Det finns en sägen om en riddare som hade en fin rustning för att kunna försvara sig och vara tapper. En dag börjar han känna att rustningen är tung och han börjar tröttna på att bära omkring på sin rustning. Men hur han än försöker att bli av med den så finner han inget sätt.Inte förren en klok gammal gumma säger till honom att släppa fram sin sorg. Då grät den tappra riddaren så mycket att hans rustning började rosta av alla salta tårar. Och när han hade gråtit färdigt hade hela rustningen rostat bort. Då var han äntligen fri och kunde glad gå ut i världen