Kall och frusen
Ensam i midvinternattens frostbita mörker
Irrar jag utan mål
Mitt hem Min trygghets härd jag förlorat
Vandrar utan att veta vart det bär
Vägen jag vandrar är krokig och hal
Med stenar och rötter jag snubblar på
Jag undrar vart färden mej slutligen för
En vandring på okänd men välbekant stig
Som för mej framåt men utan nåt mål
Men finns det nåt mål dit min vandring mej bär
En plats jag kan kalla mitt hem
Då i ett öggonblick av insikt jag vet
Stigen leder ej fram till nåt mål
För en vandrare är vägen sitt eget mål
Där livet skall levas och jag finner min vän