingen diana syns till. Jag går till auktionsutroparen och undrar när auktionen börjar.
”auktionen börjar om exakt 5 minuter” säger han och tittar på sin klocka
Men vart är diana undrar jag för mig själv, jag går ut från affären och försöker få en skymt av henne nånstans. Men hon syns inte till, så jag går in i butiken igen.
Plötsligt känner jag hur någon petar på min rygg. Är det mig du letar efter hör jag en röst säga. ”Diana”, tänker jag direkt ,det måste vara hon. Jag vänder mig om och där står min fru Sanna.
Jag blir helt tom. Allt hopp försvinner på en sekund. Sanna ler mot mig och säger:
”Tur för dig att du inte rymde från mig igen, nu vet jag att jag kan lita på dig ulph”
Jag känner bara för att springa iväg så fort jag kan,bara springa springa.
men precis då börjar auktionen, utroparen berättar om tavlans bakgrund.
”Tavlan kom till av en ren slump, en ung studentkvinna hittade en avsvimmad äldre man på en kryssning till tyskland, den unga kvinnan tog med sig mannen till hennes målarverkstad och målade av honom. Om den unga kvinnan och den äldre mannen hade någon kärleksrelation ihop det vet jag inte.....och till slut tyvärr måste jag meddela att Diana hon som har målat denna vackra tavla inte kan närvara idag, hon fick stanna hemma i tyskland, hon har blivit mycket akutsjuk...mycket beklagligt..vad får jag för tavlan 40.000?”
Nu har all olyckliga drabbat mig på en och samma gång och det är nu jag gör det. Jag skuffar till sanna sen springer jag det fortaste jag kan ut från affären. Sanna reagerar fort och försöker springa efter men fastnar i dörren med sin jacka och faller till marken. Jag springer det fortaste som en man i 59 års ålder kan göra och hör samtidigt hur sanna skriker:
” Må gud straffa dig ulph!!!”
Jag kommer fram till en busshållsplats, där står en buss som går mot tågcentralen. Jag kliver på bussen och sätter mig på ett säte. Jag andas ut. Äntligen.....nu är jag fri och om inte det vore nog, jag har 40.000 kr i fick pengar. det kommer man ganska långt på. Sen dämpas min lättnad och jag börjar funderar på vad som har hänt med Diana.....